lissmedmera

Det jag vill säga med det här är att jag inte kan påstå mig vara ateist eller religiöst neutral. Det tycker inte jag att man kan när man är medlem i en religiös organisation, så som Svenska Kyrkan faktiskt är. Jag firar jul och påsk, sätter ljus på farmor och farfars grav på allhelgona och sjunger psalmer i kyrkan på skolavslutningen. Och ja, visst, traditioner är starkare än religion. Men är man ateist så firar man inte religiösa högtider. Punkt.

Men, min tro då? Som ni kanske läst mellan raderna i min inledning till det här inlägget kan jag väl inte påstå att jag är särskilt troende. Jag lever dock i ett samhälle med kristna värderingar, vilket naturligtvis präglat mitt sätt att tänka.

Jag vägrar tro att allt här i världen är byggt av enbart vetenskap. Människans känslor, drömmar och tankar är för komplicerade och oförklarliga för det. Jag vill dock inte påstå att jag tror på gud direkt. Inte den kristna guden iallafall (som ju i och för sig är den muslimska och judiska också.) Men jag tror nog på någon form av högre kraft.

Jag tror att saker händer av en anledning. Jag tror att världen har en baktanke med allas våra liv, men att det är upp till människorna själva att lista ut vad den är. Jag tror att varje val en människa gör, hur stort eller litet det än är, gör skillnad för resten av dennes liv. Jag tror en gnutta på kärlek också, när jag är på det humöret.

Sammanfattningsvis kanske man kan säga att jag är en icke-troende kristen som hellre förlitar sig på godhet och andlighet än någon gud.