30: Ett sista ögonblick

Den här evighetslistan har efter många många ord nått sitt slut. Fast 'Ett sista ögonblick' ska jag dela med er av, minsann. Det viktigaste och tydligaste och konstigaste och mest hjärtskärande ögonblicket. Slår på min kryptiska sida.

Okej. Världens kallaste vinterdag när jag gick första året på gymnasiet lyste en scen helt röd och mina ögon förtrollades och jag behövde aldrig mer bekymra mig över vart mitt hjärta skulle ta vägen. Men det där ögonblicket då jag verkligen till fullo förstod det inträffade inte förrän ett år och sju månader senare, efter på tok för långa blickar och på tok för mycket tysthet. Ögonblicket var ett torg, och det var ett hjärta som pumpade blod i förgiftade ådror och orden som gick som ett mantra genom mitt huvud de efterföljande veckorna, tills de slogs ner i marken med en kraft som skulle kunna flytta på själva jordens fundament. Sekunderna av den totala oförståelsen som förvandlas till ren och skär lycka (trots tårarna i ögonvrån) är något jag tänker tillbaka till på sena, ensamma kvällar och önskar mig själv tillbaka till. Sekunderna då ingenting annat i hela världen spelade någon roll, eftersom allt i hela världen bestod av just det ögonblicket.

Allt som hände efteråt var världens mest invecklade karusell, men det hör inte till historien. Det viktiga var ögonblicket.

Så. Slut på listan, over and out, nu får jag hitta på något nytt att blogga om!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0