fought like a switchblade, so no one could take him down

Min kära vän Angelica skrev ett väldigt bra blogginlägg om hur hon trodde att hennes liv skulle bli när hon var liten. I slutet hade hon en uppmaning för oss andra att göra detsamma.

Om ganska precis en timme är det prick arton år sedan jag tog mina första andetag i den här världen och fyllde rummen på BB i Östersund med barnaskrik och dreggel. Imorgon blir jag enligt lagen vuxen. Ändå kommer jag ju vara precis samma person när jag kliver upp imorgon bitti som jag var när jag klev upp imorse.

Tiden går fort, är väl vad jag försöker säga, hur klyschigt det än låter.

När jag var liten var jag övertygad om människornas godhet. På fullaste allvar. Jag trodde att alla människor i världen hade ett gott hjärta. Utom kanske möjligtvis häxan i Snövit och Tengil. Men, tillochmed som litet barn hade jag insikt nog för att förstå att de var påhittade. (Jag har till exempel aldrig trott på Jultomten!) Min naiva inställning hänger kvar än idag, och jag försöker alltid se det goda i människor, även om jag när jag började skolan ungefär insåg att ondska faktiskt existerar.

Eftersom jag var ett så blåögt barn, inte bara bokstavligt talat, trodde jag också att jag kunde bli vadsomhelst, göra vadsomhelst, vara vem jag än ville i världen. Mitt första drömyrke var att bli snickare, som min pappa. Jag spenderade ett oräkneligt antal timmar ute i verkstan med att tälja på träbitar, jag och min lillasyster byggde en helt fantastisk trädkoja och min käraste ägodel var min lilla verktygsväska. En annan, kanske lite mer ovanlig dröm jag hade var att bli stridspilot. Denna dröm spriddes dock som damm i vinden när jag insåg att stridspiloters jobb går ut på att döda människor, vilket kanske inte var vad jag tänkt mig.

Andra yrken jag önskat mig i mitt liv är flygvärdinna, modedesigner, inredningsarkitekt, sångare i ett känt rockband, skådespelare, marinbiolog, uppfinnare, upptäcktsresande, läkare i krigsdrabbade länder...listan kan göras lång. Men, mina barndomsdrömmar har alla något gemensamt: De är äventyrliga. De låter en resa runt hela världen, göra spännande upptäckter, bli ett namn människor känner igen. Det är stora drömmar. Stora drömmar för en liten själ.

Såhär i efterhand ser jag mina framtidsdrömmar som ett sätt att ge igen. Att slå i ansiktet på alla som någonsin gjort mig ont. Att kunna säga; "Titta här är jag, alla vet vem jag är, och vad har det blivit av dig?". Men, drömmar förändras.

Jag har letat många utbildningar senaste tiden. Främst för att det är dags att söka snart, men också för att försöka ta reda på vad jag egentligen vill med mitt liv. Som det ser ut nu kommer jag söka till en massa utbildningar, som heter saker i stil med "Kulturanalyysprogrammet" och "Språkkonsultprogrammet". Dessutom är jag inne på lärare lite smått, vilket skulle återknyta mig till min första barndomsdröm, eftersom även det skulle innebära att gå i min faders fotspår.

Ja, vad ska man säga? Äventyren försvann. Någonstans på vägen växte jag kanske upp och insåg att ja- man kan bli vad man vill. Om man har förutsättningarna för det. Och let's face it, någon fruktansvärt äventyrlig person är jag väl knappast. Men vem har sagt att det nödvändigtvis måste vara en dålig sak?

If you can dream it, you can live it, som dom säg.

18 and life

HEJDÅ BARNDOM.

det gör inte ont så länge du är med mig

Det här har jag och Emmy lyckats med sen maj i år. And that is why I love her.
<3

TV taught me how to feel, now real life has no appeal


"Allt gör mindre ont sen, inget är värre än första gången". Tror du på det där själv?

Den senaste veckan har jag och mina vänner dividerat mycket kring vilken Pokémon jag är. Eller, vilken Pokémon jag är mest lik kanske man snarare ska påstå. Två coola killar påstod att jag var Chansey, och fick medhåll av bildarna i min klass. Allsmäktiga Facebook påstod att jag var Blissey, och Facebook har ju alltid rätt som vi alla vet. Min människa, som om någon borde ha koll, påstod dock att jag var Jigglypuff.

