men nu när jag vandrar samma stråk är jag ovan

Ni kanske trodde jag hade glömt den här listan? Så är inte fallet. Jag har bara haft lite svårt att komma fram till vad jag vill visa er för "guilty pleasure" utan att skämma ut mig totalt. Den här får duga.

Jag hatar hiphop. R'n'B är ännu värre. Allmänt anser jag att låtar som inleds med att rapparen ropar sitt namn bara är pinsamma. Däremot finns det vissa grenar av svensk hiphop som jag klarar av att lyssna på, och ibland dyker det till och med upp en låt jag tycker är rätt bra. Som Petters God Damn It tillexempel.

Välkommen till Strand

Jag har ett extremt spännande liv. Igår (eller om det var iförrgår) var jag ute och fotograferade delar av det:

Här är mitt hus och en del av min gård. Jag har bott här sen jag var fyra. Min pappa har växt upp i det här huset, jag och Jonna har växt upp här, och vem vet, nån gång kanske det blir en tredje generation också.

Några av pappas alla bikupor. Gillar man honung ska man bli kompis med mig!

Utsikten, den bästa i Norra Jämtland.

Grannen var ute och körde traktor.

Lägda och skog. Och ett litet hus. När jag var liten trodde jag att det bodde vättar där. Det gör det inte.

veronica maggio


Alla som är det minsta lilla insatt i bloggosfärens trender eller har en användare på facebook/twitter kan väl knappast ha undgått hur extremt hypeat Veronica Maggios senaste album Satan I Gatan blivit. Jag själv har aldrig haft mycket till övers för fröken Maggio, men det här albumet har jag lyssnat på ungefär 15-20 gånger nu sen igår. Det är så fruktansvärt bra! Jag vet inte ens vad det är som gör det, men hon rör verkligen vid något hos mig. Jag gillar alla låtar, på riktigt. Snälla bli min lockar nästan fram tårarna. Jag kommer har fått en ny innebörd när den sätts i sitt sammanhang. Mitt hjärta blöder säger ungefär allt en låt kan säga. Bara...lyssna på albumet, så kommer ni förhoppningsvis förstå!

Vill ni veta lite mer om Veronica kan ni ju köpa senaste Cosmo och läsa den fina intervjun med henne, som jag gjorde förra veckan, att döma av bilderna. Är lite små-kär. Hade varit kär på riktigt om jag inte varit heterosexuell, mainstream och tråkig som jag är.

och så odlar jag min rädsla, ja, jag sår ständigt nya frön, och i mitt växthus är jag säker, där växer avund klar och grön


...och jag var livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö. Men älskling vi ska alla en gång dö, ja vi ska alla en gång dö.


länge leve längesen, som jag minns det var det lätt även när jag trillade omkull



antingen vill du träffa mig eller så vill du det inte, och vill du det inte så går jag nog hel ut ur det

Det här med att blogga går som alltid i vågor för mig. De senaste dagarna har jag helt enkelt inte haft särskilt mycket att säga. Har varit Sveriges bästa hemmafru och tagit hand om gården när Mor och Far befunnit sig i huvudstaden och roat sig. Det här med att putsa, diska, tvätta, damma är verkligen min grej. Och att laga mat såklart. Jag är så bra på det att jag funderar på att skapa mig en karriär inom branschen. Nu gäller det bara att hitta en villig man som tjänar bra att gifta mig med. Skicka ett mail till [email protected] ifall det låter intressant. Eller fråga i min häftiga bloggsvars-ruta uppe till vänster. Sa jag att jag är bra på att laga mat och städa?

bästa påskhelgen någonsin ungefär

Först och främst måste jag ju, som den extremt häftiga person jag är, kommentera vädret. Det är påsk. Det är april. Det ligger kvar snödrivor lite här och där. Men i helgen har det temperatur-mässigt fan i mig varit sommar, och hittar ni någon som mår bättre av det än jag gör så gör ni det bra.

Hursomhelst bestämde jag och mina vänner oss för att fira påskafton ordentligt i år. Jag och lillasyster har ju hela huset för oss själva över helgen, så vi hade gott om utrymme. Igår ramlade alltså 10 av de bästa personerna i hela världen in i mitt kök. Vi lagade tacos, letade skatter, målade påskägg, dansade, sjöng, tog promenader, hade ordentliga deeptalks och lyssnade på klassisk musik innan vi somnade i en klunga på mitt vardagsrumsgolv nästan allihopa. Idag åkte vi till Ström, åt på Sibylla och åt sen mjukglass i solen. Det känns som sommarlov nästan!

