Jag är inte rädd för mörkret

En gång i tiden var jag en såndär kent-tjej. 14 år, svarta stuprörsjeans, massor av kajal och alltid alltid kent på högsta volym på iPoden. Blicken ner på mina converse och luggen i ögonen, ni vet. Nu har jag visserligen fortfarande svarta stuprörsjeans och converse hela dagarna (man ska ju inte ändra på ett vinnande koncept liksom), men någon gång där efter att kent släppte "Tillbaka till Samtiden" som inte var så fantastiskt som kent alltid annars var fick Jocke Berg och de andra lämna plats åt andra namn i min iPod. Och så har det varit sedan dess, ända till häromveckan när kent släppte "Jag är inte rädd för mörkret".

Det känns lite grann som om jag har återgått till mitt 14-åriga jag, som kan ligga i sängen flera timmar och stirra upp i taket med kent i hörlurarna. Precis detta var vad jag gjorde i lördags, alldeles fascinerad. "Jag är inte rädd för mörkret" är så himla, himla bra. Har ni lyssnat? Om inte, så gör det. Det är lite som om gamla kent har återvänt, men ändå har nya inslag och känns nytt. 

"Isis & Bast" är min favorit hittills på albumet. Himla fint på alla sätt. Lyssna nurå!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0