Jag har fortfarande inte kommit fram till vilken av dessa, om det ens är någon av dessa, som är "min" Pokémon, men efter att ha kollat upp var och en av dem har jag kommit fram till en slutsats iallafall. Se själva.
Någon mer än jag som ser ett mönster?

maybe this is all a test


'Cause I feel like I'm the worst so I always act like I'm the best

Det har varit en trevlig helg, med allt vad det innebär. I fredags efter skolan åkte jag, Linn och Malin till storstan för att manifestera mot rasism och umgås med en fantastiskt bra kombination av människor. Ursprungsplanen var att åka hem till Ström med 22.10-bussen, men planer är till för att ändras! Istället snyltade vi på min lillasysters lägenhet och hade en väldigt bra kväll!

Igår åkte jag ut i skogen och hälsade på Julia och Norah, Jonna var också med. Vi kollade på Transformers, åt popcorn och skvallrade. Så himla bra! Idag borde jag plugga både religion, körkortsteori och svenska. Istället ska jag städa min garderob lite för att sedan krypa ihop med en film eller bok. Är det söndag så är det!


Egentligen hade jag inte tänkt att jag skulle synas på den här bilden. Nu ser det mest ut som om jag har extremt deformerade och jättelika händer. Men, that's cool I guess. Den intelligenta minen får ni på köpet!

parkeringshus byggdes, ett litet steg för människan, ett stort steg för betongen och den rotlösa känslan

Idag har jag varit arg. Hela dagen. Jag vet inte ens varför. Minsta lilla motgång har bara slagit rätt i magen och sparkat på mig när jag ligger ner. Jag behövde verkligen en huvudvärkstablett och skulle på så vis gå till skolsköterskan. Hon var på kurs hela dagen. Ovanligt att skolsköterskan inte är på skolan, liksom. Jag och Angelica diskuterade möjligheten att vi inte ens har en skolsköterska, utan att skolan bara påstår det för att det ska se bra ut. Hon är nämligen precis som vår studievägledare mer eller mindre en myt. Hon finns där, men bara som en namnskylt bredvid en stängd dörr. 
Annars kan jag ju nämna att jag idag hyser ett fruktansvärt hat mot folk som uttalar sig om saker de inte vet något om alls. Vi hade någon form av informations-krismöte med elevrådet idag där flyktingmottagningen här hos oss informerade om flyktingsituationen. Hon som var här förklarade att de uzbekiska kvotflyktingarna vår kommun tagit emot sen 2006 får bo här eftersom de annars kommer bli förföljda, fängslade, torterade och avrättade i sitt hemland, varpå en tjej utbrister: "Men vadå, livet är ju orättvist." Jag har ingen annan kommentar om detta uttalande än att jag vill skicka henne till Uzbekistan en vecka och sen se om hon vill tillbaka hit.

Det värsta är att såna här åsikter inte alls är ovanliga i vårt samhälle och på vår skola. Så fort något sticker ut från normen attackeras det med alla tänkbara medel, rykten sprids och hela situationen tas till sitt klimax till allmänt extremt dålig stämning. Nu har Sverigedemokraterna fått fäste inte bara i riksdagen utan även i vår lilla kommun, vilket är fullkomligt förödande. Jag hatar Sverigedemokraterna. HATAR. De är inget annat än ett rasistiskt missnöjesparti som hittar på statistik för att skapa opinion.

Jag tycker såklart att alla har rätt till sin egen åsikt. Men jag tänker kämpa för att få fram sanningen så de som påstår sig vara sverigedemokrater iallafall vet hur det egentligen ligger till. Och jag tänker inte, INTE, vara tyst när någon runt mig säger något rasistiskt. Hela jag kokar över att det faktiskt finns människor som inte tycker att alla är lika mycket värda.

Det blev ett argt inlägg från en arg tjej idag. Hoppas mina arga, elektriska vibbar inte avskräcker er bara!

gick in i din hjärtkammare, rörde vid varenda cell

jag tog mig in i din dröm inatt
smög runt i din hjärnbalk
kröp intill varenda nerv du har så
tänk på mig, tänk på mig, tänk på mig, tänk på mig

Valet var väl minst sagt en besvikelse. Det är ju så jag tappar min tro på mänskligheten när ett rasistiskt parti får 5,7%. Sen vill jag bara säga det här nu så jag kan säga "vad var det jag sa" 2014. De som röstade på Alliansen kommer ångra sig. Inte alla såklart, men en stor del. Om fyra år tar vi hem det här. För hela Sverige. Kommer sakna den svenska välfärdsmodellen dock, och det faktum att Sverige är ett föregångsland inom det mesta. För så kommer det inte fortsätta länge till.

