lissmedmera

I've been thinking about Gabrielle Solis and all the desperate housewives, I've been thinking about Mike Delfino and his gun

det är ett krig, varje dag skjuter vi ner varandra

oj oj oj. Igår var det köpmanna. Jag och mamma strosade runt i finväre i flera timmar, gick en tipsrunda, åt en munk med Marcus och jag köpte ett sjukt fint försilvrat gammalt cigarett-etui. Inte för att jag röker, utan för att det var fint. Sån är jag. Sen på kvällen var jag, Frida, Jesper, Johnny och Pontus hos Frida och hade kul. Norah kom också dit innan vi gick på hörnet. Nog om det.

Fridas bild. Kan ju nämna att det var en överraskning för oss att plötsligt se Pontus i bakgrunden på kortet. En sjukt läskig version av Pontus dessutom.

och jag såg min ungdom trampa gasen i botten, och sen köra rakt in i en bergvägg

Min blogg har fått vila när sånadär saker som livet kom emellan. Har pluggat som en galning för att hinna klart med det sista inför betygssättningen, och idag har jag officiellt avslutat och nått mina mål i alla kurser! SÅ NÖJD!

I övrigt har jag bott några nätter hos lillasyster i Östersund också. Har varit på Körfältsgrillen med bästa Rosita, till exempel. Suttit i solen på en gräsmatta och känt att livet är rätt fint ändå för att sen när östersundsvindarna kom tillbaks få skjuts av en snäll kille för att byta till varmare kläder och sen spatsera runt med hundratals andra som också tyckte att livet var rätt fint ändå. Träffa folk man inte sett på länge och träffa folk för första gången. Igår träffade jag Sveriges bästa kongressdelegation (mer om det nån annan gång) för att efter lite mat i magen hälsa på Björn på Frösön och dricka kaffe. Det perfekta livet!

holy moly me oh my, you're the apple of my eye

Nu vet jag att den här låten är fruktansvärt uttjatad för de flesta, men det är helt enkelt en av de bästa låtarna som finns och man blir helt enkelt glad av den. Jag måste dock tillägga att det är en stor skillnad på låtar man lyssnar på när man är glad och låtar man lyssnar på för att bli glad. Jag skulle nog aldrig få för mig att slå på den här låten när jag är deppig, faktiskt. Det är en glad låt, till för glada tillfällen.

- Jade?

- Alexander?

- You remember that day you fell out of my window?

- I sure do, you came jumpin' right after me.

- Well...you fell out on the concrete and nearly broke your ass and you were bleading all over the place and I rushed you out to the hospital, you remember that?

- Yes, I do.

- Well, there's something I never told you about that day.

- What didn't you tell me?

- When you were sitting in the backseat smokin' that cigarette you thought were going to be your last, I was fallin deep, deeply in love with you, and I never told you until just now.

-Oh, now I know!

mösspåtagning

I torsdags hade min skola mösspåtagning. Det innebär att alla vi treor gick i en liten procession ett varv inne på byn för att sedan samlas på torget och tillsammans ta på oss våra studentmössor och sjunga om studentens lyckliga dar och låtom oss fröjdas i ungdomens vår och allt det där. Jag kan inte påstå att det var sådär extremt högtidligt alltihopa, men de närvarande delarna av ES3 gick iallafall och köpte glass i våra vita mössor och spenderade någon timme på gula-balkongerna. På kvällen var vi några stycken som grillade marshmallows och sjöng med i Jimmy Jansson-låtar, för att sedan dra ifrån Landön innan alla andra kom dit. Man kan väl säga att det drar ihop sig till den nionde juni och efter det är det liksom en ny tid.

who made these promises?

Jag blir ganska sällan arg, ska erkännas. Jag är mer en sån person som surar i tysthet och känner sig sårad och aldrig vågar ta en konflikt. Istället lyssnar jag på musik som tar fram de där ilska-känslorna, utan att för den sakens skull faktiskt vara arga. Tillexempel Foo Fighters. De är lite sådär som jag fast tvärtom. Arga på utsidan men lugna inuti, istället för jag som är lugn på utsidan men arg inuti. Man kanske kan säga att vi kompletterar varandra. Typ.

Onsdagkväll med Jack Sparrow och en spontan roadtrip

Igår efter att jag precis kommit hem blev det plötsligt ett bilsäte över (which seat should I taaaaake?) och jag bestämde mig lite spontant för att följa med till Åsele och gå på världspremiären av Pirates Of The Caribbean 4- On Stranger Tides. I 3D tillochmed, sånt har dom i Åsele tydligen. Om filmen finns väl inte så mycket att säga, den var bra och sådär, men fytusan vilken rolig kväll det var! Att åka 35 mil genom Norrlands inland för att gå på bio är nåt jag kan rekommendera så att säga. Särskilt om man gör det med några av de bästa personerna i hela världen.

