seventeen and never heard, serenaded by the terrible

Mina dagar må vara hektiska, men dom är faktiskt helt okej. Det är rätt roligt att leda ensemblegruppen till exempel, framförallt när den gör såna framsteg som vi gjorde idag. Jag blir så stolt över gruppen, helt galet. Jag kanske borde bli lärare trots allt. Det är en så fin känsla när man ser hur det klickar för någon, hur någon förstår efter att man förklarat. Och det är extra fint att se hur det lyser i ögonen på någon som inser hur fantastiskt roligt det är att spela, och ögonblicket när alla ligger på samma taktslag och hör varandra...oslagbart!

I övrigt har jag jobbat idag också. Det var helt okej ändå. Imorgon följer en fullspäckad dag, men nu är det dags att sova!
nån dag, då jävlar ska jag skaffa en cello!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0