my heart is beating, beating like Ringo, as I pull in to the drive-in bingo

Ikväll har jag, sådär för att ha nåt att göra, varit i Rossön på bilbingo. Jag har aldrig spelat bingo i hela mitt liv, men vann inte ens tack vare någon form av nybörjartur. Himla mysigt var det dock, och jag är faktiskt på riktigt peppad inför att åka dit nån fler gång! Det här med bingo passar mig, det går så bra ihop med mina övriga aktiviteter de senaste dagarna, det vill säga trädgårdsskötsel, korsordslösande och promenader. Mycket mer än så kräver jag inte av livet!

(Förresten ser mina bilder överredigerade och konstiga ut eftersom jag laddar upp dom från Instagram. Jag och min iphone kommer fantastiskt överens ifall ni ville veta!)

I am the world's poor pessimist

jag är beroende av dom dyraste flingorna och vaniljyoghurt, vilket jag äter orimliga mängder av. Gissar att om det är något som kommer ruinera mig när jag flyttar hemifrån så är det inköpet av flingorna. Just det, kaffe är jag också beroende av.
jag äter inget kött och ingen fisk, vilket leder till en diskussion om etik varenda gång jag äter med nya människor.
jag säger ja till mer mer mer sommar och mer mer mer solsken. 
jag ger mig sällan in i sånt som kräver den minsta lilla gnutta mod, eftersom just det är något av en bristvara bland mina egenskaper.
jag duktig på att lära mig saker utantill, att få människor att känna sig gladare, att inte vara i vägen.
jag läser gärna "djupa" och "alternativa" böcker, biografier och 1800-talslitteratur, som den pretentiösa nörd jag är. 
jag är vackrast i mina converse, jeans och mycket mascara en bra hårdag.
jag är avundsjuk på människor utan beslutsångest.
jag kommer aldrig sluta sträva efter det ultimata.
jag har aldrig blivit presenterad så fint som för snart ett år sen, bland en massa karuseller, stolt, stolt, stolt!
jag är lycklig när det är varmt och sommar och jag kan gå ut och gå med Trulsa i bara shorts och t-shirt fast det är kväll och allting verkar självklart.
jag trivs inte på "sunkiga" ställen och i städer. Framför allt inte i kombination.
jag är dålig på att inte skjuta upp på saker.
jag älskar att åka bil, att ha det städat omkring mig, ögonblick då man innan någon säger något redan vet vad denne kommer säga.
jag tror på att goda gärningar alltid lönar sig i slutändan, och tvärtom.


I'm just waiting for my chance to come

Igår var jag på äventyr på det bästa stället jag vet. Jag hälsade på mina vänner i Backe en sväng! Vi grillade, var på biläventyr i de ångermanländska skogarna, diskuterade alternativa världar, satt på tok för många i en och samma soffa och mådde hur bra som helst.

På vägen hem, alldeles innan jag körde in i Strand vid halvfyra imorse, fick jag hänga med byns egen älgfamilj ett tag också. Älgmamman är helt galen och vaktar sina två små kalvar för allt vad hon är värd. Efter att ha tagit en bild för att kunna delge alla sociala medier om min viltupplevelse körde jag därifrån fort som vinden för att slippe bli attackerad. (Nu i veckan fick min farbror gömma sig bakom ett träd för att komma undan hennes vrede. Också säger dom att björnarna är farliga liksom!) Söta är dom små kalvarna hursomhelst!


Det här med så kallad inspiration

Inom bloggvärlden är uttrycket "Inspiration" så flitigt använt att man skulle kunna säga att det blivit infekterat. Ibland glömmer jag till och med att detta ord faktiskt innebär något annat än påstått konstnärliga svartvita bilder eller egenhändigt photoshoppade outfit-collage. Att säga att jag saknar inspiration till min blogg får det att krypa i mig, så krystat känns det. Men, faktum kvarstår: Jag saknar inspiration till min blogg.

Jag tror de allra flesta som känner mig skulle bli förvånade om de visste hur mycket skriven text jag faktiskt producerar en genomsnittlig dag. Jag har så många anteckningsböcker som är fullskrivna att jag inte vet var jag ska göra av dem, för att inte tala om alla långa texter som rör sig i mitt huvud så fort jag gör något som inte kräver min fulla uppmärksamhet. Jag tänker i texter, min tankar är disponerade och upplagda som en roman eller en krönika eller ibland som små dikter. Det här kanske låter konstigt, men det är ungefär som när vissa tänker på ett annat språk, eller som när andra tittar på en person och ser en färg. (Min latinlärare i tvåan på gymnasiet påstod att jag var "äggskalsvit". Det var ju väldigt upphöjande för självkänslan.)

Jag antar att jag försöker komma fram till att det här med texter och ord är viktigt för mig och något som på många sätt präglar den jag är. Det är därför de senaste veckorna har varit så sjukt jobbiga för mig. Jag har nämligen tappat min inspiration till att skriva. Idéerna, tankarna och uppläggen finns där, men när jag väl sätter mig när för att låta dem få ord tar det helt enkelt stopp. Jag vet inte vad det här beror på eller om det går göra något åt det. Jag får väl helt enkelt vänta tills den här svackan går över, även om det är lättare sagt än gjort.