Det här är min kompis Kenny. Det är första gången han är på 3D-bio. Skulle man inte kunna tro, han ser ju så rutinerad ut!

jag och mitt spännande liv!

Hej kära bloggläsare!

Jag hoppas ni inte saknat mig allt för mycket under min extremt dåliga uppdatering de senaste dagarna. Fast egentligen hoppas jag ju visst att ni saknat mig. Bekräftelsebehovs-Liss. Jaja, hursomhelst har jag varit upptagen med att leva i den tredimensionella världen istället för denna de senaste dagarna och förutom en sjujäkla massa ihärdigt studerande dessutom hunnit med en massa socialt också.

I torsdags var jag, Lotta, Angelica och Alex på musikcafé på Saga, där estet-tvåorna spelade till exempel. Hur mysigt som helst, och riktigt duktiga var dom! Vi tog sedan med oss Pontus och kollade läget på byn i ett par timmar, skuggade Pers bil lite spontant och skrattade mer än jag gjort på länge. En himla massa studenter från min skola hade samlats för kubbspelande, men jag var för häftig för att delta i sådana aktiviteter och åkte istället hem tidigt och packade. På fredagen bar det nämligen av till Pilis för styrelseutbildning med Sveriges bästa SSU-distrikt! Sjukt roligt var det, och jag är massa idéer och glädje rikare nu!

(bilden på våra fina styrelsemedlemmar har jag oförskämd som jag är snott av Victor.)

om du undrar varför vi aldrig springer på varann

Jag har funderat jättelänge på vilket album som faktiskt är mitt favoritalbum och kommit fram till att just nu är det iallafall Säkert!s Facit. Jag är förmodligen en av Annika Norlins mest hängivna beundrare, och varenda gång jag lyssnar på Facit känns det som om det är mig hon sjunger om och mitt liv det handlar om, eftersom allt är på pricken. Jag älskar hennes första album också, men om det var perfekt så är hennes andra bättre än perfekt. Köttet är svagt är för övrigt den enligt mig bästa låten på albumet.

saker människor tenderar att göra som jag tenderar att störa mig på

Innan ni läser vidare vill jag bara säga att ingen ska ta något personligt eller tro att jag riktar något till dem osv osv. De människor jag faktiskt skulle kunna ägna ett helt irritationsinlägg på är nämligen inte värda denna energi. Tänkte bara lista en liten del av alla sånadär småsaker som jag inte klarar av. För skojs skull. No hard feelings. Okej?

1: Människor som syftar till sig själv som "man". Det vill säga när andra inte säger "Jag är glad idag" utan "Man är ju glad idag" eller "Jag fryser" säger "Man fryser". Till dessa vill jag säga: Denna grammatiska form används när man vill syfta på något som allmänheten tycker. Bara för att du är glad eller fryser betyder inte det att alla gör det. OKEJ?

2: Folk som inte fattar pikar. Säger man "nää alltså njaaaeee...." SÅ BETYDER DET INTE "Ja, jättegärna", och slutar man svara på sms/msn hjälper det inte att skriva "hallå?" 70 gånger för då har man antagligen en anledning till att inte svara?!!??!?!

3: Gäng av människor som står i en stor klunga på ställen där folk försöker gå förbi. Ord överflödiga.

girl, you're gonna show the world that something good can work and it can work for you

I somras lyssnade jag alltid, ALLTID, på den här låten medans jag gjorde mig i ordning innan någon form av evenemang. Jag har sminkat mig, valt kläder och dansat omkring på mitt rum till den här låten så fruktansvärt många gånger, och den är synonym med sol utanför fönstret och förhoppningar på den kommande kvällen för mig. Plus att det är en av de gladaste låtar jag vet, och så himla himla bra!

snälla, ge mig två sekunder innan du ger upp

Min tisdagmorgon inleddes med ett besök hos tandhygienisten. Jag är antagligen den enda i Sverige som inte tycker att det är jobbigt att gå till tandläkaren. Jag har jättetunn emalj, sjukt lätt att få hål och tandsten och sådär och har därför sprungit in och ut hos tandläkare och tandhygienister sen jag var liten. Man kan säga att jag är van. Nu är det rätt tråkigt att gå dit, men det är rätt skönt ändå. Man känner sig alltid så ren efter att ha varit där. Älskar hur hela lokalen känns så hygienisk och sådär. Hur dum i huvudet jag än låter så är det faktiskt så att jag blir rätt avkopplad hos tandläkaren, helt enkelt!

Jag hann en sväng till bilskroten med Johnny också. Blev orolig när han började klättra på bilarna och ha sig, det såg garanterat inte tryggt ut. Men bilskroten var kul. Där fanns skrotade bilar. Typ. Bytt gardiner har jag gjort idag också. Busy life.

