I listen to bands that don't even exist yet.
Såhär ganska precis ett halvår efter att jag tog med mig mina flyttlådor till Umeå kan jag väl konstatera att jag trivs. Jag är som gjord för universitetslivet. Jag gillar att allt här är så självständigt, att vi blir behandlade som de vuxna människor vi faktiskt är. Efter en skolgång som präglats av att ständigt ha någon som kikar över axeln och ska hjälpa är det skönt att bara få ta lite eget ansvar. Det känns som om jag faktiskt lär mig någonting om dagarna. Idéhistoria är så fruktansvärt omfattande, man lär sig om människans plats i världen ur ett perspektiv som jag tror inte så många har koll på. Det är helt enkelt roligt.
Nu kanske ni undrar vad jag ska bli av detta då. Där jag kommer ifrån är det ju liksom omöjligt att läsa humaniora utan att få skeptiska blickar som säger "men vad blir du av det?". För man måste bli något, det räcker inte att svara att man blir "smartare". Kunskap i sig har ju tydligen inget värde om man inte kan slänga fram en yrkestitel denna kunskap bidrar till. Även om jag inte håller med om detta egentligen tänker jag trösta er med att jag faktiskt har större planer än att bli idéhistoriker, även om det verkligen inte är fy skam.
Just nu räknar jag dagarna till den femtonde mars. Då är det nämligen möjligt att söka kurser och program inför hösten 2012. Då tänker jag söka ett program som, om jag kommer in, kommer ta mig dit jag velat ta mig sen jag var 8-9 sisådär. Enda anledningen till att jag inte redan går ett sådant program är att jag hela mitt liv intalat mig att man "måste vara bra, och jag är inte nog bra". Men vet ni vad? Jag är visst nog bra, jag är kanske kanske till och med lite bättre än nog bra. Så det så. Vill ni veta exakt vad jag tänkt bli får ni stay tuned med mig helt enkelt. Jag ville bara berätta att jag lever och att jag dessutom fixat en plan för mitt liv.
