det är kallt nästan höst nu, jag går runt ditt kvarter
Idag är dan när sommaren står och väger,
- Och vad var det sämsta: Att det plötsligt är slutet på augusti och jag fortfarande inte gjort en miljon saker jag planerat att göra under sommaren.
- Festade du mycket: En hel del, men det ska mycket till för att slå sommaren 2010 på den fronten faktiskt.
- Vad önskar du att du kunde gjort mer: Umgåtts med vänner, vilket det känns som att jag knappt gjort alls åtminstone de senaste två veckorna.
- Vilka umgicks du mest med: Julia, Norah och Jonna.
- Var du på något biobesök: Harry Potter och Dödsrelikerna pt 2 (<333333) såg jag ju såklart, sen var jag i Åsele en sväng och såg Pirates of the Caribbean 4 och i Östersund och såg Transformers 3.
- Skadade du dig: Efter Dunder hade jag så sjukt mycket suspekta blåmärken jag inte minns uppstoden till, men i övrigt har jag väl klarat mig bra.
- Godaste drycken: Min student-champagne, lätt.
- Vad spenderade du många timmar på: Kolla på alla säsonger av OC. Och alla säsonger av SATC. Och tre säsonger av Skins. Och två säsonger av Mad Men. Hur var det nu igen, det hade varit fint väder?
- Hur många kysste du: Lagomt många. Fler än noll, mindre än tio! *Mystisk*
- Vilken festival: Yran lyckades jag ju ta mig till, dock svider det fortfarande lite att jag var för seg för att få Way Out West-biljetter. Nästa år!
- Vart reste du: Jag var i Stockholm fem dagar på SSU-kongress!
- Något du ångrar: Nej.
undrar vart den ska ta vägen,
om den redan ska ge upp för höst.
Samma tankar rör sig även här,
jag undrar vad det är du kämpar och står emot?
Gör som finaste Rosita en lista över sommaren 2011.
- Gjorde du något du inte fick: Det beror på hur man ser på saken. Frågar man staten exempelvis skulle nog de påstå att jag brutit lite mot lagen och haft mig, men annars har jag väl inte direkt varit så badass direkt.
- Hur många badturer gjorde du: Håll i er nu: EN! Vilket således är en 100%-ig ökning i jämförelse med 2010.
- Shoppat mycket: Verkligen inte, inte för att vara jag iallafall.
- Vilken låt påminner dig om sommaren -11: Jag är en vampyr-Markus Krunegård, Waiting for a chance to come-Noah and the Whale, Honung-Säkert!, The Piper's Song- Gypsy and the Cat osv osv osv
- Har det varit fint väder: JA gud vilken tur med vädret vi haft.
- Vad var det bästa med sommaren -11: Dunder, Yran och Kongressen.- Festade du mycket: En hel del, men det ska mycket till för att slå sommaren 2010 på den fronten faktiskt.
- Testade du något nytt: Jag släppte taget om en hel del, det är ju rätt nytt för mig.
- Vilka umgicks du mest med: Julia, Norah och Jonna.
- Blev du sårad: Ja gud ja.
- Skadade du dig: Efter Dunder hade jag så sjukt mycket suspekta blåmärken jag inte minns uppstoden till, men i övrigt har jag väl klarat mig bra.
- Godaste drycken: Min student-champagne, lätt.
- Saknade du något/någon: JA.
- Hur många kysste du: Lagomt många. Fler än noll, mindre än tio! *Mystisk*
- Vilken festival: Yran lyckades jag ju ta mig till, dock svider det fortfarande lite att jag var för seg för att få Way Out West-biljetter. Nästa år!
- Bästa livebandet: Säkert! såklart. Icona Pop var sjukt bra också. Och Håkan såklart. Och The Ark. Äh, det mesta jag såg på yran!
- Vart reste du: Jag var i Stockholm fem dagar på SSU-kongress!
- Något du ångrar: Nej.
- Sista frågan, har sommaren -11 varit bra: JAA. JA JA JA. JA!
you gotta see the dreams through the windows and the trees in your living room
I ärlighetens namn ska erkännas att jag inte gör särskilt mycket om dagarna. Framför allt inget vettigt. Däremot är jag ganska flitig med iphony och fotograferar det mesta jag gör bara för nöjet i att sen redigera med mina foto-appar. Tänkte således dela med mig av de senaste dagarna i bilder:
Fikade på Saga med Norah och Julia en dag.