(Annars vill jag bara påminna alla idioter i världen om att finns det en så finns det flera och även om jag tydligen inte insett det än så kommer jag till slut göra det och "till slut" är faktiskt inte alltid så avlägset som man kan tro.)

rolling in the deep

Den här låten är rätt bra. Den är mindre bra när man hör den för fjärde gången på en halvtimme. 'Nuff said, som dom coola kidsen säger.

den första sommardagen

Idag börjar sommaren. Jag struntar i att det bara är början på maj och isen inte ens har släppt på vattudalen, med den värme och sol som har varit idag kan man faktiskt påstå att sommaren har börjat officiellt. Som min käre far uttryckte det: "En sånhär fin dag har vi inte haft sen 2009" och det är nästan så jag håller med. Björkarna har slagit ut idag, okej? Jag är så lyrisk och känner mig för första gången på flera veckor genuint lycklig.

För inte allt för länge sen kom jag hem från en alldeles formidabel teaterföreställning på folkan, skapad av elever (mestadels esteter) på min skola. Har sällan känt mig så lycklig som när jag fick se 15 pers framföra popcorn-dansen på scen. När jag kom hem tog jag fram cykeln och pumpade däcken (Jag är helt värdelös på det här med cykelpumpar, har aldrig fattat hur man gör trots att det ändå är rätt simpelt. Lyckligtvis skaffade pappa en tryckluftskompressor förra året, så nu gick det hur smidigt som helst. Doing it the landsbygd-style.) Sen trampade jag ett varv runt byn i kvälls-solen, hurtig som jag är. Det känns så himla fint att titta ut över byn och se hur lägdorna och träden börjar bli sådär fantastiskt försommar-gröna.

Det finns tyvärr en (en enda!) nackdel med det fantastiska vädret, nämligen att den lilla motivation jag hade till att skriva uppsatser och analyser och allt vad det är försvann totalt. Jag vill ju vara ute i solen, inte sitta och läsa utredningar eller skriva om genmodifierad mat eller komponera. Med två veckor till betygssättningen börjar stressen krypa sig på rätt ordentligt faktiskt. Räknade ut att det idag är precis en månad tills jag tar studenten. En månad av 155 avklarade. Hade kunnat vara värre.

I have climbed the highest mountains, I have run through the fields

När jag gick i typ åttan-nian tyckte jag att det här var en av de finaste låtarna genom tiderna. Men, tro mig, det är helt omöjligt att gå estet eller vara musiker i allmänhet utan att I still haven't found what I'm looking for med U2 blir brutalt slaktad. Det här är den absolut tråkigaste låten som finns att spela. Att det sen alltid kommer nån och bara "åååh, kan inte vi spela den här" och man måste repa in den IGEN hjälper inte. Den består av tre ackord. Det är en så lätt låt att man tappar bort sig bara för att den egentligen inte kräver någon form av koncentration för att spela. Genom hela låten väntar man på att den ska trappas upp och bli iallafall lite spännande, men den punkten nås aldrig, eftersom det är den mest enformiga låten genom tiderna.

U2 är ett helt okej band som gjort många bra låtar, men inte den här. Punkt.

en låt som typ beskriver mig

Jag har haft extremt svårt med det här att hitta en låt som beskriver mig. Själva uttrycket är ju ganska luddigt bara det, men att sen faktiskt hitta den där låten visade sig vara ännu mer komplicerat, och är egentligen anledningen till att den här listan stannat upp. Detta fick en lösning när jag och min kompis Pontus diskuterade människors theme songs, och han sa att den här låten "lät som jag". Jag vet inte om den gör det, men han har nog tänkt till. Dessutom finns det en till version av den, som låter som mitt alter ego Lisskan- det vill säga hon jag förvandlas till när jag är trött eller har fått i mig för lite koffein. Väldigt passande.

unlike you, i've never been patient

Det här med att blogga är ett intressant förehavande. Den här veckan har jag inte haft tid att blogga, tro det eller ej. Jag har nämligen ägnat min tid åt viktiga saker. Viktiga! Bara en sån sak. Det är ganska precis en månad till studenten, och inte ens tre veckor tills betygen sätts. Stressen börjar bli ett faktum, om man säger som så. Fast "börjar bli" förresten, det har den ju varit sen november.

Jag vet inte ens vad jag vill säga med det här inlägget. Hej å hå.

glada esteter går ut tvåan 2010.

Muriel Barbery

Jag antar att många av er, mina trogna läsare, kommer skumma igenom det här, himla med ögonen och bläddra vidare. Jag skulle posta boktips hela tiden om det inte vore för att jag faktiskt vill att mina vänner ska vilja läsa min blogg. Som den inbitna boknörd jag är måste jag dock få nämna de här böckerna, och bara hoppas att någon tar till sig mitt fantastiska tips.

