2010- Andra kvartalet

April gjorde sitt intågande med nationella prov, andra prov, inlämningar, redovisningar, tal och diskussionsuppgifter. Skolarbetet tog upp ungefär all tid som inte spenderades åt SSU-kurser och, ännu viktigare, repande med Angelica och Lotta. Vi sågs nämligen minst en gång i veckan och tränade in låtar för fullt, för att sedan spela upp dessa vid några tillfällen, varav det mest lyckade var som "förband" till våra vänner Per och Ida som spelade på Saga. En annan ljuspunkt varje vecka var våra drama-lektioner, två timmar varje torsdag som tog mig en bra bit på vägen till nya tankar om saker och ting.

Jag har aldrig gillat april egentligen, det är en månad av slask och grått. Men våren kom till slut, till och med hit, och den absolut finaste "första vårdagen" spenderades med en oväntad håltimme en tisdageftermiddag ute på skolgården med solen i ögonen och fina vänner!
April avslutades sedan på ett exemplariskt sett med den regnigaste valborgsmässoafton mina artonåriga ögon skådat. Jag, Tess och Frida samlades hos Angelica med hennes kattungar, fick finbesök från Backes elit och såg det filmiska mästerverket The Ninja Mission.


Mars och april fick dela spellista, men annars lyssnade jag nästan konstant på Soul Meets Body och en himla massa Hello Saferide.

Det började bli sommar, och min motivation till saker så som "Skolarbete" var väl inte på toppdirekt. Jag bråkade med Matte B och exponentialfunktioner tills jag bröt ihop och insåg att jag inte skulle klara det. Vilket jag inte gjorde heller, och drog på mig mitt första icke godkända prov sen...någonsin egentligen. Det gav mig inte mer motivation, och trots ett utgångsbetyg i Matte B har jag fortfarande ett häfte med kompletteringsuppgifter liggande någonstans.

Nästan det viktigaste (eller förresten, inte nästan. Absolut det viktigaste!) som hände i hela maj var att jag "fick tillbaka" min människa, min finaste, den allra närmaste jag har. Plötsligt en dag bestämde sig Emmy för att följa med mig och en av mina andra allra-bästa, Norah, på musikcafé. Efter ett långt och rörigt samtal och en promenad genom försommar-Strömsund var vi plötsligt tillbaka hos varandra igen.

En av de bästa maj-kvällarna var när vi lite spontant mötte upp på sibylla och vandrade runt kajen, gungade, och njöt av den allra första sommarkvällen.


Jag gjorde en lista för maj och juni, men egentligen lyssnade jag bara på The Braverys Above and Below. Så många gånger att jag vid det här laget känner den låten bättre än jag känner mig själv.

Sen blev det juni, min hatkärleks-månad. Skolan var egentligen bara ett tidsfördriv sådär sista två veckorna, och solkatterna i korridorerna påminde om att mitt allra sista sommarlov stod för dörren. Jag gick ut tvåan och spelade och sjöng för en fullsatt kyrka. (Där trodde jag förresten att jag var nervös, men det var inget emot dagarna som följde.). Första kvällen på mitt sista sommarlov spenderades med i stort sett hela Hjalmar Strömerskolans tvåor på en stor gräsmatta sådär när livet är som bäst.

Mina vänner i trean tog studenten, och jag stod där med ett hål av avundsjuka i magen när jag såg esteterna springa ut från skolan med den mörklila flaggan i luften. Jag firade med treorna på kvällen, och firade med besked minsann. Den mest förvirrande kvällen i mitt liv, måhända. Morgonen därpå var det en, en aning ljuskänslig, tjej som såg sin fina lillasyster gå ut nian i en blommig klänning.

Annars var juni en såndär underlig, rolig, skrämmande och snurrig månad. Jag var i Pilgrimstad några dagar och lärde mig säkert något, och hade kul om inte annat. Jag var i Backe på sommarens soligaste dag, med det bästa gänget i Ångermanland. Julia kom hem från Australien, och min bästa vän befann sig äntligen här hemma igen. Jag åkte på en spontantur till Junsele fram och tillbaks efter många omvägar en kväll vid tio-snåret sådär, och var hemma på morgonen nån gång efter att ha åkt bil en hel natt. På midsommarafton kom Julia och Norah på besök i Strand och det var en såndär rolig kväll som det bara måste bli med dem. Dessutom fick jag lite från ingenstans ett stipendium i slutet av månaden, och åkte på skrivarkurs en vecka.

Dom kallar oss esteter.

Jag fortsatte lyssna på maj och juni-listan, blandat med en himla massa Robyn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0