om några år kan vi springa på varann och säga: "så illa kan det gå"
Markus Krunegård säger det bäst: Det kommer aldrig finnas nåt som heter 'rätt tid, rätt plats'.
I efterhand blir alltid saker och ting så självklara. Man radar upp alla bevisen, alla små tecken och indikationer på att det man aldrig trodde kunde bli verklighet faktiskt var ett faktum, men att man missade tåget ståendes på perrongen.
Nu är dock allt upp till mig, och jag är gammal nog att ta egna beslut. Ingen mer dramatik, vuxet, behärskat, långsamt, sansat och tråkigt och trist. Fast det ska nog gå det med. Jag har ju en tendens att bli kryptisk, mystisk och dyster vid nedtecknandet av mitt aktuella levnadsläge. Så är det ju ibland, dystert och mystiskt och kryptiskt. Över till nåt annat.
En kort lägesuppdatering i lite mindre deprimerande tonfall.
Jag har rätt mycket att göra just nu. Dock har jag spännande saker framför mig, och försöker helt enkelt blicka framåt för att inte stressa sönder. Det funkar hyfsat.
I stan har dom tydligen tarmparasiter i det kommunala dricksvattnet. Synd för dom. Här är vattnet rent och gott och klart och friskt. Ska dricka jättemycket kranvatten framöver bara för att. Och duscha extra länge i vårt rena vatten. Och lägga detta till listan på skäl att inte bo i Östersund.
På skolan arbetar jag med diverse praktiska projekt, såsom en storyline till mitt PA, föreställningar där jag sköter ljud och ljus och egna musikarrangemang.
Här hemma har jag inlett nån slags städprojekt och är i full färd med att riva ner affischer, rensa ur lådor och granska allt nostalgiskräp i mitt rum med kritiska ögon. Dessutom har jag efter en lång tids brist på energi till det påbörjat en intensiv läsperiod. Som grädden på moset befinner mitt huvud sig i låtskrivartagen och jag har slitit ner mina nagelband av intensivt musicerande de senaste dagarna. Tänk om jag haft lika mycket kreativitet till sånt som faktiskt måste göras, liksom! '
Slutligen, efter ett virrigt och osammanhängande inlägg vill jag bara passa på att hälsa alla som de senaste veckorna hittat min blogg, och tydligen även fastnat för den, välkomna hit. Stannar ni kvar ett tag till kan jag garantera många stunder fyllda av skratt, njutning och nya erfarenheter. Fri tolkning, antar jag.
Godnatt!
11: Mina syskon
"Mina syskon" är egentligen bara ett syskon.
(Om man inte tycker som detta syskon gör, nämligen att man kan räkna våran hund som ett syskon. Hon tyckte att jag var töntig som inte kunde äta en bulle våran hund hade slickat på en gång, med argumentet att "det vore samma sak om hon hade ätit av den, för Trulsa är som våran tredje syster!". Nej, Jonna. Nu hade jag ju antagligen inte ätit den där bullen om det hade varit Jonnas dregel över hela heller, eftersom jag är bakterierädd. Men det är en annan historia.)
Hursomhelst. Min lillasyster heter Jonna och är två år yngre än mig, alltså sexton. Sen slutet av augusti träffar jag inte Jonna så ofta, eftersom hon tog sitt pick och pack och flyttade till en etta i Östersund för att börja på mediaprogrammet där. Hon kommer dock hem nästan varje helg och nån gång i veckan sisådär åker jag och hälsar på henne.
Mamma säger lite nu och då att jag och Jonna är varandras motpoler, och det ligger något i det, för som personer är vi verkligen som natt och dag. (Vi är inte särskilt lika till utseendet heller egentligen.) Jonna är väldigt pratsam och hörs och syns ganska mycket. Hon är en jättetuff tjej, och himla modig tycker jag. Hon är verkligen inte rädd för att säga vad hon tycker, eller hävda sin rätt! Ibland tenderar hon till att bli lite fåfäng , men det väger hon upp med att ha otroligt bra humor, vi skrattar ofta åt samma saker. Och även om hon är lite charmigt självcentrerad sådär, så har hon ett himla stort hjärta och bryr sig om andra väldigt mycket!
(Om man inte tycker som detta syskon gör, nämligen att man kan räkna våran hund som ett syskon. Hon tyckte att jag var töntig som inte kunde äta en bulle våran hund hade slickat på en gång, med argumentet att "det vore samma sak om hon hade ätit av den, för Trulsa är som våran tredje syster!". Nej, Jonna. Nu hade jag ju antagligen inte ätit den där bullen om det hade varit Jonnas dregel över hela heller, eftersom jag är bakterierädd. Men det är en annan historia.)
