lissmedmera

Första gången jag upplevde något riktigt häftigt såhär var när jag var sisådär sju år. Jag och pappa brukade åka på bilturer i skogen rätt mycket när jag var mindre. Plocka bär och svamp, fiska, eller bara köra runt lite. En gång när våran volvo hackade sig fram på grusvägen svängde plötsligt något för min spinkiga lilla sjuårskropp helt enormt stort förbi vindrutan. Det var en kungsörn som flugit framför bilen och nu satte sig i dikeskanten bredvid bilen där någon slängt ut rester från älgslakten (Inälvor och sånt, ni vet.). Ovanför det hela cirklade ännu en kungsörn. Ni som inte sett en örn på någorlunda nära håll, vilket faktiskt inte är så många, kan nog inte helt och fullt förstå hur stora och mäktiga de fåglarna är. De blir över två meter mellan vingspetsarna. Två meter! Helt otroligt. Det är en av de mäktigaste upplevelser jag varit med om, och något jag förmodligen alltid kommer minnas. Jag är så att säga glad över att vi satt i bilen och inte stod utanför!

Det där ögonblicket jag tänkte skriva om från början var också väldigt mäktigt, fast på ett helt annat sätt. Ni vet såna där lite kyliga sensommarmorgnar? När det är lite dimmigt ute och så mycket dagg att man skulle kunna tro att det nyss regnat. Och allting är sådär andäktigt tyst, som om ljuden inte riktigt vaknat än. För ett par år sedan var jag ute en sån morgon, och gick över lägdorna (alltid mina lägdor, alltså.). Fråga mig inte varför, jag kunde väl inte sova eller något.

Jag satte mig nere vid sjön och tittade på soluppgången. Det är något speciellt med soluppgången. Personligen tycker jag mer om soluppgången än solnedgången. Solnedgångar är alltid färgsprakande och vackra och tar upp hela himlen. Soluppgångar är mer som ett lugnt ljussken som sakta sprider sig över himlen och frammanar ljus och hopp och en ny dag. Den där morgonen var det iallafall som om något väcktes i mig. Alla som känner mig vet hur bunden till logik jag är, men den morgonen kände jag minsann att allt var möjligt. Att världen omöjligt kunde vara uppbyggd av endast atomer och molekyler. Att jag var helt och hållet sammankopplad med allt runtomkring mig. Sen mitt i allt satte sig en mörkgrön skalbagge på mitt knä. Och den klippte med vingarna så man hörde vingslagen och jag visste plötsligt miljoner gånger mer om livet. Mycket möjligt att det är mitt favoritögonblick.

Andra spännande naturupplevelser jag varit med om:

Stod tio-tjugo meter från en älg en gång när vi var och plockade hallon.

Stod tio-tjugo meter från en älg en gång när jag åkte skidor i skogen.

Stod tio-tjugo meter från en tredje älg. På skolgården i fyran.

Hade en fladdermus i mitt sovrum.

Såg ett lämmeltåg uppe på fjället.

Blev attackerad av en gråsparv en gång.

Tältade i snöstorm. Och det värsta spöregn man kan tänka sig. Och 30 plusgrader. (i tält blir det sisådär 90 plusgrader). Äh. Vi sammanfattar det med att jag har tältat i alla väder!