det lilla livet

Jag är på något så pretentiöst och kulturnördigt som en skrivarkurs på Birka Folkhögskola. Förra veckan fick jag nämligen lite hastigt och lustigt sådär ett stipendium och ja, nu sitter jag här och lever högskolelivet. Jag har ett eget litet rum med utsikt över området (Inte för att låta tantig, men herreminje vad fint det är här!) och har pass där vi får läsa, läsa upp, lyssna och såklart skriva texter av olika dess slag. Eftersom jag är nördig tycker jag sånt är kul. Men, oroa er inte, jag är tillbaks on The Beach redan på fredag! (mitt öde bestäms ju trots allt nu i helgen, kan ju inte vara borta då liksom!)

Jaja. Det jag försöker säga med det här inlägget är att jag inte är hemma och kollar ut på bygatan ifall ni på grund av min värdelösa uppdatering skulle få för er att det hänt mig nåt. Jag hatar förresten bloggare som ursäktar för sin dåliga uppdatering. Liksom, "FÖRLÅT för min dåliga uppis azzåååå" som om man bryr sig? Allvarligt talat, tror dom att man sitter maniskt klistrad framför datorn och väntar på deras jävla outfits hela dagarna? Att man blir helt förtvivlad och gråter tills ögonen fräts sönder om man en enda dag inte får veta vilka de varit och fikat med? VAD ÄR GREJEN?! Och nej, tyst, det här inlägget var inte samma sak. Schhh.

Tell me baby, what's your story? Where do you come from, and where do you wanna go this time? Tell me lover, are you lonely? The thing we need is never all that hard to find.

Förra inlägget var förresten tecknet på att ni ska kommentarsbomba mig, smsa mig, spamma mig på msn osv. Utifall att det inte var underförstått.


Annars tänkte jag bjuda er på ett av gårdagens nattliga samtal, på vandring genom Junseles centrum:

-Vad går du för klass egentligen?
-Jag ska börja estet-trean på Hjalmar till hösten.
-Jaha, Hjalmar...fast, du ser ju ganska normal ut för att gå estet!

Efter två år med denna kommentar som respons på frågan om mitt gymnasieval vet jag fortfarande inte om jag ska ta det som en komplimang eller en förolämpning. Jag tippar på att det är tänkt som en komplimang, men måste erkänna att det ändå hugger till lite i mitt estet-hjärta. Vem vill vara normal, liksom?

With the birds I'll share this lonely view

Ursäkta följande depp-inlägg. Man kan inte alltid vara kick-ass, tokrolig och helt jävla awesome. Reality strikes back!

Jag är fruktansvärt less. I mer än två veckor har jag väntat på att något ska hända nu. Det kanske inte låter som länge, men det är en jävligt lång tid att hålla igen sig själv på. Bli inte glad än, hoppas inte på för mycket, än är inte saker och ting fyrkantiga och klara. Jag orkar inte gå omkring och vara nervös längre. Särskilt inte efter igår. Nej, usch, händer det inte något snart vet jag inte vad jag gör. Jag hatar att jag är världens fegaste och världens minsta människa och inte vågar någonting med mitt liv. Om inte nästa helg gör någon skillnad ger jag upp allt det här, en gång för alla. Punkt.

en vän med en bil

...och vi åkte långt bort!


Som jag nämnde igår tog jag ett spontant beslut att följa med till Junsele igårkväll. Halvtio ungefär blev jag upphämtad hemma hos mig. Till Junsele är det sisådär 7 mil härifrån. Efter att ha räknat efter i huvudet lite snabbt sådär gissar jag på att resan till och från Junsele, om man inte räknar med raggarsvängarna, gick på ungefär 25 mil. Detta efter två bilbyten och lite körande fram och tillbaks mellan Backe och Rossön. Så det kan gå. Roligt var det dock! Dessutom fick jag ju se världens finaste människa (på behörigt avstånd, att notera!) och det är ju inte fy skam heller minsann!