Plockade svartvinbär så mamma kan göra saft.
Åt våfflor till frukost.
Tittade på regnbågar.
Satt på bryggan och lät det vara sommar ett tag till.
I want to be forever young
Det här med att blogga är ju helt enkelt miljoner gånger roligare när man känner att man har något att dela med sig av till omvärlden. Det har inte jag i nuläget, direkt. Visst, okej, jag skulle kunna ge er detaljerade beskrivningar av vad jag gör om dagarna, eller jag vet inte, lägga upp bilder på något ni väl skiter fullständigt i egentligen, bara för att hålla bloggen i gång liksom. Men vad skulle vara poängen med det? Vad skulle jag, eller någon annan för den delen, få ut av det?
När jag skapade min första blogg någon gång i sjuan-åttan använde jag den som någon form av ventilation. Jag släppte ut allt jobbigt som rörde sig i huvudet, lät de där tankarna formas till ord och tryckte på 'publicera' utan att riktigt fundera så mycket mer på att internet inte är ett så hemligt forum som man kanske skulle önska alla gånger. Den bloggen tog jag så småningom bort, och alla inläggen försvann med den någonstans in i det där avgrundshålet där allt som försvinner från jordens yta tar vägen. Jag gjorde ganska snart en ny blogg, som jag delade med mig av till vänner och där jag skrev om vardags-saker ungefär.
Promqueenopposite döpte jag bloggen till, för det var så jag kände mig, som motsatsen till allt som var vackert och omtyckt. Jag fyllde den med kryptiska inlägg om ångest och besvikelse, med noggranna redogörelser om livet i stort. Jag har kvar den här bloggen med ett lösenord, och ibland kan jag gå in och läsa och förundras över hur lite jag idag bryr mig det som tog upp en hel värld för mitt 15-åriga jag. Ibland undrar jag till och med om det är samma person som skrev allt som hamnade på den bloggen, annat än i ren fysisk bemärkelse. Förmodligen inte.
Den här bloggen skulle bli mer neutral tänkte jag. Inte fylld av intern smärta, inte fylld av kodade meddelanden, utan en massa sånt som ändå ingen orkar läsa. Istället har jag nu hamnat i ett läge här att jag inte skriver något alls om mitt inre i något slags försök att inte dela med mig av för mycket till omvärlden. Varje fras jag skriver som handlar om någonting djupare än vad jag åt till frukost omformulerar jag en miljon gånger för att ingen utom rätt personer ska förstå vad jag menar och för att de rätta personerna verkligen ska förstå också. Detta har således lett till att den personlighet jag kanske skulle önska att min blogg hade har tynat iväg någonstans och ersatts av en massa anonymt babbel om ingenting.
Jag vet inte vad det är jag försöker säga med det här inlägget, men jag tror att det är något i stil med att jag oavsett vad den här bloggen ger intryck av är en ganska komplex människa. Det är också en förklaring till varför det kanske är lite tomt och tyst och tråkigt här, eller så är det kanske en uppmaning till er att ta reda på mer om allt det där jag av olika anledningar väljer att inte skriva om här.
Äh, jag vet inte. Såhär går det när man egentligen är på tok för trött för att få ihop något vettigt men ändå väljer att trycka på publicera-knappen. Oavsett hur det är så vill jag väl bara poängtera att jag inte är femton längre. Och tro mig, det om något är jag glad för.
ett livstecken
När oviljan att blogga till slut leder till klagomål över dåligt uppdaterande till och med på en sån liten och till synes betydelselös blogg som min är det väl kanske dags att slänga ihop några rader. Ni kan tacka Cecilia för att detta inlägg ens författas helt enkelt!
Först och främst: JA, jag lever. Så, då var det avklarat och vi kan gå vidare till de mer invecklade frågorna. Hur mår jag? Vad gör jag om dagarna? Hur kommer det sig att antalet inlägg på denna blogg minskat så drastiskt? Alla dessa frågor ska få ett svar!
Först och främst: JA, jag lever. Så, då var det avklarat och vi kan gå vidare till de mer invecklade frågorna. Hur mår jag? Vad gör jag om dagarna? Hur kommer det sig att antalet inlägg på denna blogg minskat så drastiskt? Alla dessa frågor ska få ett svar!