Jag och Jonna, juni 2010
Hursomhelst. Min lillasyster heter Jonna och är två år yngre än mig, alltså sexton. Sen slutet av augusti träffar jag inte Jonna så ofta, eftersom hon tog sitt pick och pack och flyttade till en etta i Östersund för att börja på mediaprogrammet där. Hon kommer dock hem nästan varje helg och nån gång i veckan sisådär åker jag och hälsar på henne.
Mamma säger lite nu och då att jag och Jonna är varandras motpoler, och det ligger något i det, för som personer är vi verkligen som natt och dag. (Vi är inte särskilt lika till utseendet heller egentligen.) Jonna är väldigt pratsam och hörs och syns ganska mycket. Hon är en jättetuff tjej, och himla modig tycker jag. Hon är verkligen inte rädd för att säga vad hon tycker, eller hävda sin rätt! Ibland tenderar hon till att bli lite fåfäng , men det väger hon upp med att ha otroligt bra humor, vi skrattar ofta åt samma saker. Och även om hon är lite charmigt självcentrerad sådär, så har hon ett himla stort hjärta och bryr sig om andra väldigt mycket!
Jag och Jonna bråkar visserligen lite nu och då (särskilt när vi "lånar" saker av varandra), men för det mesta kommer vi rätt bra överens med tanke på hur olika vi ändå är. Och när allt kommer omkring är hon min syster och jag älskar henne och står bakom henne jämt!
10: Det här hade jag på mig idag
Det här är det töntigaste och tråkigaste inlägget. Det kräver nämligen att jag lägger upp en dagens outfit-bild. Usch. Bara ordet får det att krypa i mig. Det värsta är att det kommer ett till, likadant, på fredag. FYY.
Nu är jag faktiskt himla intresserad av kläder. Jag läser modebloggar. Men, jag har ett fruktansvärt förakt mot "små-bloggar" som lägger upp dagens outfit-bilder. Som lägger upp sina mobil-/cam-bilder när de har på sig:
Svarta leggins från H&M och
Svart tunika från Gina Tricot.
INTE HÄFTIGT!
Nu är jag faktiskt himla intresserad av kläder. Jag läser modebloggar. Men, jag har ett fruktansvärt förakt mot "små-bloggar" som lägger upp dagens outfit-bilder. Som lägger upp sina mobil-/cam-bilder när de har på sig:
Svarta leggins från H&M och
Svart tunika från Gina Tricot.
INTE HÄFTIGT!
Det går alltså emot mina principer, det här. Men, vad gör man inte. Here you go!
Jag vägrar skriva inköpsställen. Vägrar. HÖR NI DET?
Tack käraste Norah som agerade fotograf och gjorde detta inlägg möjligt.
09: Min tro
Jag är medlem i Svenska Kyrkan. Jag är dock varken döpt eller konfirmerad. Världens hedning! Anledningen till att jag är med i Svenska Kyrkan är att jag är född på den tiden då alla barn som föddes i Sverige automatiskt blev medlemmar. Världens smartaste organisation, som värvar småbarn utan deras vetskap.
Det jag vill säga med det här är att jag inte kan påstå mig vara ateist eller religiöst neutral. Det tycker inte jag att man kan när man är medlem i en religiös organisation, så som Svenska Kyrkan faktiskt är. Jag firar jul och påsk, sätter ljus på farmor och farfars grav på allhelgona och sjunger psalmer i kyrkan på skolavslutningen. Och ja, visst, traditioner är starkare än religion. Men är man ateist så firar man inte religiösa högtider. Punkt.
Det jag vill säga med det här är att jag inte kan påstå mig vara ateist eller religiöst neutral. Det tycker inte jag att man kan när man är medlem i en religiös organisation, så som Svenska Kyrkan faktiskt är. Jag firar jul och påsk, sätter ljus på farmor och farfars grav på allhelgona och sjunger psalmer i kyrkan på skolavslutningen. Och ja, visst, traditioner är starkare än religion. Men är man ateist så firar man inte religiösa högtider. Punkt.
Men, min tro då? Som ni kanske läst mellan raderna i min inledning till det här inlägget kan jag väl inte påstå att jag är särskilt troende. Jag lever dock i ett samhälle med kristna värderingar, vilket naturligtvis präglat mitt sätt att tänka.
Jag vägrar tro att allt här i världen är byggt av enbart vetenskap. Människans känslor, drömmar och tankar är för komplicerade och oförklarliga för det. Jag vill dock inte påstå att jag tror på gud direkt. Inte den kristna guden iallafall (som ju i och för sig är den muslimska och judiska också.) Men jag tror nog på någon form av högre kraft.
Jag tror att saker händer av en anledning. Jag tror att världen har en baktanke med allas våra liv, men att det är upp till människorna själva att lista ut vad den är. Jag tror att varje val en människa gör, hur stort eller litet det än är, gör skillnad för resten av dennes liv. Jag tror en gnutta på kärlek också, när jag är på det humöret.
