quiet sounds picked up and dissected, all faint shadows reflected
Det har varit en fin dag. Jag har haft ett himla roligt seminarium om vetenskapshistoria. Jag har cyklat i solsken med Serenades i hörlurarna (för övrigt måste ju Serenades vara det bästa musikaliska samarbetet någonsin? Adam Olenius OCH Markus Krunegård liksom, DET KAN INTE BLI DÅLIGT). Jag har köpt kurslitteratur som väger sisådär 10 kg. Jag har pratat i telefon med min lillasyster. Jag har hälsat på Julia och druckit thé. Jag har haft det bästa samtalet på hela veckan. Jag har fått en otroligt söt mumin-plånbok av bästa Rosita. Jag har suttit i hum-huset och värmt händerna på en kaffekopp och bara känt att "livet är ju rätt okej trots allt".
håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa, klä in dig i wellpapp
Förra helgen fyllde jag nitton år. Att ha uppnått denna extravaganta ålder firade jag med att halvt strunta i min egen födelsedag och istället uppmärksamma det faktum att min pappa fyllde 50 för ett par veckor sen. Jag åkte alltså hem till Strand för första gången på vad som kändes som ett helt liv men bara var exakt en månad. Det var ett himla fint och lyckat födelsedagskalas, både för mig och pappa, jag fick träffa de bästa människorna i hela världen, det var tryggt och fint och som Strömsund alltid varit och alltid kommer vara. På gott och ont, men den här gången mest på gott. Dessutom var jag ju tillbaka i Umeå redan söndagkväll, härifrån får jag alltid ett sånt bra perspektiv på byn som är mitt hem men där jag såklart inte bara upplevt lyckliga stunder i mitt liv. Jag spenderade en vecka med att grotta ner mig i kurslitteratur, och i fredags hade jag min första tenta. Jag har verkligen ingen aning om hur det kan ha gått, men att ha det avklarat räcker för min del. Helgen bjöd sedan på finbesök hemifrån, studentrumsfestande, vindrickande, Umeås nattliv och en mysig söndagsfrukost. Är rätt nöjd med livet helt enkelt.
Okej, det var den lägesrapporten.
Men lilla gumman, klart vi tycker dina åsikter är viktiga.
I fredags hade vi i min kurs obligatoriskt seminarium. Det gick ut på att vi såg en film (som för övrigt var ett praktexempel på hur en film kan vara så tråkig att den förstör en i övrigt spännande handling) och sedan skulle diskutera denna film. Tre stycken kursare ställde sina frågor och la fram lite egna tankar till vår lärare. Jag hade precis formulerat min egen reflektion i huvudet när läraren säger: "Är det ingen tjej som har någon tanke, det är ju bara killar som sagt något hittills." och all lust att lägga fram mina tankar bara försvann. Jag vet att läraren hade goda intentioner med att säga som han gjorde. Jag vet att det var något slags jämställdhets-tänk och att hans tanke var att uppmuntra "oss tjejer" till att prata, inte tvärtom som nu blev fallet. Men sättet han lade fram det hela på var helt enkelt fel, och tyvärr ett fel som väldigt många gör.
Jag vill att läraren och kursarna och alla andra med för delen ska vilja veta vad jag tycker, och fråga efter mina åsikter, det är ju självklart. Men jag vill att de ska vilja det för att de faktiskt är uppriktigt intresserade av vad jag har att säga, inte för att jag är tjej. När vi sitter på ett seminarium läser alla samma kurs och kursarnas intellekt eller tankar är alla individuella. Det är helt enkelt en förolämpning att fråga efter just en tjejs åsikt på ett seminarium. Det blir som en slags omvänd feminism, eller en missuppfattad feminism kan man säga. Sen spelar det faktum att det bara var killar som sagt något hittills ingen roll som jag ser det. Vi läser alla kursen på samma villkor och har alla samma intellektuella grund att stå på när vi lägger fram våra åsikter.
Nu vill jag inte att ni ska tro att jag inte tycker att det är viktigt att män och kvinnor får lika stora möjligheter att uttrycka sig, för det gör jag. Men att "tvinga" tjejer att säga något för att det ska bli jämställt är fel väg att gå. Det är inte direkt första gången det händer mig heller, genom min skoltid har jag varit med om just såna här situationer fler gånger än jag kan räkna, kanske framför allt under min högstadietid. Att killar ofta har lättare att "ta för sig" än tjejer är något som vi nog kan vara rätt överens om, men problemet åtgärdas inte genom att "låta" tjejerna prata mer. Att be om en tjejs åsikt ska inte vara någon välgörenhetsakt mot kvinnor. Det handlar om att ta tjejer och killar på lika stort allvar oavsett situation.
Jag dömer inte min lärare och det här var inte en sån stor grej egentligen, jag vet. Jag bara ville få det sagt antar jag. Och jag är glad över att varenda tjej i föreläsningssalen precis som jag var tyst efter att han ställt sin fråga.