Min kamera låg framme under kvällen. Jag tog inte ett enda kort, ändå förde jag nyss över 152 stycken bilder och filmer till datorn. Tänkte låta de ligga där i all hemlighet, men litegrann ska ni få se för att få en hint om vilken fin kväll vi hade. Dessutom är ju en blogg utan bilder en tråkig blogg, och jag vill ju inte vara tråkig.


illamående-låten


Jag skäms över att lägga upp den här låten. SKÄMS, hör ni det?

en springrunda

Det finns få saker här jag tycker är så irriterande som människor som alltid måste poängtera hur duktiga dom är i sociala medier. Detta sker genom att de exempelvis skriver en facebook-status nio på kvällen där det står "Nu blir det att gå och lägga sig för att orka träna imorgon innan jobbet" eller kastar upp ett blogginlägg där det står ungefär "Hej idag har jag pluggat sen tränat sen lagat nyttig mat som är sjukt avancerad att tillaga sen tagit en promenad också har jag ju hunnit jobba också och nu ska jag och mitt perfekta liv gå och lägga oss. Vad fantastisk världen är!" Okej, jag är kanske en bitter människa osv osv, men erkänn att de som postar såna saker gör det endast för att visa för folk hur duktiga de är och ge alla andra dåligt samvete över att de inte är så produktiva och ambitiösa.

Just det här med att folk alltid måste kommentera att de har tränat tycker jag är extra störigt. Liksom, okej, vi fattar, du är jättehurtig. Jag är lat. Måste man slänga det i ansiktet på alla andra? Och på ett så snikigt sätt också, genom att förklä sin inbillade överlägsenhet i ett glatt blogginlägg om vad man gjort under dagen.

Det jag nu tänker skriva är alltså något jag själv hatar när andra skriver: Idag var jag ute på en joggingtur! PÅ MORGONEN! Efter att jag skjutsat mor och far till Frösöns flygplats (vet att den heter Åre Östersund Airport nuförtin, men nä, inte i min värld) och följt av att jag tränade lite till (!!!) och därpå förberedde mat, städade köket, mitt rum, toaletten och fixade med disk och sånt. Och jag erkänner att jag skriver det här bara för att jag vill kommentera hur otroligt hurtig jag är. Nu ska jag förresten duscha och laga mat, och sen ska jag plugga. Hur känns det? Känner ni er lata nu? Bra.


som dom häftiga bloggerskorna

Jag fick en inbjudan till bloggsvar av det bästa jag har. Nu är jag som alla andra kända bloggare snart. Hihi. Nä. Allvarligt. Ställ frågor så svarar jag! I den där rutan alltså. Till vänster alltså. I rutan. Där ställer ni frågor. Ni ställer frågor i rutan. Och jag svarar. På frågorna. I frågerutan.

I rutan. Ser ni den? FRÅGERUTAN! Där kan ni ställa frågor.

(Förresten har jag tre stycken inbjudningar ifall någon känner att dom vill bli lika häftiga som jag. Hör av er till mig så ska jag se om jag tycker ni är värda det!)

Ja...ställ frågor i bloggsvarsrutan?

first born unicorn, hard core, soft porn


Jag var ungefär sju-åtta när jag på allvar började intressera mig för musik. Som himla liten gillade jag i stort sett allt med melodier, men sådär alldeles i slutet av förra seklet började jag bestämma mig för vad på radion som jag gillade och vad jag inte gillade. Och då, från ingenstans kan tyckas, spelade P3 Californication och Otherside och Red Hot Chili Peppers blev det absolut bästa jag visste. Det är något med det bandet som jag inte riktigt kan sätta fingret på, gitarr-riffen som alltid är precis rätt toner på något vis och basgångar som får hjärtat att bulta i samma takt typ.

Såhär i efterhand har jag svävat långt bort i olika riktningar när det kommer till min musiksmak, men rhcp har stannat kvar. Det kan gå flera månader emellan att jag lyssnar på dem, men sen hamnar jag som i ett träsk då det nästan är det enda mina öron klarar av. Min absoluta favorit-skiva är Red Hot Chili Peppers Greatest Hits. Jag har lyssnat på den så mycket att den är alldeles repig och vissa spår är helt sönderspelade.

