lissmedmera

Jag gick alltså till spegeln, och konstaterade att mitt hår såg ut ungefär som jag kan tänka mig att det skulle göra om jag först tryckt huvudet i ett eluttag för att sedan gå ut i en hagelstorm. Jag har haft bättre hårdagar alltså. Jag slängde på min räddare i nöden, guds gåva till alla med sånt hår som jag: Plattången. Jag hann platta ena sidan av kalufsen när det händer: Plattången går av. (Notera att den går av, inte går sönder. AV.) Sånt som händer, som en kär vän till mig hade sagt.

Vid det här laget vill jag bryta ihop i frustration, slänga mig på golvet, dunka huvudet i väggen och skrika i en kudde. Jag gör inget av detta, utan sätter upp håret provisoriskt med tusen hårnålar och rusar ut till bussen, som jag mirakulöst nog hinner med.

Min skoldag blir ett maratonlopp av besvikelser. Jag blir sen till första lektionen eftersom jag var tvungen att få i mig lite kaffe innan jag började, skollunchen var för en gångs skull helt vidrig, och till råga på allt visade det sig att hela eftermiddagen skulle ägnas åt att rigga upp ljud och ljus i aulan till nästa vecka. Alltså har jag spenderat skoldagens jobbigaste tre timmar med att släpa tunga boxar, koppla sladdar och springa fram och tillbaks mellan skolan och gula för att leta saker vi glömt. Allt detta med ett ständigt surrande i huvudet, illamående och en huvudvärk världen sällan tidigare skådat.