Vi fick oss ett gott skratt också:
"Vaffö backaru fööööör?!?! VAAA?!?!?!"
"Jag är från Backe"
"JAHA, det hade man ju kunnat tänka sig, JÄVLA FITTBACKE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"
Så kan det gå.



Den här fina bilden (vad den föreställer är oklart) fick jag i ett mms på midsommarafton klockan 00.21 med texten "Liss hur går det :)". Frågan är nog inte hur det går för mig om man säger så. (Vet inte varför jag laddade upp den. Antagligen för att det är för lite bilder här på bloggen!)

How can one little street swallow so many lives?

Eftersom jag är en så spontan och intressant person (man kan ju iallafall låtsas!) tar jag ikväll en paus i mitt Tetris-spelande och åker till Junsele en sväng. Vad som händer i Junsele är för mig en gåta, men man ska väl göra allt här i livet. Vart ligger Junsele, liksom? Norröver...typ? Spännande, spännande!

vi satt på gräset som växte i takt med himlen

Igår var det fruktansvärt fint väder i Norrlands inland. Jag och Emmy tog således en spontan tur norröver till metropolen Backe där vi hälsade på Kenny, Pontus, Jenny, Emil, Johnny och Jesper. Jag måste säga att jag trivs väldigt bra där i Ångermanland. Funderar på att flytta till dess fantastiska tätort Backe (som förresten borde döpas om till The Hill. Det vore coolt.). Ett hus där skulle ju vara rätt trevligt, liksom. Ehee.

Iallafall, besöket innehöll naturligtvis den obligatoriska raggar-rundan (flera varv, det skulle gå för fort annars), guidad rundtur över alla sevärdheter ("Här bor min gamla lärare" "Här bor min pappas faster" "Här bor min kusin på båda föräldrarnas sidor" ), ett besök på den lokala restaurangen där en pizza gick på typ 100 kronor, en promenad i skogarna och film, TV-spel och köksbords-prat hos Kenny. Vi åkte bil hem mitt i den norrländska sommarnatten, tittade på utefolk i Ström och hittade även en Marcus. En fin kväll är vad det var!

Idag, såhär på midsommarafton, tyckte vädergudarna att det skulle vara trevligt med lite omväxling. Därav hällregnet som idag har skymt vyn över vägen från mitt fönster. Dock gjorde jag det bästa av situationen och har både hunnit med en fikadejt med Angelica, Therese och Oscar och att fira midsommar med middag och jordgubbar och hela paketet här hemma. Julia och Norah sover nu i rummet bredvid mitt, och världen känns rätt så fin och bra sådär.

Imorgon ska jag för första gången det här sommarlovet vakna utan väckarklocka. Det ni!

it was perfect, a dream came true, just like a song by blink-182

xkcd.com

I won't stick around in this town

Min mobil andast på sina sista, rosslande andetag. Ikväll beställer jag en ny, då min nuvarande mobiljävel (ursäkta) tydligen bestämt sig för att svika mig. MobilJÄVEL. Bara typ ett och ett halvt år har jag haft den. Kvalitet är en utdöende art. Hursomhelst har jag efter noggrannt övervägande bestämt mig för denna (jag gick helt på känslan. Och den är snygg! Och hyfsat billig!):

/
http://www.netonnet.se/art/telefon/mobiltelefon/lg/lg-ku990iviewtylightwhite/137078.3209/

Dessutom har jag bestämt mig för att investera i en ny gitarrförstärkare. Det lutar åt den här. Och ett munspel ska införskaffas också! Ni ser ju. Rika tjejen!

Jag hatar att beställa saker över internet. Man har bara sett en sunkig, lågupplöst bild på det man vill ha. Man har inte provat. Man har inte hållt i, sett med egna ögon, fått en chans att överväga sitt köp. Man får vänta flera dagar och när man får produkten är det alltid nåt fel och man måste skicka tillbaka. Men det är inte så lätt när man bor tio mil från närmaste stad att kunna handla på något annat sätt känns det som. Nej, tacka vet jag riktiga affärer alltså!

jag förväntar mig ingenting

Okej, people! Här bloggar jag så fingrarna blöder. Läser min blogg och tänker "YES, vad fyndig jag är! JA, vad bra jag är! WOOH, jag är världens roligaste och smartaste" (okej, det tänker jag inte alls. Men vi säger att jag gör det!))

