lissmedmera

Gymnasiet var inte som jag trodde. Sen behöver inte det betyda så himla mycket. Jag har lärt mig mycket, kanske inte rent skolmässigt, men jag har fått en dos av det där man kallar livserfarenhet. Jag har växt. Jag har kanske till och med blivit en annan person, utan att för den skull känna att det behöver vara något dåligt. Jag har lärt känna nya människor, och fått fantastiska vänner under de senaste två åren. Jag har lärt mig att jag duger, och att jag inte behöver anpassa mig hela tiden för att räcka till. Jag har lärt mig att säga vad jag tycker, och strunta i om någon inte tycker likadant.

Skolan är ju bara skolan. Världen går inte under bara för att man inte presterar till absoluta maxgränsen hela tiden. Ibland måste man ta ett steg tillbaka och andas också. Tänka på sig själv. Det är något jag egentligen är dålig på. Jag tar på mig för mycket, vill alltid vara alla till lags. Vill finnas till för alla hela tiden helst, så mycket att jag ibland glömmer bort att finnas till för mig själv. Är det något mina två avklarade gymnasieår har lärt mig så är det att det är okej att inte orka hela tiden. Jag hoppas på att det här sista året kunna fokusera på vad jag vill med mitt liv, hinna med allt jag vill och fatta rätt beslut. Och allra helst ha himla roligt på vägen såklart!

Imorgon är det dags. Imorgon är jag student. Student! Det har inte riktigt gått in i mitt huvud än tror jag. Det närmaste året är vårat år. Det är nu det är våran tur att leva, att vara unga och att må bra. Alla säger att det här året vi får är det bästa man någonsin har. Det låter ju visserligen lite deprimerande, men min plan är att se till att det blir, om inte det bästa någonsin, så iallafall det bästa hittills. Det är våran tur nu!