dagen då min barndom slutade

Igår hände två väldigt viktiga saker i mitt ärligt talat inte särskilt spännande liv:

1. Jag såg Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2
2. Jag blev antagen till universitetet
Att dessa två punkter är jämbördiga i mitt liv anser jag säger en hel del om mig faktiskt.

Hursomhelst, universitetet alltså. För er som inte är vänner med mig på facebook (alternativt har dolt mig. VARFÖR NI NU SKULLE GÖRA DET, VA!) har jag blivit antagen till sjukgymnastprogrammet på Umeå Universitet. Den 5 september sitter jag där på någon form av upprop alltså. Jag har väldigt blandade känslor inför det här. Mestadels är jag himla glad över att komma in på mitt förstahandsval, jag ser fram emot att flytta till en ny stad och jag är övertygad om att jag kommer trivas. Dock fick jag igår extrem åldersnoja och separationsångest hemifrån. Jag är ju liten fortfarande! Jag bor hos mamma och pappa, nåt annat finns liksom inte i min värld! Idag känns det bra igen och peppen är tillbaka, jag har anmält intresse till bostäder och på allvar börjat fundera över vilka saker som ska med. Egentligen är jag ju redo nu!

HP då? Äh, det får ett eget inlägg sen nån gång. Var iallafall på bio i Östersund med Julia, Norah och Jonna! Det var fint. Och sen efteråt insåg jag att den 14 juli 2011 var dagen då jag slutade vara ett barn på riktigt.


Kommentarer
Postat av: Anonym

men fy vad det där lär sorgligt :(

Men du kommer alltid att vara din mamma & pappas barn :))

2011-07-15 @ 23:19:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0