Alltså, hur mår jag? Jotack, det är riktigt bra faktiskt. Lite flytt-stress och lite separationsångest och lite nervositet men annars är det bara fint! Vad jag gör om dagarna var ju en bättre fråga. Jag antar att vi kan sammanfatta det med att jag försöker få dagarna att gå. Jag är ledig som bara den och har förutom ihop-packandet av mitt rum absolut ingenting att göra om dagarna. Jag kliver upp när jag känner för det, dricker kaffe, spelar lite wordfeud, springer ett varv runt byn och dricker lite mer kaffe. Tänk om det var allt jag krävde av livet liksom! Fast det är det ju inte.
Den sista frågan angående mitt bloggande är lätt att svara på. Jag orkar inte. Till skillnad från vad jag antar är större delen av bloggosfären ser jag inte ett blogginlägg som något lättsamt eller något man kan slänga ihop på fem minuter. Nä, för tro det eller ej, men jag lägger faktiskt eftertanke och tid bakom mina inlägg. Jag påstår inte att det då automatiskt blir en bättre blogg men jag gillar tanken på att mina inlägg iallafall är grammatiskt korrekta och innehåller sådant som andra faktiskt finner någorlunda intressant. Om det faktiskt är så eller om det är min egen uppfattning vet jag inte, men jag brukar vilja känna när jag trycker på "publicera" att det iallafall finns någon form av vettig substans i inläggen.
Vill ni ha lite mer koll på mitt liv annat än genom min fina blogg kan jag ju rekommendera det där fenomenet som heter Twitter, om ni inte hört talas om det tidigare. Det är nämligen där jag dagligen ordspyr små anekdoter som hittills sisådär 60 personer tycker är värda att läsa. Och kontra inte med Facebook snälla, det är väl lite för mycket 2009 över det alltså. Jag är på tok för modern för sånt!
Avslutar detta livstecken-inlägget med lite coola iphonebilder från den senaste tidens äventyr! (eller okej, äventyr och äventyr. Har knappt rört mig utanför gården de senaste veckorna. Se själva!)
and I won't be around for the good times, and I won't be around for the bad, and I won't stick around in this town
Okej världen, såhär är det nuvarande läget. Den sista augusti trycker jag in så mycket som möjligt av mina prylar i våran bil och kör till Umeå. Väl där kommer jag lasta in allt i mitt 19 m² stora, vitmålade rum på Fysikgränd och sen har jag officiellt flyttat hemifrån. Måndagen efter det beger jag mig till upprop på Umeå Universitet och om tre år är väl planen att jag ska vara färdig sjukgymnast. Hej och hå.
Inget mer Strömsund. (Okej, nu är Umeå typ Mini-Strömsund. Men ändå.) Inget mer Hjalmar, inget mer tycka att varje dag är ungefär lika händelserik som text-tv. Slippa att varje dag se människor jag velat undvika hela mitt liv. Om jag tycker det ska bli skönt att flytta ifrån Strömsund? Eh ja?
Inget mer Strömsund. (Okej, nu är Umeå typ Mini-Strömsund. Men ändå.) Inget mer Hjalmar, inget mer tycka att varje dag är ungefär lika händelserik som text-tv. Slippa att varje dag se människor jag velat undvika hela mitt liv. Om jag tycker det ska bli skönt att flytta ifrån Strömsund? Eh ja?
Det här med att flytta hemifrån var ju en annan sak. Jag är på tok för bortskämd för att bo själv. Tur att jag kommer ha fina vänner mindre än ett stenkast ifrån mig som kan ta hand om mig när jag bryter ihop över något. Till exempel bakteriehärden de vill kalla "gemensamt kök" i min studentkorridor. Eller om jag har elaka grannar, då går jag bara några hus bort och hälsar på. Nä, det blir nog fint det här.
storsjöyran
Förra helgen var jag på storsjöyran, i folkmun även kallad "yran", som alltid första helgen i augusti. Jag kan väl säga så pass som att det var en fantastiskt rolig helg, att jag såg bra artister, att jag var genuint lycklig från och till och framför allt att det vann över förra årets yra med hästlängder.