Men får jag några kommentarer? NEH! Not cool, dudes.

Ska jag behöva kommentera min blogg själv för att få kommentarer eller? VAVAVA?

livin' on the edge, återigen!

Såhär i efterhand tänkte jag delge er om en av den senaste tidens incidenter, närmare bestämt från förra onsdagen! Jag och mina kära vänner vandrar genom Ström. Plötsligt ser vi den ultimata genvägen. Olägligt nog går denna över en tomt vid ett hus.

Jag säger: "Vadå, dom har väl ingen jävla rätt att bli arga bara för att vi typ går på deras jävla gräsmatta?!" (Jag har en tendens att svära när jag gör "farliga" saker, som att gå på andras gräsmattor, vilket är ungefär det mest lagbrytande jag någonsin gör.)

"Hej" hör vi då. Detta hej kommer från en medelålders man, ståendes på bron till huset, och med ett lite finurligt leende.

"Eeehh....hej" säger vi, och vandrar därifrån med skam i stegen.

Tur att jag aldrig har failat med något i hela mitt liv. Heja allemansrätten!

Du är glad, det har jag sett på din statusrad!

Hela min värld är glad och fågelkvittrig (ja, jag hittade nyss på det ordet.) Nu måste jag egentligen packa för helgens äventyr i Pilgrymstad (egentligen råkade jag bara skriva ett y istället för ett i, men det ser coolt ut, så det får se ut sådär! PilGRYMstad, liksom.), men som vanligt skjuter jag upp på saker.
Hittills har jag packat:

1: Väskan.

Och inget mer. Och en väska är ju inte så mycket att packa, utan mer att ställa fram. Nu står den där och gapar. Och ropar på mig. "LIIIIISSSSS. PACKA MIG NURÅÅÅÅÅÅ". Men nej, kära väska, jag har viktigare saker att göra. Typ att blogga. Och spela tetris. Och titta ut på vägen: Nyss körde en röd bil förbi jättesnabbt! Mitt liv är så viktigt.

Det ska erkännas att jag inte har en aning om vad jag babblar på om. Dock känner jag att det är i sin ordning att vara lite såhär ibland också. Nu kanske jag ska bege mig till packandet igen då. Det känns inte lockande. I mitt rotande i garderoberna lade jag märke till hur extremt enformig den är. En massa randigt. En massa skjortor. Lite blommiga grejer. That's it? Vad är det för tråkig människa ni spenderar era dagar med?! Äh. Jag vet att ni tycker att jag är cool oavsett.

Okej, nu har jag tagit babblandet för långt. Over and out!
Haha ååh. Jag läser igenom det här nu och tycker att jag är världens roligaste människa. Tur att någon uppskattar min humor!

Tvåhundratjugosju dagar.

För tvåhundratjugosju dagar sedan åkte min allra, allra bästa vän till Australien för att bo och jobba där. Idag, helt utan förvarning, står hon plötsligt i min hall. Efter tvåhundratjugosju dagar av tomhet har jag fått krama om min bästa vän igen, efter tvåhundratjugosju dagar är lite av tomheten jag känt sen november borta.

Min bästa vän är numera inte på andra sidan jorden, utan bara på andra sidan Vattudalen. Att beskriva känslan går inte bättre än såhär tror jag.


I need some kind of miracle cause that will solve my faith in science

Jag har spelat för mycket Tetris för mitt eget bästa idag. Mer om det här.
Annars tänkte jag bara säga att jag klassar mig själv som frisk nu, heja mig! Imorgon blir det jobb igen! I helgen åker jag till metropolen Pilgrimstad och hinner förhoppningsvis träffa Emmy en sväng på söndag också! Life's good. Tror jag.
Godnatt!

love hurts when you do it right

Igår var jag sjuk och hemma från jobbet. Idag är jag sjuk och hemma från jobbet. Inte riktigt okej alltså. Äh. Tills vidare lyssnar jag på Robyns Body Talk Pt. 1 och kan helt enkelt inte sluta med det. Jag gillar Cry When You Get Older mest, tror jag.