Sammanfattningsvis kanske man kan säga att jag är en icke-troende kristen som hellre förlitar sig på godhet och andlighet än någon gud.
08: Ett ögonblick
I mitt liv har jag upplevt tusentals, miljoner "ögonblick". Att välja ett enda som alltså är det ultimata eller liknande tror jag inte går. Men man kan ju välja ett ögonblick man minns en lång tid kanske.
Det ögonblick jag väljer att skriva om idag utspelade sig en såndär extra solig och varm julidag sommaren 1999. Min gård är omringad av lägdor (eller 'åkrar' som man säger i södern. Men, som jag ständigt poängterar, en åker odlar man typ majs eller vete eller nåt på. På en lägda växer det gräs. Okej. Slutparentes.). I mitten på juli sisådär är gräset på lägdorna som högst. Som den lilla sexåring jag var var det där gräset mer som en djungel än en lägda. Den där dagen byggde jag en koja. Jag trampade upp en liten gång och när jag var alldeles på mitten av lägdan trampade jag ett litet område, slet bort lite gräs och flätade ett tak på något mystiskt vis, med så mycket ingenjörsanda en sexåring kan uppbringa.
När jag låg på rygg i min gräsgrotta, med solen silandes genom gräset, skapandes ett mystisk halvdunkel minns jag att jag tänkte:
"Jag är alldeles hemlig här. Ingen kommer kunna hitta mig här. Jag kan gömma mig här för evigt om jag vill."
Det var en helt otrolig känsla. Nu såhär i efterhand inser jag ju att det hade varit hur lätt som helst att hitta mig om man bara letade lite. Men bara känslan av att vara hemlig för världen var helt ny för mig, och en känsla jag enda sedan den dagen har lärt mig att uppskatta till max.
Jag älskar att vara någonstans utan att någon vet vart jag är. Jag har haft en miljon hemliga skrymslen genom tiderna, där jag krupit ihop och bara njutit av att vara för mig själv, av att ingen kan hitta mig. Det är svårt att säga varför jag tycker så mycket om det. Jag vet inte ens om det är vanligt, ifall många letar såna ställen, eller om det kanske är något jag är ensam om.
När jag dagen därpå klivit upp och tänkte springa ut till min lilla koja igen hade bonden slagit gräset och min koja var borta. Året därpå byggde jag en ny, och året därefter, men de blev aldrig lika bra som den första. Det var det ultimata gömstället, helt enkelt, och ett ögonblick jag förhoppningsvis aldrig lyckas jaga bort ur mitt minne.
en av våra lägdor.
07: Min dag
Precis som med matinlägget planerade jag att vara jätte-ambitiös med kameran inför det här inlägget. Riktigt så blev det inte. Ni får klara er utan bilder, så drar jag helt enkelt min dag i korta drag. Man kan inte alltid vara på topp, inte ens jag kan det.
Alltså. Min dag har bestått av skola till större delen. Det finns egentligen inte så jättemycket att säga om det. Jag hade lite lektioner (sång, projektarbete och kulturhistoria, för att vara exakt.), jag sov litegranna på en soffa och jag åt vegetarisk kebab. Vegetarisk kebab låter kanske ologiskt, men är helt klart möjligt på min skola, tydligen.
Alltså. Min dag har bestått av skola till större delen. Det finns egentligen inte så jättemycket att säga om det. Jag hade lite lektioner (sång, projektarbete och kulturhistoria, för att vara exakt.), jag sov litegranna på en soffa och jag åt vegetarisk kebab. Vegetarisk kebab låter kanske ologiskt, men är helt klart möjligt på min skola, tydligen.
Som vanligt satt jag på skolan nästan tre timmar efter skoldagens slut. Så är det när enda bussen hem går tre timmar efter att man slutat. Jag dödade lite tid. Betedde mig tydligen väldigt konstigt. Misstänker att det beror på kombinationen för lite sömn+på tok för lite kaffe+på tok för mycket huvudvärk.
Till slut kom dock bussen, hallelujah. Hatar fredagsbussarna. Alltid fullt. Alltid högljutt. Usch. Jag kom hem, kollade på Glee (dom har börjat visa Glee från första säsongen varje vardag klockan fyra. Helt underbart! Har kollat varje dag nu i veckan.) Mamma kom hem från Åre där hon varit på planering med jobbet. Hon hade med sig presenter!!!1!1!!11! Jag fick en strut chokladpraliner i min favoritsmak Apelsintryffel från Åre Chokladfabrik och en otroligt mysig friluftströja från Lundhags! Har världens bästa mamma. Sen drack jag, mamma och pappa kaffe och pappa bjöd på årets första lussebullar.
Dom har förresten börjat julpynta överallt! Det bästa med julen är julpyntet, julskyltningen, och alla ljusstakar i fönstren. Idag ställde dom upp julgranar i matsalen och kafeterian på skolan till exempel. Jag blir alldeles lyrisk av sånt.