Äh. Kan diskutera det här längre, men vi släpper det. Det här är det bästa bandet! (Och den bästa låten och videon, för den delen.)

a baby is born crying out for attention

Jag tror att i stort sett alla som känner mig vet hur mycket jag älskar Kids-MGMT. För mig är den helt omöjligt att inte snurra och skutta omkring till. Det är dessutom en av väldigt få låtar som jag älskar utan att texten säger mig särskilt mycket eller att jag kan relatera till låten på något vis. Den bara är godis för öronen!

Beat Heart-Moto Boy är en så rakt igenom extremt fin låt. Egentligen har jag svårt att somna till musik, särskilt i öronproppar, klarar som inte av det. Men den här låten är så fruktansvärt lugnande och omhändertagande på något underligt vis.

filosofisk såhär om natten

Idag var det PA-mässa på skolan. Hade med mig kameran för att ta bilder och lägga upp och sånt, men det blev liksom aldrig av i all stress att göra det. Det gick bra hursomhelst! Känner mig faktiskt mer nöjd med mitt projektarbete nu än jag gjorde igår.

Just nu har jag lite problem med att leva i nuet faktiskt. Istället pendlar jag i någon form av kombinerad saknad efter det som varit och längtan efter vad som komma skall. Jag saknar den här tiden för ett år sedan.  Saknar att veta att man har tid kvar. Saknar att bli alldeles fjärils-sprudlande av ett hej. Saknar att längta efter att bli äldre. Jag längtar efter sommaren. Längtar efter att få promenera omkring i solen och se alla de där magiska platserna. Längtar efter att få inse att det finns en annan värld än den jag känner till.

Annars tycker jag att man faktiskt kan hoppa över orden om hur vädret kan förändras och kliva in direkt på delen om hur allt skulle kunna ändras och den där jackan, den där vägen, korpars skri i bakgrunden när allting börjar om igen.


you and me babe, how about it?


"A song that you know all the words to", det här skulle kunna vara ett skämt. Jag har extremt lätt för att lära mig texter utantill, inte bara till låtar utan rent allmänt. Jag kan citera stycken ur böcker och filmer ordagrant. Jag kan hur många låtar som helst utantill. MÅNGA! Har valt en dock. Den här låten sjöng jag på skolavslutningen förra året. Och den har jättemycket text, så det är väl ganska coolt att kunna hela. Eller något. Plus att Romeo and Juliet lätt är Dire Straits bästa, och dessutom en av de finaste kärlekslåtarna någonsin. På något omvänt vis.

"vi går mot ljusa tider" säger dom, men vi längtar mest hem

Dom brister tidigare och tidigare, isarna.
Fåglarna flyttar längre norrut varje år.
Dom säger: "hotet mot klimatet"
men jag tar det som ett tecken på
att du kommer upp igen.
Kom hit igen


en tanke bröt sig fri och fick bestämma ett tag

Min bloggmotivation är väl inte på topp för tillfället. Som tur var löser mina vänner detta åt mig genom att tvinga på mig saker att blogga om. Frida har till exempel utmanat mig att skriva åtta spännande saker om mig själv som ni inte visste. Oj, vad ni måste vara nyfikna nu!

Spännande sak nummer ett:
En gång när jag var elva snodde jag en bok från biblioteket. Det här var under perioden då jag lånade sisådär 20 böcker i veckan (utan att överdriva) och det var en bok jag lånat en gång som jag verkligen verkligen inte ville lämna tillbaka. Så när jag ställde den i min bokhylla och lät den stå där. Breaking the law! (Efter två månader ungefär hade mitt dåliga samvete över den där jävla boken nått den gräns där jag tog med den till biblioteket, lämnade tillbaks den och fick en sträng tillsägelse att lämna tillbaks böcker i tid. Sen dess har något liknande aldrig hänt!)

Spännande sak nummer två:
Jag har bara blivit kär en gång i mitt liv. Eller bara och bara, jag har ju faktiskt inte levt mer än strax över arton år, så särskilt konstigt är det ju inte, men jag vet å andra sidan människor som har hur lätt som helst att bli kära. Det här tycker jag är ganska intressant faktiskt, hur vissa personer kan hitta de där känslorna lätt medan andra (som jag till exempel) verkligen behöver rannsaka sig själv för att inse att de är kära. Sen är ju begreppet "kär" i och för sig en definitionsfråga, men ni kanske förstår hur jag menar.

