Att bli räddad från misären.
Innan jag flyttade till Umeå hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle trivas så pass bra som jag nästan på en gång faktiskt kom att göra. Det känns som att jag är på rätt plats i mitt liv, för att låta lite lagom klyschig sådär. Men det finns något som varje dag i sisådär tio veckor nu gett mig riktig ångest och hade fått mig att flytta hem för länge sedan om det inte varit för att allt annat är så pass bra: Min studentkorridor.
Varje gång jag berättar för folk hur extremt jävla vidrigt mitt korridorskök är tittar de på mig med skeptiska blickar och säger något i stil med "men SÅ hemskt kan det ju inte vara, är inte korridorer alltid lite nasty?" varpå jag ihärdigt försöker övertyga dem om att mitt kök faktiskt är så äckligt som jag påstår, vilket alltid går sådär. Tills de själva får se köket och på en gång viker sig och erkänner: Mitt korridorskök är det äckligaste genom tiderna. Detta är till och med bekräftat av min hyresvärd, som en morgon stod i köket när jag gick dit för att hämta flingor stod där med ett helt bestört ansiktsuttryck och utbrast att det var "det värsta han sett på 20 år".
Varje gång jag berättar för folk hur extremt jävla vidrigt mitt korridorskök är tittar de på mig med skeptiska blickar och säger något i stil med "men SÅ hemskt kan det ju inte vara, är inte korridorer alltid lite nasty?" varpå jag ihärdigt försöker övertyga dem om att mitt kök faktiskt är så äckligt som jag påstår, vilket alltid går sådär. Tills de själva får se köket och på en gång viker sig och erkänner: Mitt korridorskök är det äckligaste genom tiderna. Detta är till och med bekräftat av min hyresvärd, som en morgon stod i köket när jag gick dit för att hämta flingor stod där med ett helt bestört ansiktsuttryck och utbrast att det var "det värsta han sett på 20 år".
Som ni kanske förstår överdriver jag inte. Som ni kanske även listat ut har jag kommit till den punkt då jag inte klarar av att leva i detta elände längre. Mitt i min köks-misär fick jag alltså plötsligt ett erbjudande om att flytta in i en trea på andra sidan Ålidhems Centrum. Där kommer jag således bo tillsammans med en rödhårig vän, en gosig katt och en disco-sköldpadda från och med januari. Jag kommer aldrig mer behöva kliva över utspillda kompostpåsar på vägen till kylskåpet. Jag kommer aldrig mer behöva skyffla kycklingrens ur slasken för att kunna diska. Jag kommer aldrig mer behöva ta på mig skor för att gå till köket. Tänk vad fint saker kan lösa sig!
Kommentarer
Postat av: Ibomamma
Hej du, ville bara säga att du har gjort det så jävla fantastiskt bra att hålla ut så länge som du har gjort!!!!
Och jag vet att du har haft det bra annars. Men ändå var det nära att jag hade uppsökt din hyresvärd för att fråga varför för helvete han törs att tar betald och varför han inte gör något åt det där. Tur att du gjorde nåt: nämligen tog(eller tar) steget att flytta. Tänk att vi kan sitta i ditt kök och dricka kaffe nästa gång jag kommer på besök...:)
Trackback