Resten av kvällen har ägnats åt att läsa och kolla på Idol. Hejja Olle och Linnea! Och druckit glögg har jag. Glögg, julgranar, lussebullar...åh julkänslor. Imorgon är det julskyltning minsann!
Jag har ett så spännande liv.
06: Min(a) bästa vän(ner)
Ni som är riktigt uppmärksamma märker kanske att dagens bloggämne inte är det som står på listan. Dagens ämne enligt listan är "Min dag". Men, jag vill inte skriva om den här dagen. Så jag struntar i det och tar morgondagens idag och dagens imorgon. Alltså. Min bästa vän!
Jag har lite svårt för ämnets formulering. Jag vill inte skriva om en bästa vän när jag känner att jag har flera stycken som förtjänar min uppmärksamhet i det här inlägget. Jag drar allt det här lite kort. Kan ju inte bli för sentimental och gullig. Jag är ju en cool tjej.
Jag vill alltså nämna:
Julia, för att vi har en miljon udda och fantastiska minnen, för att vi alltid har roligt tillsammans och för att vi aldrig behöver kompromissa med varandra.
Angelica, min otroliga klasskamrat och gitarrkompanjon. Mitt thé-sällskap och hon som alltid förstår allt det där som jag inte säger.
Norah, ingen kan locka fram leenden som hon! Och med ingen annan kan jag ha sånadär riktiga nörd-konversationer. Dessutom är jag alltid Liss och bara Liss med Norah!
Kenny, Jesper, Johnny, Jenny, Pontus och Emil. Det finaste man kan hitta i Backe, alla kategorier. Världens bästa, roligaste, nördigaste gäng och bara helt oersättliga.
Rosita, världens bästa gangsta. Min musiktvilling, världens coolaste och en såndär person som man måste vara helt korkad för att inte tycka om.
Therésè, Lina, Anna, Frida, Alex, Angelica och Lotta, världens bästa klass som gör varje dag lite kortare och gladare.
Och Emmy. För att hon är min människa, och punkt slut och inget mer med det.
05: Vad är kärlek?
Okej. Nu till dom djupa frågorna i livet känner jag. Kärlek. Kärlek, kärlek. LuUuUvV. Äh. En snabb, helt seriös analys av begreppet kärlek.
Jag tänker fatta mig kort: Kärlek är när man är beredda att offra något i livet för något annat. När man skulle kunna tänka sig att släpas efter en åsna över en grusväg i tio mil ifall man gör det för det som betyder något. Jag ger er ett scenario.
Vi säger att den hypotetiska personen Berit är livrädd för höjder. Men hennes katt, som hon älskar av hela sitt hjärta, klättrat upp i ett träd. Berit trotsar då sina rädslor, klättrar upp i trädet och räddar katten. Varför? Kärlek.
Ett till scenario. Hypotetiska Arne har hela sitt 43-åriga liv hållt av sin barndomsvän Britt-Inger, även om hon aldrig besvarat hans känslor. En dag får han reda på att hon är allvarligt sjuk och måste opereras för att överleva. Operation är dock för dyr för att hon ska ha råd med den. Han tar då hela sitt sparkapital från banken och säljer allt han äger av värde och betalar hennes operation. Varför? Kärlek.
Okej. Ni börjar förstå vart jag vill komma, eller hur? Vi tar en situation till. Kamilla är gravt alkoholiserad, och det enda hon verkligen bryr sig om i livet egentligen är sin tolvåriga dotter Sara, även om hon naturligtvis alltid blir försummad och har det jobbigt med sin alkoholiserade mamma. En dag säger Sara att om inte Kamilla blir nykter tänker hon se till att få bo någon annanstans och aldrig höra av sig till henne igen. Dagen efter skriver Kamilla in sig på en klinik. Varför? Kärlek.
Det jag försöker säga är väl något så pass klyschigt som att det inte finns något större än kärlek. Ingen rädsla som inte går trotsa för kärlek. Inget beroende som inte går bli av med för kärlek. Varken pengar, framgång eller något annat är mer värt. Man klarar sig långt här i livet om man har någon att älska och blir älskad tillbaka.
04: Det här åt jag idag
Jag har verkligen gått in till max för den här bloggliste-grejen. Idag tog jag medvetet med mig kameran till varje matbord för att kunna fotografera och ha mig. Tänk om jag kunde lägga lika mycket energi på viktiga saker som min blogg liksom! Okej. Shoot!
06:30-Frukost.
Blue Fruit-thé och hembakt rågbröd med tartex och smörgåsgurka.
11:15-Lunch
Makaroner med champinjonsås och massa ketchup, morötter och tomater, knäckebröd, ett glas vatten. För er som någon gång undrat hur skolans vegetariska alternativ till pasta med skinksås ser ut: Sådär. Fast, det var faktiskt godare än det såg ut, och såg inte sådär äckligt ut heller!