Spännande sak nummer tre:
När jag gick i nian och skulle söka till gymnasiet sökte jag natur första sökomgången. Inte för att jag egentligen tyckte att kemi var roligt direkt, utan för att jag var bra på det. Jag hade genom hela högstadiet aldrig några problem med naturämnena och alla runtomkring mig verkade se det som en självklarhet att jag skulle gå natur. Det krävdes verkligen mod och beslutsamhet från min sida för att senare säga att "nä, det här är faktiskt inte vad jag vill göra" och lämna in en ny ansökan till estet utan några andrahandsval. Jag har aldrig ångrat det här, trots att jag många gånger varit bitter över många saker som har med min utbildning att göra.

Spännande sak nummer fyra:
Inte förrän sisådär senaste månaderna har jag kunnat släppa tanken på att passa in på en särskild stil rent utseendemässigt och istället tänkt något ungefär "Äh. Det här tycker jag är snyggt i kombination med det här" och kört på det om morgonen när jag väljer kläder. Så nöjd med mitt utseende som jag varit senaste tiden har jag dessutom aldrig varit tidigare.

Spännande sak nummer fem:
Jag har väldigt mycket tvångstankar och väldigt svårt att hantera när vissa saker, som för andra kan verka som ingenting, inte går som jag tänkt mig.


Spännande sak nummer sex:
En gång när jag var i Tyskland och som allra mest inne i min Avril Lavigne-fan-period, alltså i elvaårsåldern, köpte jag en skateboard. Jag ville nämligen lära mig skejta (skejta? skatea? skaejtaeje?) precis som Avril. Och när jag ändå höll på ville jag ha ett killkompis-gäng att hänga i skateboardramper med. Inte för att det fanns någon skateboard-ramp i Strömsund. Eller jo, det gjorde det, men den stod vid Vattudalsskolan, och jag var på tok för töntig för att ha vänner som kunde berätta hur det såg ut vid högstadie-skolan liksom. Hur det än var med den saken lärde jag mig aldrig åka på den där skateboarden. Kan bero på mitt extremt dåliga tålamod, jag tror jag gav upp efter en eftermiddags tränande och några skrapsår.

Spännande sak nummer sju:
Jag överdriver ofta när jag berättar något om mig själv för att jag ska verka mer intressant.

Spännande sak nummer åtta:
Jag har väldigt svårt att känna rädsla och kommer ihåg precis alla tillfällen i mitt liv då jag varit uppriktigt rädd.

Utmana folk ska jag tydligen göra också. Jonna, Rosita, Norah och Sanna, gör den här listan, va!




I'm in the corner watching you kiss her

Den här låten kommer förmodligen alltid andas Dundermarknaden 2010 för mig. (Eller egentligen hela juli 2010 om man kan se en månad som ett evenemang.) Dels för att den spelades på radio ca. 476 gånger om dagen runt den här tiden, dels för att den spelades ca. 476 gånger i discotältet den helgen, men absolut mest för att den här låten hade kunnat skrivas av mig under den här helgen och för att den ger mig ont i magen (och hjärtat) och trots allt det tog mig igenom de krångligaste och dimmigaste tre dagarna i rad någonsin.

 


I'm so happy, 'cause today I found my friends, they're in my head

Jag har sovit typ tolv timmar inatt. Det är ungefär 7 timmar mer än jag sover en genomsnittlig natt. Man kan väl säga att jag sovit igen allt jag missat i veckan, för tro mig, så trött som jag är idag har jag inte varit på länge.

Annars då? Igår var jag och Norah i Östersund och gick i affärer. Jag har lyckats hitta en klänning både till studenten och balen nu, så jag är nöjd. En sak till att stryka från listan, liksom! Justja, i fredags hade jag besök från Irkutsk i Ryssland. Spännande typ. Och sen på kvällen var det 50-dagars på hörnet men det sket väl jag i och drack thé hos Angelica och körde ett varv på byn innan jag åkte hem och la mig. Äh.

