lissmedmera

Jag har läst två böcker av den fransk-marockanska författarinnan Muriel Barbery, nämligen hennes debutroman Smaken och den fristående fortsättningen Igelkottens Elegans och är helt lyrisk. Böckerna utspelar sig i ett förnämt hyreshus på Rue de Grenelle i Paris, och beskriver hyresgästernas liv och leverne. Det kanske låter lite såpopera över det hela, men jag skulle snarare vilja påstå att det är filosofi, feel-good och samhällsinsikt i någon slags ultimat kombination. Men trots att berättelserna verkligen fängslat mig är det inte handlingen som gör dessa böcker fantastiska nog att förtjäna ett blogginlägg.

Jag har läst extremt många böcker sen jag lärde mig läsa för snart 15 år sedan, men jag har läst väldigt få böcker som har samma höga språkliga kvalitet som Muriel Barberys. Språket i de här två böckerna är så nära perfektion i mitt sinne att det blir löjligt. Det flyter på ett vis jag hittills knappt trodde var möjligt och trots att det är ganska komplicerat (jag har tillochmed slagit upp några ord här och där) blir det aldrig högtravande eller överdrivet. Barbery lyckas på ett extremt imponerande vis hitta precis rätt adjektiv och skapa en alldeles egen melodi i sina texter. Jag önskar att jag kunde franska så pass bra att jag skulle kunna läsa de här två böckerna på deras original-språk, men annars måste jag säga att översättningen också är otroligt bra (vilket jag naturligtvis bara kan anta).

Om jag blir författare vill jag skriva böcker i klass med Muriel Barbery. Läs, bara gör det!