falling slowly

Jag är nyligen hemkommen från Backe, som jag bloggat om. Det finns inte så mycket att säga egentligen, förutom att saker och ting kanske inte riktigt utvecklades som jag ville och att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv nu. Annars har jag världens bästa vänner. Världens. Särskilt Emmy, Kenny, Pontus, Emil och Jenny är värda mer credit för gårdagen än jag kan ge dem. Nu var det sagt, och det var väl allt jag hade att säga egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0