Jag har läst två böcker av den fransk-marockanska författarinnan Muriel Barbery, nämligen hennes debutroman Smaken och den fristående fortsättningen Igelkottens Elegans och är helt lyrisk. Böckerna utspelar sig i ett förnämt hyreshus på Rue de Grenelle i Paris, och beskriver hyresgästernas liv och leverne. Det kanske låter lite såpopera över det hela, men jag skulle snarare vilja påstå att det är filosofi, feel-good och samhällsinsikt i någon slags ultimat kombination. Men trots att berättelserna verkligen fängslat mig är det inte handlingen som gör dessa böcker fantastiska nog att förtjäna ett blogginlägg.

Jag har läst extremt många böcker sen jag lärde mig läsa för snart 15 år sedan, men jag har läst väldigt få böcker som har samma höga språkliga kvalitet som Muriel Barberys. Språket i de här två böckerna är så nära perfektion i mitt sinne att det blir löjligt. Det flyter på ett vis jag hittills knappt trodde var möjligt och trots att det är ganska komplicerat (jag har tillochmed slagit upp några ord här och där) blir det aldrig högtravande eller överdrivet. Barbery lyckas på ett extremt imponerande vis hitta precis rätt adjektiv och skapa en alldeles egen melodi i sina texter. Jag önskar att jag kunde franska så pass bra att jag skulle kunna läsa de här två böckerna på deras original-språk, men annars måste jag säga att översättningen också är otroligt bra (vilket jag naturligtvis bara kan anta).

Om jag blir författare vill jag skriva böcker i klass med Muriel Barbery. Läs, bara gör det!

kändis-Liss

jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden om jag kunde

spotify

Det har varit ett himla tjat om Spotify de senaste dagarna, efter att de valt att begränsa sin tjänst. Visst tycker jag att det är synd att jag inte längre kan lyssna på spotify mer än tio timmar i månaden, särskilt med tanke på att jag redan igår hade förbrukat mina tio timmar då jag lyssnar på spotify sisådär 5-6 timmar om dagen, men jag blir så fruktansvärt trött på att alla klagar?!

Ska förklara vad jag menar. Jag är så trött på att folk tar för givet att musik är gratis. Musik är inte en gratisvara, så enkelt är det, och jag önskar att folk kunde börja inse det. Det kostar numera 49 kronor i månaden att lyssna på all spotifys musik obegränsat utan reklam. 49 kronor, fattar ni hur sjukt billigt det är?! Seriöst, jag minns tiden när man köpte skivor. Sluta klaga och antingen nöj er med 10 timmar, betala in eller låt bli att lyssna. Jag vet att jag nämnt förut att jag i stort sett inte laddar ner musik, och det är samma sak där tycker jag. Det kostar pengar att göra musik, okej? Det är som vilken vara eller tjänst som helst. Lyssna=betala för sig.

Det enda problem jag har med spotify nu är att jag inte kan betala in de där 49 kronorna med min internetbank. Och dom ba "för er som inte kan betala på kredit har vi en jättesmart lösning, du kan köpa det via din lokala 7-Eleven eller Pressbyrån!". Okej. Synd bara att min lokala 7-Eleven eller Pressbyrån ligger 10 mil härifrån, liksom............

det här är tydligen vad som spelats mest flitigt på min spotify senaste tiden.

love hurts when you do it right, you can cry when you get older

Har läst igenom mina och Emmys blogginlägg från den här tiden och fram till augusti förra året. Fruktansvärt deprimerande, och samtidigt får jag såna extrema sakna-attacker. Jag måste erkänna att trots allt var det där virrvarr-kaoset ändå på något vis bättre än att det inte händer någonting, som nu.

Hursomhelst, anledningen till det självplågeri detta läsande av min egen blogg innebär är att jag försökte ta reda på vad jag gjorde på köpmannamarknaden förra året. Årets upplaga av en av Strömsunds festligaste helger närmar sig, och jag insåg att jag inte har ens tillstymmelsen till aning om vad jag gjorde på köpmanna förra året? Är det NÅN som minns? VEM VAR JAG MED? Vad gjorde vi? Inte kan det väl ha varit så tragiskt att jag faktiskt var hemma?! Tacksam för svar.

Bilden har egentligen inget med inlägget att göra. Ville bara ha med nåt som symboliserar Strömsund typ.

when the lights begin to change I sometimes feel a little strange

en jacka som ser ut som en jag hållt i, väg jag gått förut, en lukt som luktar som en rygg jag rört vid, saker som tar slut

Valborgsmässoafton. Vårkänslor. Norah. Majbrasa. Strömsundsgator man gått tusen gånger. Jobbiga människor. En bil. Skratt. Smällare i elden som när vi var små. Saknad. Gungor på en skolgård. Erkännanden. Fyrverkerier. Tankar på andra håll.