'Cause you had to know that I was fond of you, fond of Y-O-U.

Idag är det val till riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige i Sverige. Om det nu var någon som missat det. Såhär på valdagen vill jag först och främst uppmana alla röstberättigade att gå och rösta! Folk dör i världen för att få rösträtt. Människor lever under hot och flyr från sina land för att få demokrati. Tänk på det när ni sitter hemma framför gamla repriser av Paradise Hotel istället för att gå till vallokalen med motiveringen att "det är så långt dit" eller "min röst gör ändå ingen skillnad". Sen tycker jag att ni kan rösta för en ny, rödgrön regering när ni ändå håller på. Det är vad jag skulle ha gjort om jag inte varit tio dagar för liten för att få rösta. Bitter? Nej nej.

Annars lunkar livet på som vanligt. Igår var jag, Emmy och Madde ute på roadtrip i de norrländska skogarna, och därefter satt jag i fem timmar och drack thé och pratade om livsviktiga saker hos Emmy. Hon är världens bästa. Världens. Hör ni det, va?
Coola tjejer.

time will turn us into statues eventually


pour a little salt, we were never here


he won the lottery and died the next day

Idag vid lunch hände något väldigt mystiskt på skolan. Plötsligt blev alla lektioner inställda eftersom all skolans personal kallats till aulan för ett "krismöte". Ryktena om vad som kan ha hänt var många och livliga. Det pratades om nedskärningar som kunde leda till ett massivt avsked i lärarkåren, dödsfall, huruvida skolan blivit stämd och ifall det helt enkelt var så att någon snott den sista tårtbiten i lärarrummet.

Tisslandet mellan skolans slitna skåpsrader ökade i styrka under hela den magiska timmen då lärarna hukade inne i aulan. Jag såg till och med kommunchefen lurka omkring i korridorerna, och då vet man att det är allvar. När så klockan slog det magiska slaget 12 och mötet avslutades spred sig ryktet som en löpeld genom teglet:

Skolan är bombhotad till imorgon. Skandalen är ett faktum. Detta ledde till hastiga åtgärder. Imorgon är hela skolan utrymd och förbjuden att beträda. Men får vi vara lediga? Nej! Istället har man ordnat med provisoriska lösningar och kommer genomföra morgondagens programdag som planerat.

Jag känner att det här är en alltför stor grej för vårt lilla samhälle. Men, för att se det hela från den ljusa sidan: Nu finns det ju iallafall skvaller-material ett tag framöver. Och ska jag vara ärlig så tror jag nog att skolan kommer stå kvar på fredag också.

vi är inte såna som i slutet får varann

Jag har lektion, men sitter ändå och bloggar. Breakin' the law!
Jag och Emmy har stora planer för veckan. Stora, stora planer! För att sammanfatta kan man väl säga att vi som vanligt ska vara Coola Tjejer.


Oklart varför jag ens skriver ett inlägg när jag egentligen inte hart något att säga. Förmodligen för att det är roligare än att faktiskt jobba med våran svenska-uppgift. Jag är så ambitiös och duktig, och börjar terminen med att anstränga mig till max, känner jag.

Äh.


When I grow up I want to be a forester, run through the moss on high heels

För ett tag sen skickade Moa lite bilder från ettan i gymnasiet till mig. Det var en konstig och omtumlande tid för mig, det hände massvis av saker allting var så himla nytt. Vid det här laget har jag anpassat mig rätt bra med att gå i gymnasiet och allt det där, jag har liksom hittat min plats. Jag trivs, när allt kommer omkring.

Hur det än är blev jag alldeles sentimental över hur fruktansvärt liten jag ser ut på bilderna! Nu när jag ser de nya ettorna på skolan och själv går i trean tänker jag "aldrig i livet att vi var sådär små!". Men ja. Bilden får väl tala för sig själv:

Liss, nyss fyllda 16 år.


Det där var två år sen. Två pyttesmå, ynka år. Jag hoppas vid gudarna att jag vuxit på mig lite.