Jag har miljoner saker jag vill berätta, miljoner tankar jag vill ska få synas här så ni får ta del av dem, men det får vänta lite helt enkelt. Det här är en himla lång ursäkt till varför kvalitén på mina inlägg kanske inte är vad den brukar vara kan man väl säga. Jaja. Keep tuned, snart är jag tillbaka, vassare än någonsin!

some boys don't know how to love, they won't get what they want

Här sitter jag och lyssnar på Codes and Keys (Death Cab For Cuties nya, för er oinsatta) och grubblar över livet som den häftiga, alternativa indietjej jag är. Ska klippa lugg och börja använda röda byxor igen när jag ändå håller på. Närå. Bra album hursomhelst.

Då jag tog studenten förra veckan är det väl meningen att jag sitta hemma och vara arbetslös. Jag har ju gått estet, och alla vet att då väntar ARBETSLÖSHETEN. Jag började dock jobba redan igår och lär väl spendera den här sommaren som de senaste två: Med att vända papper på jobbet. Från 08:00 till 16:30 sitter jag i de före detta fängelselokalerna (skämtar inte!) och väntar på nästa fikarast. Man kan ju inte påstå att jag inte haft tid att tänka de senaste dagarna iallafall, med min iPod ipluggad i ett försök att stänga ute resten av jobbet. Inte för att de pratar med mig ändå. Haha. Forever alone. Skippade sista rasten idag eftersom jag inte orkade sitta själv och stirra in i väggen. Då var det liksom roligare att jobba. Det säger väl rätt mycket.


studenten

I torsdags sprang jag ut från skolan i en vit mössa, viftade med estetflaggan på ett flak, smällde en champangekork i huvudet på en okänd skallig man, hade finaste studentmottagningen, spelade kubb med min fina klass som inte längre var min klass, träffade väldigt glada studenter vid kajen, hängde på torget eftersom jag var för snål för att betala inträde till hörnet, insåg att jag fått skatteåterbäring och löste in mig ändå, hade ironiskt kul, ramlade hem till Strand i gryningen och gick och la mig med en klump i magen som så ofta tidigare, men en glad klump den här gången. Det är så sjukt roligt att ta studenten minsann!

Lägger ut mina "bästa" bilder, som inte direkt är bra för det. Moa har dock tagit helt fantastiska bilder från flaket osv ifall man vill kolla på det!

Livin La Vida Norrland

Innan jag berättar om studenten och allt det dära (för jag har tagit studenten nu, och det är väl något en äkta bloggare skulle välja att nämna för sina läsare) så vill jag bara berätta om mina vänner Björn och Linnea som är på besök här i Strand i några dagar. Dom är helt lyriska över mitt landsbygdsparadis, kallar min gård för Strands Herrgård, plockar blommor på lägdorna, njuter av solen och sådär. Det perfekta livet, kan man väl säga.

Igår var vi ute på hörnet på studenteventet tillexempel, jag och Björn (Norah var också med!). Jag tror han tyckte det var ganska roligt faktiskt. Fast jag tror att han i hemlighet ville dansa till den fantastiska musiken med alla strömsundare, men bara inte vågade. Han får väl göra det nästa gång helt enkelt!

Linnea har nog redan börjat kolla efter lämpliga hus att köpa, och Björn funderar nog på att uppgradera sin garderob med lite Jack & Jones-jeans och rutiga skjortor. Sammanfattningsvis tror jag vi kan konstatera att Linnea och Björn äntligen kan förstå det fantastiska med Strömsund!

Jag och Björn, @Corner Foodhouse, livin the dream!

Ikväll ska jag fortsätta visa upp det finaste glesbygden kan erbjuda, då vi ska på dans i Sikås. Styrdans i en liten by med allt vad det innebär, det här blir kul! Saknas bara att det hade varit en loge också!

i det skoningslösa lysrörsljuset kom beslutet om slutet

Idag har jag och pappa hamrat och spikat och lyckats åstadkomma vad han kallar en "griskätte" och vad jag kallar ett studentflak. Enligt yr.no ska det bli 25 grader varmt och solsken på torsdag, och mitt hjärta tar små lyckoskutt när jag tänker på att det är fyra dagar till studenten nu.

maybe I'm in the black, maybe I'm on my knees, maybe I'm in the gap between the two trapezes

Jag sitter hemma och är sjuk och det är storm ute typ och jag lyssnar på Coldplays nya som är helt fantastisk och jag känner mig lite trött och kanske lite ledsen utan egentlig anledning och jag insåg precis att det är typ fem dagar kvar på Hjalmar och att jag inte tycker att det känns sorgligt vilket skrämmer mig.


all these precious moments you promised me would come in time, where was I when I missed mine?

Igår var jag i Jämtlands residensstad och firade studenten. Inte min student alltså, då det är en vecka kvar. Hade dock min vita mössa jag med, för att smälta in i mängden och få sola mig i glansen lite jag också. Det är ju faktiskt bara en vecka kvar!

Hursomhelst var det kanske den mest slumpmässiga och oväntade utekväll jag varit på. Mina små ben promenerade säkert flera mil under kvällen, jag mötte och blev presenterad för halva svenska skidlandslaget (skämtar inte!), jag lagade potatisbullar klockan fyra på morgonen, jag träffade en nygammal vän och jag lärde mig viktiga läxor om mig själv. Just det, jag hade roligt också minsann! Det enda jag ångrar med gårdagen är att jag glömde min kamera och således inte har några bilder. Det hade varit kult, för er om inte annat.

RSS 2.0