16:00-Mellanmål
Hembakta skorpor med hemgjord Äpple- och pumpa-marmelad, kokkaffe.
17:30-Middag
Ugnsomelett med paprika, grönsallad, knäckebröd, ett glas vatten.
18:00-"Efterrätt"
En clementin.
21:00-Kvällsfika
Fruktsallad med vaniljyoghurt och mandelspån.
03: Mina föräldrar
Som de allra flesta andra människor här i världen är jag framavlad av en man och en kvinna. Dessa har jag senare kommit att nämna vid namnen "Mamma" och "Pappa". Det här inlägget handlar om mina föräldrar!
jag och pappa, vintern -92
Min pappa Hans är minstingen i en syskonskara på sju söner. Han växte upp i samma hus som min familj numera bor i, vilket jag tycker är himla mysigt. Pappa utbildade sig till möbelsnickare efter grundskolan, men har jobbat som slaktare i stort sett hela sitt liv fram tills han för några år sedan kom på att han skulle göra något annat och utbildade sig till lärare.
Pappa tycker om att jaga och vara i skogen, dricker kaffe på fat och ligger alltid på kökssoffan och rullar tummarna en stund efter middagen. Han vet det mesta om det mesta, och har lärt mig en stor del av allt jag kan. Det är förmodligen från honom jag fått mitt intresse för att läsa och lära mig nya saker! Pappa hjälper mig fortfarande alltid så fort jag har några frågor, och det går nästan aldrig en dag utan diskussioner om politik eller historia eller religion vid köksbordet. Han är väldigt bra helt enkelt, lite av min hjälte, sådär som pappor ofta blir!
gammelmormor, mamma och jag, julen-92
Min mamma Ibo kommer ifrån Tyskland, och flyttade hit när hon träffade pappa och de gifte sig 1991. Hon är sjuksköterska, vilket passar henne jättebra, eftersom hon är världsbäst på att ta hand om människor! Min mamma har ett helt enormt hjärta och har alltid tid för alla. När jag var liten önskade jag ibland att jag kunde bli sjuk bara för att det var så mysigt när mamma pysslade om mig, för hon är så bra på det!
Mamma är så duktig att man får lite prestationsångest ibland. Hon bakar bröd och gör marmelad och kokar saft och stickar och håller på med hemslöjd (hon är himla kreativ också!) och lagar jättegod mat och engagerar sig i massvis av saker och ting. Mamma är alltid rättvis och har jättebra värderingar! Hon är den som lärt mig att behandla människor med respekt, att hjälpa de som behöver det och det är nog från henne jag fått mycket av min "snällhet". Någon dag hoppas jag kunna bli en lika bra mamma till mina framtida barn som min mamma är för mig!
Jag skulle kunna skriva så mycket mer om hur bra mina föräldrar är, men jag tror jag låter det räcka så här faktiskt. En liten bild har ni väl iallafall fått nu, det är huvudsaken!
I know it's only a story, but for so many it's more than that, it's a world all of it's own where we want to put on the sorting hat
Ingen som följer den här blogger har väl undgått mitt tjat om Harry Potter de senaste veckorna. Min i vanliga fall ganska dolda nördighet har förvandlats till öppen besatthet, helt enkelt.
Idag när jag kom hem hade min fantastiska mor en present till mig: En Harry Potter-kakburk. Jag blev på riktigt så glad att mina ögon tårades. Och den är så fin! Jag tänker använda den till att lägga laddare och usb-sladdar i, något som annars ligger i en stor sladdhög på mitt skrivbord. Kollaråååå, vad fin den är!
Någon annan som uppmärksammat min Harry Potter-kärlek den senaste tiden är Rosita. För några dagar sen tipsade hon mig om helt fantastiska wizardrock-bandet Oliver Boyd and the Remembralls. Egentligen består OBatR bara av frontfiguren Oliver Boyd, som spelar alla instrument själv. Den här låten är himla fin tycker jag, och likaså de flesta låtar som ligger ute på Youtube och Myspace med bandet!
02: Min första kärlek
Ämnet "Min första kärlek" är ju ett sådant som kan blotta stackars bloggares själar och lämna dem alldeles exposed till omvärlden. Om man tar det till den nivån vill säga. Jag har valt att inte ta det till den nivån, men ändå hålla mig helt och fullt till sanningen. Sedan kan man ju diskutera definitionen av begreppet "kärlek" också, men det kommer vi till om några dagar. Alltså.
