Crazy Catlady-syndromet
Innan jag flyttade in i mitt nuvarande residens på Stippan i Umeå hade jag stora tvivel kring hur jag skulle hantera att plötsligt bo med en katt. Min uppfattning om katter har i 19 år varit att de klöser sönder saker, kissar överallt inne, fräser när man går förbi och är allmänt otrevliga (Min föredetta klasskompis Angelicas katter såg jag som gulliga undantag som bekräftade denna regel). Efter sisådär en månad i lägenheten med katten Isbjörn har jag radikalt ändrat uppfattning om dessa underbara kreatur. Det är helt enkelt fruktansvärt mysigt att bo med katt, särskilt när ens kombo har en pojkvän som hon kan mysa med och jag endast har katten (sköldpaddan är helt enkelt inte särskilt gosig.)
Jag har helt enkelt äntligen fått förståelse för ensamma tanter med en massa katter. Jag har börjat förstå Crazy Catladys. Jag vet inte om jag borde känna mig deprimerad eller glad över detta faktum, men till saken hör att jag inte bara börjat förstå detta fenomen utan visar allt fler symtom på att själv bli en crazy catlady. Jag har till exempel börjat att, i tid och otid, prata om alla (enligt mig) extremt gulliga/roliga/spännande saker min (och när jag säger "min" menar jag Sandras) katt har för sig. Det låter ungefär såhär:
Jag har helt enkelt äntligen fått förståelse för ensamma tanter med en massa katter. Jag har börjat förstå Crazy Catladys. Jag vet inte om jag borde känna mig deprimerad eller glad över detta faktum, men till saken hör att jag inte bara börjat förstå detta fenomen utan visar allt fler symtom på att själv bli en crazy catlady. Jag har till exempel börjat att, i tid och otid, prata om alla (enligt mig) extremt gulliga/roliga/spännande saker min (och när jag säger "min" menar jag Sandras) katt har för sig. Det låter ungefär såhär:
"HIHIHI idag rev Isbjörn ner en gardinstång när han försökte hoppa upp på fönsterbrädan hihihihi han var för tjock för att ta sig upp HIHIHIHII".
Inte så jävla charmigt.
En annan sak jag börjat med är att fotografera katten varenda gång den är gullig. Vilket alltså innebär att jag konstant fotograferar katten. Ungefär 98/100 av mina iPhone-bilder är bilder på Isbjörn. När jag inte är hemma tar jag fram min telefon, visar bilderna för vem som helst i närheten och förklarar bilderna på följande sätt:
"Titta här sitter han i en låda och är gullig HIHIHI och här sover han i min säng och är JÄTTESÖT hihihi och här slickar han på sin tass och är så JÄVLA GULLIG HIHIHI"
Jag behöver ju hjälp.
(och att dina ord i natten är det enda som når in)
Det tog ungefär en halv minut efter publicerandet av föregående inlägg innan Emmy reagerade på att hon inte fick mer uppmärksamhet än hon fick. Jaja, Emmy. Jag gillar dig, du är the love of my life osv osv.
Nämen, allvarligt. Jag hade inte glömt henne. Egentligen tycker jag att blogginlägg av denna karaktär där bloggaren ifråga bedyrar sin kärlek till sin "bästavän" är något av det vidrigaste som finns. Att jag tycker det är vidrigt beror naturligtvis enbart på att jag är en cynisk, pretentiös hagga som låtsas stå över sådan falsk smörja. Ändå författar jag nu följande rader om Kvinnan I Mitt Liv:
Hon är helt okej. En cool tjej. Jävligt rolig. Bra på TV-spel. Och den första jag hör av mig till om jag känner för att hata valfritt fenomen tillsammans med någon.
Nytt och fint!
Jag är väl knappast någon talang när det kommer till webdesign och sånt där. Tur då att jag har vänner som hjälper mig! Min nya header har Sofie ritat (på uppdrag av hennes syster Emmy), helt fantastiskt fin tycker jag att den är! Framför allt speglar den väl ungefär mitt liv i ett nötskal.
Sofie är förövrigt en av de bästa konstärer/illustratörer jag vet, och inte för att jag känner henne utan för att hon faktiskt är duktig. Jag överdriver inte när jag säger att jag skulle kunna ha ALLT hon gjort hemma på mina väggar.
Sofie är förövrigt en av de bästa konstärer/illustratörer jag vet, och inte för att jag känner henne utan för att hon faktiskt är duktig. Jag överdriver inte när jag säger att jag skulle kunna ha ALLT hon gjort hemma på mina väggar.
Klicka på bilden för att komma till Sofies fina blogg, där man också kan klicka sig vidare och köpa hennes konst! GÖRE! GÖRE BA!
terminsslutet.
På Universitetsbiblioteket (i folkmun: "UB") finns inte en enda ledig sittplats om man dyker upp efter klockan 9 på morgonen och campus är smockat med studenter. Studenter som köper ännu en kaffe på Café Lindell. Studenter som släpar på kilovis med böcker i Systembolaget-kassar. Studenter som desperat försöker dölja de mörka ringarna under ögonen med tjocka lager foundation. Studenter som sitter i klungor med sina macbooks i knäna och frenetiskt smattrar på tangentborden. Det är tentavecka på Umeå Universitet.
Även undertecknad har just nu anammat zombie-stilen, mitt uppe i min hemtenta som jag är. Stressen är ett oundvikligt faktum. Hade det inte varit för att jag lever i ett kärleksfullt hem där jag får mat på bordet, kaffe serverat och peppande ord om dagarna vet jag inte vad jag hade gjort. På fredag är det sista inlämningsdagen på hemtentan (och ungefär jättemycket andra uppgifter), och vips har jag läst klart min första universitets-kurs. Detta ska jag fira med att dricka öl och att läsa en bok som inte är kurslitteratur. Efter helgens vila börjar på en gång nästa kurs och hela proceduren börjar om igen. Livet.
Även undertecknad har just nu anammat zombie-stilen, mitt uppe i min hemtenta som jag är. Stressen är ett oundvikligt faktum. Hade det inte varit för att jag lever i ett kärleksfullt hem där jag får mat på bordet, kaffe serverat och peppande ord om dagarna vet jag inte vad jag hade gjort. På fredag är det sista inlämningsdagen på hemtentan (och ungefär jättemycket andra uppgifter), och vips har jag läst klart min första universitets-kurs. Detta ska jag fira med att dricka öl och att läsa en bok som inte är kurslitteratur. Efter helgens vila börjar på en gång nästa kurs och hela proceduren börjar om igen. Livet.
hemma hemma
Det är ett nytt år, om det nu är något att hänga upp sig på. Jag åkte till Umeå och flyttade in i en lägenhet förra veckan sisådär, litegrann för att göra nåt nytt i 2012s ära. Och för att mitt förra hem, som redan åtskilliga gånger behandlats i denna blogg, var en psykisk och hygienisk misär. Nu bor jag fint, med en kombo som ger mig nybakta cupcakes när jag stressar med hemtentan och gillar att städa, en katt som sover vid mina fötter och en liten sköldpadda. Vi tittar på Sveriges Mästerkock eller franska filmer om kvällarna och äter vegetarisk mat. Jag har redan hittat tillbaka till vardagen, trots att det är en någorlunda ny vardag.
Har alltså gått från detta:
Till detta:
Mitt liv är i största allmänhet ganska fint just nu.