Vad är grejen med Robyn, förresten? Jag minns minsann när hon var en söt och snäll svensk liten popflicka, sen blev hon plötsligt världskänd? Bra är hon hursomhelst. Så det så. Även om musikstilen i sig inte brukar tilltala mig sådär jättemycket är det något med just Robyn som gör att man måste lyssna. Måste gilla. Jag har fastnat i träsket, så att säga. Och jag gillare!


going back to the corner where I first saw you

Jag är nervös. Lite trött på denna olidliga väntan också. Men I'm hanging in there! (HÄR ÄR JAG.)
Äääh. Ni får lite bilder istället.
Emil och Jenny på balen. Sämst bild på världens finaste par! Jag fällde på allvar några tårar när de kom ut från skolan. Så fina är mina vänner!


Emelie och Kenny var också väldigt fina såklart!


Jag och världens bästa Marcus!


En till lista. För att ni älskar mig.

Jag snodde den här listan av Emmy! (som förövrigt kan rankas som världens bästa människa!)

Om du fick två önskningar, vad skulle du önskat?
Ehm..fred på jorden och evig lycka till alla världens människor? Ehee.


Om du hamnade på en öde ö, men fick med dig en cd-skiva, vilken cd-skiva skulle du då vilja att det var?
Vilken som helst. Eftersom jag ändå inte har en CD-spelare skulle den nämligen endast fylla funktionen att göra upp eld med. Fast, då är det ju bättre med en skiva jag inte är så rädd om alltså!


Vilken superkraft skulle du helst vilja ha?
Jag har alltid velat kunna läsa folks tankar. Så länge man inte blir som Sookie Stackhouse och inte kan slå av tankeläsandet. Så mycket snusk jag skulle få höra då skulle jag nog inte klara. Men kunde jag styra det själv, så tankeläsning! Annars vore det säkert väldigt trevligt att kunna flyga också.


Du och en till person överlever jordens undergång, vem är den andra personen?
Bara för att världen vill jävlas lite med mig skulle det förmodligen vara någon sluskig belgisk turist med tennissockar, sandaler och khakishorts. Sen skulle vi vara tvungna att avla fram fler ungar för att rädda den mänskliga arten. Not cool. Nä, förlåt, men jag tror nog jag offrar den mänskliga rasen isåfall.


Om du bara hade 24 timmar kvar att leva, vad skulle du då göra?
Använda hela mitt sparkapital till att köpa sprayfärg och spraya hela Strömsund i regnbågens alla färger. Bara för att, liksom.

Om du kunde mörda en person utan att åka fast, vem skulle du då mörda?
Jag tror inte att jag skulle klara av att mörda någon själv. Jag skulle anställa någon (typ Coffeedude! Internt.) att göra det åt mig. Isåfall skulle jag döda någon ond person. Typ en Sverigedemokrat. Eller snubbarna i Tokio Hotel.

Om du kunde få en person att bli evigt förälskad i dig, vem skulle du välja?
Ah, svårt! Luke Pritchard kanske? Eller nej! ADAM BRODY. Såklart.

Om du fick utrota en hel djurart, vilken skulle du välja?
Spyflugor. Jag vet att de är nyttiga och bra och att de ingår i jordens eviga kretslopp och allt det där, men allvarligt talat, så äckliga saker som flugor borde inte få finnas.

Tre namn jag lyssnar till:
Liss, Liselott och Lissie.  (De två senare lyssnar jag inte till frivilligt, utan har jag tvingats på av mina "kära" vänner. Tror till och med att båda två är Fridas påhitt!)