Jag fann min TrUe LuUuv redan som tioåring. Då blev jag nämligen upp över öronen förälskad i- håll i er nu- Ron Weasley. Nej, inte Rupert Grint (skådespelaren i filmerna) utan Ron. Jag hade nämligen inte sett filmen då. (Jag tillhör den exklusiva skaran som läst Harry Potter innan filmen gjordes) Något år senare sådär såg jag ju filmen ändå, och min förälskelse blev till så flammande kärlek som bara kan uppbringas av en tioårig flicka. I åratal efteråt levde en liten grej för gingers kvar i mig. Än idag får Ron (ja, Ron. Karaktären, inte skådespelaren) mig att fnissa som en liten flicka när han säger sina fyndiga repliker.
Jag fann min TrUe LuUuv redan som tioåring. Då blev jag nämligen upp över öronen förälskad i- håll i er nu- Ron Weasley. Nej, inte Rupert Grint (skådespelaren i filmerna) utan Ron. Jag hade nämligen inte sett filmen då. (Jag tillhör den exklusiva skaran som läst Harry Potter innan filmen gjordes) Något år senare sådär såg jag ju filmen ändå, och min förälskelse blev till så flammande kärlek som bara kan uppbringas av en tioårig flicka. I åratal efteråt levde en liten grej för gingers kvar i mig. Än idag får Ron (ja, Ron. Karaktären, inte skådespelaren) mig att fnissa som en liten flicka när han säger sina fyndiga repliker.
He's my man!
Ron Weasley, as when I first laid my eyes on him.
Jag och Ron på party.
01: Om mig
Om mig. OM mig. Om MIG. Okej.
Jag är arton år gammal. Jag bor i en liten by i Norrlands inland där jag bott sen jag var fyra, i samma hus där min pappa växte upp. Min familj består av min mamma, pappa, två år yngre syster och vår hamiltonstövare. Jag har väldigt idylliska hemförhållanden faktiskt. Hus, bil, hund, två syskon, två föräldrar, trädkojor, rosa cyklar med stödhjul och hjälp med matteläxan vid köksbordet. Inga spöken i garderoben här inte.
Mitt hus.
Varje morgon åker jag skolbuss genom skogen till min lilla gymnasieskola där jag går tredje året på estetiska programmet, inriktning musik. Det är en liten skola och jag har en liten klass (8 elever) och allmänt ganska mysigt, även om det är budgetneddragningar, minskat elevunderlag och satan och hans bröder. Vår lilla ort är starkt infekterad av "alla-känner-alla-syndromet", vilket innebär att rykten sprids snabbare än klamydia i Big Brother-huset och man har sett varandra växa upp. På gott och ont.
Min skola. Eller en del av den iallafall. Esteternas skola!
Som man kanske kan gissa på mitt val av gymnasieinriktining är jag väldigt musikintresserad. Jag spelar gitarr och sjunger (så originell!) och kan lite självlärda grunder på piano och bas. Dessutom skriver jag från och till egen musik och lyssnar väldigt mycket också såklart. Annat jag ägnar min dyrbara tid åt är att plugga (jag är lite av en plugghäst. INte för att jag någonsin förstått vad hästar har med studerande att göra.), läsa högvis med böcker och skriva olika former av texter. Jag är intresserad av historia, politik och samhällsfrågor och är en allmän kulturnörd.
ihärdigt pluggande, något som tar mycket tid nu.
Äh. Det får duga så! Tillbaks imorgon.
I know where you hide alone in your car, know all the things that makes you who you are
I brist på bättre saker att blogga om tänker jag göra som bland annat Hana-Pee och göra den där listan där man skriver om ett ämne varje dag. Jag är ju också en känd bloggare, liksom. Vi får se vad det blir utav det här!
Simple and plain, ett ämne per dag i 30 dagar!
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min barndom
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Min humor
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
time wont let me go
Hittade en lista. Vet inte om det kommer märkas på svaren, men jag är ganska insnöad på Harry Potter just nu. Imorgon är det premiär på sjunde filmen, och jag är ganska upp i varv, som den nörd jag är. Väldigt upp i varv. Det hjälper inte direkt att jag suttit hemma och varit sjuk och inte haft särskilt mycket för mig annat än att nörda Harry Potter heller. Äh, läs listan!
4 TV-program jag ser:
1. Desperate Housewives
2. Cougar Town
3. The Middle (Inte för att det är särskilt bra, utan mest för att det är bekvämt att sitta kvar den där halvtimmen efter Desperate Housewives och Cougar Town. Och för att lillkillen är så söt! Sööööt....De som sett programmet förstår.)
4. Gossip Girl- Min, Norahs, Julias och Jonnas söndagstradition!
4 saker jag gjort idag:
1. Suttit ungefär tre timmar och slumpat artiklar på Harry Potter wikia, och då och då slagit upp saker i böckerna för att se om det stämmer.