Att se sin idol från den mörkaste tiden i livet ta över en hel scen i hotpants och en cigarett i mungipan. Att upptäcka nya band av en ren slump. Att stå i shorts och linne fast det är mitt i natten och se det finaste bandet spela de bästa låtarna. För om du tror att vi ska dö idag så tror du fel. Det är som, som sista scenen i en film. Att cykla genom östersundsmörkret utan att vara rädd för något alls. Att spritta till när mobilen piper. Att hälsa på en bästa-vän och prova roliga hattar. Att komma till The Arks spelning precis när första tonerna till It Takes A Fool To Remain Sane börjar. Att bli halvt ihjältrampad på Rebecca och Fiona. Att springa ifrån sina vänner för att träffa någon annan. Att ta den långa vägen hem för att få känna mer av din lukt. Att leva på pizzabullar en hel helg. Att kunna alla orden på en Säkert!-spelning och tycka att Annika Norlin är den bästa människan i världen. Att springa till Håkan Hellström och tycka att det är den sämsta Håkan Hellström-spelningen i mitt liv men ändå bra. Håkan, du var bättre förr. Att avsky mobilnätet med allt förakt i min själ. Att vilja ta hand om en vän men inte lyckas. Att vifta med Jämtlands-flaggor vid tolvslaget. Att komma ifrån vännerna igen och plötsligt se en bra spelning helt utan planer på det. Att snika före sig i stråk-köer tack vare fantastiska kontakter. Att snubbla över vita skor. Att promenera hem när det börjar ljusna och inte somna förrän morgonen. Att äta päronyoghurt till frukost. Att vara glad.
Att se sin idol från den mörkaste tiden i livet ta över en hel scen i hotpants och en cigarett i mungipan. Att upptäcka nya band av en ren slump. Att stå i shorts och linne fast det är mitt i natten och se det finaste bandet spela de bästa låtarna. För om du tror att vi ska dö idag så tror du fel. Det är som, som sista scenen i en film. Att cykla genom östersundsmörkret utan att vara rädd för något alls. Att spritta till när mobilen piper. Att hälsa på en bästa-vän och prova roliga hattar. Att komma till The Arks spelning precis när första tonerna till It Takes A Fool To Remain Sane börjar. Att bli halvt ihjältrampad på Rebecca och Fiona. Att springa ifrån sina vänner för att träffa någon annan. Att ta den långa vägen hem för att få känna mer av din lukt. Att leva på pizzabullar en hel helg. Att kunna alla orden på en Säkert!-spelning och tycka att Annika Norlin är den bästa människan i världen. Att springa till Håkan Hellström och tycka att det är den sämsta Håkan Hellström-spelningen i mitt liv men ändå bra. Håkan, du var bättre förr. Att avsky mobilnätet med allt förakt i min själ. Att vilja ta hand om en vän men inte lyckas. Att vifta med Jämtlands-flaggor vid tolvslaget. Att komma ifrån vännerna igen och plötsligt se en bra spelning helt utan planer på det. Att snika före sig i stråk-köer tack vare fantastiska kontakter. Att snubbla över vita skor. Att promenera hem när det börjar ljusna och inte somna förrän morgonen. Att äta päronyoghurt till frukost. Att vara glad.
snabb uppdatering från kongressen
Hej och hå, saknar ni mig? Klart ni gör. Jag är på SSUs förbundskongress! Här sitter jag i bastun, det vill säga kongress-salen, efter en hel dags förhandlingar om välfärd, mitt och Antons område. Vi är nu inne på utbildnings-området och med tanke på att vi skulle ha avslutat för kvällen för 15 minuter sen lär det bli en sen kväll! Det är sisådär 30 plusgrader (överdriver inte!) i salen där vi 250 ombud plus gäster håller till, så ni kan ju tänka er hur mysigt vi har det! Vi kan väl sammanfatta det med att något man kan tjäna pengar på här är bordsfläktar och deodorant. Det senare skulle nog dessutom behöva säljas.
Återkommer med mer spännande uppdateringar om kongressen, plus att jag tänkt nämna lite reflektioner från yran också, vi får se hur det blir med det! Nu tänker jag fortsätta lyssna på debatten om fria skolval. Ha det bra, för det har jag minsann här i huvudstaden!
Återkommer med mer spännande uppdateringar om kongressen, plus att jag tänkt nämna lite reflektioner från yran också, vi får se hur det blir med det! Nu tänker jag fortsätta lyssna på debatten om fria skolval. Ha det bra, för det har jag minsann här i huvudstaden!