Någonting jag tycker om med mig själv:
Den egenskap jag alltid tyckt om hos mig själv är min förmåga att finnas där för andra människor. Jag sätter i allra flesta fall mina vänner före mig själv, och det är något jag är stolt för! Plus att jag är bra på att lyssna och iallafall försöka ge råd!


Någonting jag inte tycker om med mig själv:
Jag har extremt svårt att säga nej, säga ifrån eller på något vis göra folk besvikna. Dessutom kan jag inte koka ris, vilket i vissa fall har varit, och kan bli, ett problem.


Detta är jag rädd för:
Jag är rädd för bakterier/virus/annat äckligt och att befinna mig under vatten. Annars är jag inte särskilt rädd av mig.


Tre saker jag vill ha varje dag:
Kaffe, omtanke och en bra hårdag. Det senaste verkar vara svårast att åstadkomma.


Tre saker jag absolut inte kan göra:
Ta första steget (du och jag, Emmy!), spela hockey (inte för att jag har prövat. Det behövs inte.) och komma upp i ett tvåstruket c!


Bästa känslan:
Att efter en lång, utdragen diskussion kunna säga "Vad var det jag sa?" när person 2 i diskussionen måste inse och erkänna att jag hade rätt hela tiden. Eller bara allmänt att ha rätt. Jag är nog lite av en besserwisser faktiskt. Men, alla har svaga sidor!


Värsta känslan:
Att vänta och hoppas på något man ändå vet inte kommer kunna hända.


Egenskap jag gärna vill att min partner har:
Han ska kunna spela gitarr!!!!! Och vara smart. Fast inte smartare än mig, då det kan leda till komplikationer. (eller, sålänge jag överglänser i vissa smarthets-områden är det lugnt!). Och han måste tycka att Strand är finast på jorden. Och om han inte tycker det, låtsas att han tycker det inför mig.


Min käraste ägodel:

Jag har faktiskt ingen käraste ägodel. Dock har jag många materiella ting jag tycker om. Typ alla mina böcker. Och min dator. För att inte tala om mina converse. Men en käraste ägodel har jag nog inte!

 

Favoritlåt just nu:
The Bravery - Above and Below


Favoritgodis:
Hallonlakritsklubbor. Och choklad.


Min längd:
Etthundrasextionio centimeter!


Jag spelar:
Gitaaaarr. Och bas.


Person jag beundrar:
Jag beundrar massa personer. Min bästa vän Julia, för att hon är så modig och reser över halva jordklotet helt själv, tillexempel. För tillfället är jag även fylld av en inre vördnad för min vän Emmy, för att hon är så fantastisk och har tagit sig igenom så himla mycket och ändå orkar vara den otroligt bra, underbara människa hon är! Hon är bäst. Hörde ni det? Bäst!


Favoritcitat:
"En kvinna som har oturen att vara intelligent måste använda sin intelligens för att dölja denna diskvalificerande omständighet." - Jane Austen


Vad är det senaste du installerade på datorn?
Ingen aning. Jag menar det. INGEN aning.


Vilken musikstil tycker du mest illa om?
Svårt att säga. En del musik är så dålig att den passerar någon form av gräns där den plötsligt blir bra bara för att det är så roligt att göra narr av den. Men såndär tokiohotelliknande-åh-vad-vi-är-alternativa-och-bra-musik har jag väldigt svårt för.


Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
Det beror på vad som räknas som längst bort. I kilometer hemifrån är det väl nån avkrok i Tyskland. Annars har jag ju faktiskt vart i min grannby Äspnäs. För att inte tala om Gäddede! Där kan vi prata avlägset.


Vilken är din favorit bland tecknade/animerade serier?
Jag anser att Fairly Odd Parents är en sjukt underskattad serie. Skaparna är förmodligen höga när de skriver avsnitten. Och alla som läst Alice i Underlandet vet att det inte kan bli annat än lyckat!


Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Jane Austen Book Club.

Favoritpizza?
Svårt att säga. Den ultimata pizzan innehåller ju allt man gillar skulle jag tro. Men, en bra kombination är tomat, ost, paprika, lök, ananas, mozzarella, kronärtskocka (förutom på pizzerior. Dom slänger alltid en enda på mitten bara, what's up med det liksom?! Små bitar ska det va!) också bearnaisesås på det!

Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Vägen utanför fönstret. Som alltid.

Vad har du på dig?
Jeans, linne, två koftor, sjal, underkläder och strumpor!

När skrattade du senast?
Tidigare idag när jag åkte bil med Kenny, Jesper och Pontus. Alltid en upplevelse.

Tycker du om att dansa?
Jarå. Inte sådär att det är det bästa jag vet, men, helt okej. Sen beror det ju mycket, MYCKET på vem man dansar med också.

Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Pojknamn in mind är Tobias och Rasmus. Punkt slut. Skulle jag fler pojkar (gud bevare) är även Hampus och Aaron bra namn. End of story. Flicknamn är svårare. Jag gillar Matilda dock. Och Melissa. Eller Sarah. Ja, ni ser ju. I got my mind made uuuuup!

Alltså...orkade ni läsa det här är ni förevigt värda en plats i mitt bloggnördshjärta!

I brist på bättre saker. Och ett liv.

1. Ditt favoritställe på sommaren?
Hemma! LÄTT! Strand på sommaren är oslagbart. Oslagbart, I tell you!

2. Hur spenderar du helst den perfekta sommardagen?
Jag träffar vänner i Ström, vandrar runt på solvarma gator, köper mjukglass på rosa (alternativt Ica), sätter mig nere på kajen eller hempan, pratar om allt mellan himmel och jord, åker bil en sväng, badar nere vid sjön hos mig och ja. Bara är!

3. Vad lägger du hellst på grillen?
Grönsaker! Zuchini (stavning?!) och Aubergine är godast! 

4. Vad har du för planer för årets sommarlov/semester?
Jag ska jobba fyra veckor garanterat, men förhoppningsvis åtta, åka till Strömstad en vecka, umgås med vänner, gå på Yran, åka på marknader och göra annat sommarlovigt!
5. Dina bästa sommarfärger?
aprikos, ljusgrön, rosa och lila!

6. Nämn några saker du tycker är typiskt svenskt på sommaren:
Midsommar, regn och tyska turister. (om nu tyska turister kan räknas som typiskt svenska. Men ja.)

7. Bästa sommarminnet från barndomen?
All tid jag och min syster ägnat åt att bygga på våran trädkoja! (Som vi rev för nån månad sen. Not cool.)

8. Havet, sjön eller poolen?
Sjön! Jag gillar havet också men, det är långt bort. Och Vattudalen är ju rätt bra faktiskt.

9. Vad väljer du i glassbaren?
Glass? Kanske? Ehee. Nämen. Chokladglass är gott! Och allt som har någon typ tropisk smak.

10. Vart går din drömsemester?
Till Strand? Eheeeeee.

mannen i den vita hatten

Det har ju vart skolavslutningar och sånt nu i veckan. Imma give ya some pics, yo!
Min sista dag i ES2 inleddes med en spontan sväng till Ångermanland! 12 mil i en bil, en hund som hatade mig och guidade rundturer! Awesomeeee.
Världens finaste klass!
ES2-09/10
Gå till kyrkan med sol i ögonen.
Elva år i samma klass som denna tjej nu. ELVA. :')
Vi fick tårta! (En bra sak med att ha en liten klass: STÖRRE TÅRTBITAR!)
Posers förevigt.
snyggaste!
Vi fick en bra plats att kolla på studenterna på.
Det syns inte så bra, men i fönstret sitter världens absolut coolaste städtant, som råkar jobba på vår skola!
Det här gänget kommer vara inte så lite saknade nästa år.
Jag firade även min lillasyster som gick ut nian!
Har ni tur och jag orkar ladda upp finns en chans att se fler bilder i framtiden, då på allsmäktiga ansiktsboken!