2. Skapat en Harry Potter-familj på The Sims 3
3. Lyssnat på Soundtracken till Harry Potter-filmerna på Spotify
4. Läst hela Harry Potter och De Vises Sten. (På tyska, kan tilläggas)
4 saker jag längtar efter:
1. Imorgon, då jag får gå på premiären av Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1!!!!11!!!1!!!!
2. Nästa sommar, då jag får se Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2!
3. Den dag jag har pengar och mod nog att tatuera mig. Har nämligen äntligen kommit på det ultimata motivet!
4. Att börja läsa vid universitetet till hösten
4 saker på önskelistan:
1. En resa till Harry Potter-världen.
2. Ett eget Vid Behov-rum på min skola.
3. Glass (denna punkt kommer inom väldigt kort uppfyllas!)
4. Mitt körkort. (snaaaaart!)
Dom sa till mig: "far inte till Stockholm, för du blir aldrig mer densamma"
I fredags satte jag mig med min allrafinaste människa på tåget och for till Stockholm, och nu blir jag aldrig mer densamma. Jag hade nog kunnat stanna där i flera veckor, även om Stockholm aldrig blir min stad när allt kommer omkring.
Jag och Emmy såg iallafall Håkan Hellström på Hovet, världens bästa Håkan. Det var såklart en helt fantastisk spelning, men hur bra det än är kommer det inte i närheten av den obeskrivbara magin från spelningen på Way Out West i somras. Det är svårt att klå 25000 människor som spontant stämmer upp och fortsätter nynna på Vi Två, 17 År i säkert en kvart efter låtens slut. Men, bra vare!
(kassa bilder, jag vet. Men det är bilder!)
Jag och Emmy såg iallafall Håkan Hellström på Hovet, världens bästa Håkan. Det var såklart en helt fantastisk spelning, men hur bra det än är kommer det inte i närheten av den obeskrivbara magin från spelningen på Way Out West i somras. Det är svårt att klå 25000 människor som spontant stämmer upp och fortsätter nynna på Vi Två, 17 År i säkert en kvart efter låtens slut. Men, bra vare!
(kassa bilder, jag vet. Men det är bilder!)
vi måste sova tills vintern är borta
som cesium och syre brinner jag alldeles klart.
Strand, 2010-11-09
Var tvungen att dra fram kameran på väg från bussen hem igår. Det fantastiska med de här bilderna är att de inte är redigerade. Här bor jag. Hoppas ni har fin utsikt också, va!
Kärlek Slutar Alltid Med Bråk vs. Spring Ricco
Jag kan vara en riktig musikpolis ibland och hör ofta på en gång om en låt har kopierat en annan på melodin. Så är fallet för de två låtarna nedan, som jag nyligen upptäckte har mer eller mindre exakt samma melodi i verserna. Bra låtar, men lite uppenbart mycket lika varandra kanske.
Avgör själva!
girls sometimes wish that they were boys and men blush when their blood rushes to late
Måndag, första dagen efter höstlovet.
Jag fick hem min skolkatalog.
Jag skrev en religionsuppsats
Jag hade mycket att göra.
If I wrote a song like Daniel Treacy, would you then consider wasting time on me?
Innan jag kommer till det här inläggets stora avslöjande kanske det är värt att nämna att vi bor "på landet". Jag sätter "på landet" inom parantes eftersom jag hatar när man påstår att vi bor på landet egentligen. "På landet" är för mig bland en massa åkrar och bondgårdar och kossor. Vi bor i glesbygden. I Norrlands inland dessutom. Vi är inte bönder. Minsann. Hursomhelst är det av viss relevans att vi inte bor i en lägenhet i en stad, utan i ett hus från förra sekelskiftet "på landet" när man kommer till det här inläggets kärna.
Alltså. De senaste dagarna har jag medan jag befunnit mig i vårt badrum tyckt mig höra ett mystiskt krafsande och skrapande under golvet och i väggarna. Redan första gången jag hörde dessa ljud slog en spontan, inte särskilt angenäm tanke mig. Jag väntade dock till ungefär femte dagen på rad med dessa olycksbådande ljud innan jag faktiskt avgjorde att mina misstankar måste stämma och delgav dem till min mor som sa att pappa hört samma sak:
Det bor råttor i vår badrumsskrubb under trappan.
Alltså. De senaste dagarna har jag medan jag befunnit mig i vårt badrum tyckt mig höra ett mystiskt krafsande och skrapande under golvet och i väggarna. Redan första gången jag hörde dessa ljud slog en spontan, inte särskilt angenäm tanke mig. Jag väntade dock till ungefär femte dagen på rad med dessa olycksbådande ljud innan jag faktiskt avgjorde att mina misstankar måste stämma och delgav dem till min mor som sa att pappa hört samma sak:
Det bor råttor i vår badrumsskrubb under trappan.
Okej. Råttor var väl att ta i. Snarare möss. Husmöss! Dom är söta egentligen. Mindre söta när de plötsligt kilar över golvet inomhus. Där hör de nämligen inte hemma. Jag har fortfarande skarpa minnen från skräckupplevelsen under rått-/lämmel-året 2003 då jag vaknade av just detta karaktäristiska skrapande, slog upp ögonen och möttes av en råtta på mitt nattduksbord. Inte häftigt.
