16: Min barndom

Som liten och spinkig var jag ungefär 30 miljoner gånger mer energisk, och modig för den delen, än jag är idag. Jag kutade omkring på lägdorna runt mitt hus, klättrade till toppen på alla träd och gungade högst av alla. Ibland, när jag ville uppleva ett riktigt äventyr, sprang jag upp i skogen ovanför vårt hus (på andra sidag "storvägen", breakin' the law!) eller begav mig till de stora stenblocken ovanför bygdegårn för att "bergsklättra". En gång, när jag var på riktigt upproriskt humör, utforskade jag en stentunnel under vägen där det var verkligen helt kolsvart  när man stod i mitten. Men jag var aldrig rädd för sånt. Mörker, höjder, natten och så.

Något jag spenderade ännu mer tid åt än att utforska Strand och alla dess hemligheter var att bygga kojor. Jag kan inte ens räkna antalet kojor jag byggt i mina dagar. Jag och min lillasyster byggde en jättestor trädkoja i trädet bredvid vårt hus. Vi byggde en hel liten lägenhet uppe på höbotten. Vi byggde kojor i skogen, på ängarna, nere vid sjön. Vi byggde riktigt ambitiösa kojor och hittade redan existerande under buskar och mellan träd. Min favoritkoja var den jag gjorde i en jättestor vedhög en gång. Jag släpade träpallar och flyttade vedträn och hade mig, tills jag hade byggt en "grop" mitt i vedhögen. Besvikelsen när vedlasset forslades iväg ger mig fortfarande ett hugg i hjärtat.

Jag var inte ett särskilt socialt barn faktiskt. Jag byggde mina kojor och kröp ihop i dem och läste böcker för mig själv. Många böcker. Alla böcker. Jag gick till biblioteket med mamma och pappa en gång i veckan och lånade fler böcker än mina spinkiga armar orkade bära. När jag var nio sådär hade jag mer eller mindre plogat mig igenom hela Strömsunds kommuns biblioteks barnavdelning. Såhär i efterhand vill jag väl påstå att det var tack vare mina alternativa världar bland bokstäverna som jag orkade med den tredimensionella jag tvingades leva i dag efter dag.

Äventyr, det var vad min barndom bestod av. Äventyr hemma, då jag cyklade runt byn och utforskade hela det som var min verklighet, byggde mina kojor, såg hur långt ut i skogen jag vågade gå. Äventyr i böckerna, det ena efter det andra, en ny hjälte varje vecka. Förutom skolan var min barndom något av det mest fina och spännande jag upplevt. Antagligen eftersom jag inte behövde särskilt mycket mer än en koja och mina böcker. Och en ficklampa lite nu och då kanske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0