Du måste va blind, för du kan inte se, när löven faller ner, hur fel jag är

Jag har en väldigt nervös klump i magen. En gladnervös klump kanske? Jag vet inte. Jag vill inte få upp min hoppgnista för mycket, men man kan sammanfatta det som att världen kanske tänker vara trevlig mot mig den närmaste tiden framöver. Kanske, kanske.
Iiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhh.

Those will be the last memories

Jag vet inte hur länge jag gruvat mig för en sak, som nu är gjord. Eller okej, jag vet visst hur länge: 1 år, 4 månader och några dagar. Nu är det gjort. Det är gjort! Och, vet ni vad? Det finns en pytteliten möjlighet att det här kommer sluta bra ändå. Att beskriva känslan jag har just nu går inte.

Jag kom hem tre på natten igår. Varför är jag vaken och bloggar nu? Varför?! Äh. Ytterligare några timmars sömn, sen ska jag fira min lillasyster som idag går ut nian!

(Det går som sagt inte beskriva, men man kommer nog närmast om man beskriver det som "lycklig".)

something good can work

Idag tar jag inte studenten. Det är ett helt år tills dess. 365 dagar. Dock tar en hel hop av mina vänner och alla treor på min skola studenten idag! Jag säger grattis och hoppas att de får en bra kväll! Det ska jag också försöka mig på, då jag ikväll drar ner på byn och firar med mina vänner.
Mer hade jag inte att säga.

something good can work

Idag tar jag inte studenten. Det är ett helt år tills dess. 365 dagar. Dock tar en hel hop av mina vänner och alla treor på min skola studenten idag! Jag säger grattis och hoppas att de får en bra kväll! Det ska jag också försöka mig på, då jag ikväll drar ner på byn och firar med mina vänner.
Mer hade jag inte att säga.

och än fanns det tusentals tårar kvar.

Idag kom jag till insikt om något väldigt omvälvande: Jag vet vem världens absolut finaste människa är.

There's no combination of words I can put on the back of a postcard

Idag har jag varit sådär glad som man bara kan vara av att kombinera en timmes sömn med pollenmedicin. Heja! Vid förmiddagens kubbspelande var jag helt enkelt väldigt överenergisk, men glad iallafall. Att efter lunch sitta på en gräsmatta med fina vänner, spela gitarr och hitta på fyndiga låtar var inte heller helt fel. Att ha repetitioner inför skolavslutningarna i kyrkan var lite mindre trevligt dock. Förmodligen eftersom avslutningarna är så när att de går att ta på, och sen börjar mitt sista sommarlov. Efter det kommer ett långt skolår, utan fina treor i korridorerna. De kommer vara utbytta mot en invasion av 94:or. Inte okej.

Mitt sista sommarlov, ja. Om ett enda år tar jag studenten. Det är helt sjukt. I höst kommer jag om allt går vägen ta körkort. Jag kommer kunna gå på krogen. Jag måste betala räkningar. Jag kan beställa saker i mitt eget namn. Även om jag räknar dagarna till den första oktober, känns det någonstans lite tomt också. Molande sådär. Jag minns ju sommarloven från barndomen, de heliga, fantastiska sommarloven. Kojbyggande, cyklande, upptäcktsfärder, badande, vad hände med det?


Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån

Vet ni vad? Allt är faktiskt inte bra. Allt är inte glatt och trevligt och ja-vad-kul-med-sommar. Jag är inte så. Just nu är jag fruktansvärt arg på idiotiska människor, jag är besviken på tystnaden, jag har ont i hjärtat och jag orkar inte se det där namnet på den där listan, orkar inte se dem där stegen i korridoren, orkar inte höra den där rösten. Så det så.

Fast det finns bra saker också. Det finns bra människor och bra ställen och i värsta fall bra bloggar att läsa. Och så finns det Håkan Hellström, tack gud för den mannen alltså! Nu till veckan är det skolavslutningar och sånt där, och sen börjar mitt allra sista sommarlov. Jag måste erkänna att det känns lite vemodigt.
Imorgon är en ny dag.




jag står i vasaparken, ser pojkar och flickor gå genom kärlekslunden
jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden
om jag kunde.

RSS 2.0