Det som följer nu blir alltså en intensiv råttjakt. Fällor ska upp. Gift ska spridas. Inga medel ska skys för att få ohyran ur våra hem. Råttorna (okejdå, mössen. Råttor låter farligare bara) ska dö. DÖ SÄGER JAG. (Den sanna vegetarianen har talat)
Jag återkommer med eventuella uppdateringar.
You're the closest to heaven that I'll ever be, and I don't wanna go home right now
Innan jag ens hunnit märka att det blivit höstlov är både lovet och praktiken slut. Imorgon återgår allting till det vanliga igen, och jag ska upp halvsju som varje måndagmorgon och gå till bussen med raska, hurtiga steg för att ha svenska C och religion, som varje måndag. Jag kommer göra mitt absolut bästa, som varje dag, men det kanske inte kommer räcka till. Det är väl sånt som händer helt enkelt.
Jag tänker ta mig igenom den här veckan med vetskapen att jag på fredagkväll sätter mig på tåget med min människa i världen och åker till huvudstaden över helgen. Är det något jag behöver just nu så är det minsann att komma bort några dagar.
Jag tänker ta mig igenom den här veckan med vetskapen att jag på fredagkväll sätter mig på tåget med min människa i världen och åker till huvudstaden över helgen. Är det något jag behöver just nu så är det minsann att komma bort några dagar.
they light their pumpkins now, they put their costumes on
I vanliga fall är Strömsund ungefär två år efter med precis allting. Man kan väl alltså påstå att det är ett framsteg när halloween-firandet i Strömsund bara är en vecka efter resten av världen! Igår alltså. Jag och Julia gick ut och dansade, lyssnade på ett fruktansvärt "rock-coverband" och träffade en hel del trevligt folk!
Idag, såhär på sista lovdagen planerar jag att ta det så lugnt som möjligt (även om jag borde plugga), åka en sväng till kyrkogården och tända ljus och ikväll är det såklart Gossip Girl som varje söndag!
Idag, såhär på sista lovdagen planerar jag att ta det så lugnt som möjligt (även om jag borde plugga), åka en sväng till kyrkogården och tända ljus och ikväll är det såklart Gossip Girl som varje söndag!
I thought you said summer is going to take the pain away?
I never had a Summer of '69
Never had a Cherry Valance of my own
All these precious moments
You promised me would come in time
So where was I when I missed mine?
Never had a Cherry Valance of my own
All these precious moments
You promised me would come in time
So where was I when I missed mine?
Slängde ihop lite musik som förmodligen alltid kommer påminna mig om eller få mig att tänka på sommaren 2010. Här är den påbörjade listan. Det gör visserligen ont i hjärtat ibland när jag tänker på världens konstigaste sommar, men allt som allt var den ju himla fin också.
vad är det som inte kan repareras, censureras, som inte har nån rättvisa?
vem vet hur länge vi har varandra.
Jag vill säga så mycket. Om hur min halsduk luktar. Om hur den där låten ger mig rysningar trots att jag inte ens tycker den är bra. Om hur ord kan såra och lyfta till skyarna. Men jag struntar i det, va!
Istället tänker jag peppa peppa morgondagen, då jag och bästavän ska ut på äventyr i Strömsunds fantastiska krogliv! Här är vi nämligen en vecka efter med halloween och imorgon kommer hela byn vara ute och förtära alkoholhaltiga drycker, bråka och bete sig allmänt oanständigt. Kan bli kul.
en sneak-peak på min halloween-förklädnad!
If I told you my stories and sang you my songs, would you laugh at me? Would you pity me?
Att jag bloggar från andra datorer än min egen händer ganska sällan. Nu är dock ett sådant tillfälle. I skrivande stund befinner jag mig i ett förråd med gulblommiga tapeter. Runt mig hörs ett ihärdigt knäppande, smashande och plingande, ackompanjerat med mäktig musik från olika håll. Jag äter hallonlakritsgodis och dricker Loka naturell. Allt detta är dock endast en paus från kvällens uppdrag. Det är inget speciellt egentligen, håller bara på att rädda världen från ondskefulla makter och förhindra jordens undergång. Aldrig att man bara får en lugn kväll alltså.
It's the wrong kind of place to be thinking of you
I don't see what anyone can see in anyone else but you.
Saker och ting är en enda stor röra, men det går vi inte in närmare på. Istället meddelar jag er om att jag spenderat det senaste dygnet i Östersund, gangsta-land. Har bott på Frösön, frusit öronen av mig på bron, inhandlat halloween-utstyrsel och tagit hand om/blivit omhändertagen av min människa i världen.
Imorgon är en ny dag.