Liss, nästan 18 år

så jag borde väl va lycklig utan klagomål, eller hur, eller, vad tycker du?

Igår efter skola och fikaskvaller med min människa i världen satte jag mig på bussen till det bästa stället i hela världen. Backe alltså. Men det förstod ni. På bussen diskuterade Backeborna hur de var släkt med varandra. Inte om, hur. ("Jamen, din mamma och min pappas kusin är tremänningar, alltså blir vi...")

Väl framme i denna fantastiska metropol gick vi på Fjällsjögårn och åt, spelade TV-spel, kollade på anime och diskuterade Harry Potter. Någon gång framåt natten körde vi hem mig till Strand i en vit volvo med världens mest stjärnklara himmel ovanför oss och utan att möta en enda bil på vägen. Tänk vad bra man kan ha det ibland!

so somehow we're the same, we're causing people pain

Jag har ungefär två lektioner om dagen, och ändå känns mina dagar så otroligt långa. Och det beror inte på att jag jobbar efter skolan. Jag gillar ju skolan, ändå är jag redan skoltrött. Jag är rätt säker på att det är för att vi inte har kommit igång med skolarbetet än, utan bara är i inledningen av alla kurser. Jag hoppas på att snart faktiskt ha något vettigt att ägna min lediga tid på skolan åt!

Det jag känner mig mest motiverad och peppad inför är religionskunskapen. Vi har haft två lektioner hittills, och jag känner att det kommer bli så himla spännande! Är så uppe i det blå över den här kursen att jag till och med gick till syon och trixade åt mig B-kursen. Frivilligt. Cool tjej.

Annat jag ser fram emot är morgondagens besök hos några av världens bästa människor i världens bästa by. Näst efter Strand, alltså. Och såklart lördagens filmtittande med Sveriges bästa klass. Kan verkligen behöva såna här kvällar nu framöver, känner jag.


cut off all the ropes and let me fall

10 FAVORITER
Färg: Mörkturkos. Och vinrött.
Mat: Hallonlakritsklubbor. Och chips. Fast jag tror inte något av det räknas som mat. Men jag säger väl falafel då!
Band: The Kooks slår rätt mycket.
Film: Forrest Gump. Såklart.
Bok: Jag är en sucker för Harry Potter, men annars är Nick Hornbys High Fidelity nåt av det bättre jag läst.
Sport: Jag har ingen favoritsport, eftersom ingen sport på något vis kan ha en koppling till något så positivt som en "favorit". Det är dock rätt kul att åka slalom och att rida (på hästar!). Dessutom väcks någon slags dold sportpatriot inom mig vid typ VM-tider och jag kan få för mig att kolla på fotboll när Sverige spelar eller något. Det här brukar jag dock förneka.
Årstid: Höst.
Veckodag: Fredag. Både skola OCH helg, kan ju inte bli bättre. (jag tycker ju om skolan)
Glassmak: Choklad. Eller sorbet typ.
Tid på dygnet: antingen typ 05:30 när allting är tyst och väntar på att vakna, eller typ 21:00.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Trött. Inte för-lite-sömn-trött, utan bara...trött.
Smak: Äpple
Kläder: Jeansleggins, linne, hood och underkläder.
Bakgrund: Strand.
Nagellack: Avknaprat. (snart nymålat!)
Tid: 22:48
Omgivning: Mitt rum.
Irritationsobjekt: Att inte veta vad man ska säga.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: I Sverige dejtar man inte. Men nej, icke.
Brutit mot lagen: BREAKING THE LAW.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: Skulle vilja se den förälder som slänger på småbarn badkläder. Skulle inte tro det. Alla har badat nakna.
Varit med på TV: Mittnytt! Cool tjej.
Kysst någon du inte känner: Ungefär.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Min människa, min bästavän och min bästa killkompis.
Du tycker om: Jag nämner inte tre, så slipper någon känna sig utelämnad.
Du inte gillar: Ja, klart jag skriver det här på min blogg! Varför inte liksom?

2 VAL
Kaffe eller te: Te såklart! FAST KANSKE INTE.
Vår eller höst: Höst, alla gånger.

1 ÖNSKAN:
Att saker och ting ska gå från att kännas "okej" till att kännas bra. Och att mitt sista skolår blir kick-ass!


RSS 2.0