Okej, erkänner att jag faktiskt inte har något att skriva. Lyssna på min april-lista istället!


and I'm moving to new york


Det finns få låtar som påminner mig om ett specifikt ställe så mycket som den här. Moving to New York-The Wombats handlar för mig inte om att flytta till New York utan om en helt annan, snäppet mindre ort där jag trivs bättre än på många ställen här i världen och där det är soligt 364 dagar om året.

stranded with this bitch called hope


stress-liss

Usch, vad mycket jag har att göra. Nästan så det blir löjligt, så mycket. På tisdag är det PA-mässa på skolan, och då är det väl typ tänkt att jag ska vara klar med mitt PA tillexempel. Kan bli intressant. Dessutom har jag en massa andra kurser som det ska göras avslutningsarbeten i. Har gått omkring utan något att göra i ett halvår och nu tycker alla lärare att det är dags att ge oss uppgifter tydligen.

Hursomhelst har antagligen min söta mamma förstått att jag är ganska slutkörd. Igår när jag kom hem från skolan väntade den här otroligt söta filuren på mitt skrivbord! Blev alldeles rörd och glad och nu får den vaka över mig i mitt ihärdiga pluggande.


a song that makes me happy and a song that makes me sad


Den här listan skulle som inte kännas riktigt komplett på något vis utan att trycka in Håkan Hellström någonstans. Och det finns ju faktiskt få intron som kickar igång endorfinerna lika mycket som det i Kom Igen Lena.


Knockin' on Heavens Door är ju allmänt en ganska sorglig, om än uttjatad låt. I Anthony and the Johnsons version är den hjärtskärande och så vacker att tårarna strömmar fram till och med på dagar då jag känner mig uppriktigt lycklig. Så fruktansvärt fint!

rihanna


Finns det någon artist som spelas flitigt på radio och kan betraktas som hyfsat "känd" utan att jag på något vis kan se storheten i personen ifråga så är det Rihanna. Varför är hon känd? Varför lyssnar man på henne? VARFÖR?
Varenda gång Rihanna spelas på P3 om morgonen vill jag krypa ihop i fosterställning och gråta. Nu påstår jag inte att det inte finns värre artister, för det gör det, men ingen är så känd men ändå så värdelös som Rihanna. Hon har en jobbig röst, hennes låtar är likadana allihopa och till råga på allt så dåliga att jag börjar tvivla på min egen existens.

Låten i videon ovan är förövrigt helt slumpmässigt vald. Jag hade ju kunnat ta vilken Rihanna-låt som helst för att bevisa min poäng.

Tack för mig!

lite kort om helgen

Sen min senaste uppdatering från kulturhistorian i fredags har jag varit med om bland annat följande:

Jag har hälsat på Rosita. Jag har druckit vin med himla trevliga personer runt Malins köksbord. Jag har sett Sikås by night. Jag har nästan missat en buss till stan. Jag har varit på finmiddag på Gamla Teatern. Jag har tagit tag i saker och ting. Jag har firat mitt partidistrikts hundraårs-jubileum. Jag har varit på krogen med några av Sveriges bästa människor. Jag har åkt taxi. Jag har varit på gudstjänst. Jag har tappat min mobil i Jonnas toalett. Jag har åkt sena bussen hem och varit ungefär världens tröttaste.

En längre redogörelse med lite bilder och sånt kommre förhoppningsvis upp på bloggen ikväll! För att ni är så nyfikna på mitt spännande liv.

kulturhistoria, once again

Här sitter jag och bloggar på kulturhistorie-lektionen, som den ambitiösa mönsterelev jag är. Just nu förbereder jag och Lotta en extremt spännande redovisning om Antonio Vivaldi. ES3, ES2 och SP2 kommer få lära sig så mycket spännande minsann. Insåg för sisådär fem minuter sen att skolan köpt in splitternya flashiga bärbara datorer att ha i klassrummet jag för tillfället befinner mig i. Är helt chockad över detta inköp. Nere i ingångshallen står jättemånga, jättestora lådor med nya möbler staplade. Funderar på att bygga en borg eller något av lådorna, det vore coolt. Kan inte förstå det faktum att min skola köper nya saker. Trodde aldrig den här dagen skulle komma.

Om en halvtimme smyger jag ifrån lektionen för att springa ner till busstationen och åka till Sikås med Rosita. Imorgon blir det Östersund med Malin och på söndag ska jag på gudstjänst. (ja, gudstjänst.) Spännande helg! Det dåliga med det är att jag inte får träffa Norah på söndag. Inte kul.

Sämsta blogginlägget jag skrivit ihop på länge. Eventuellt någonsin. Tänkte bara redan nu informera om att ni inte behöver sitta och vänta på inlägg i helgen. Sånt har ju inte jag tid med!


på min gata i stan not so much

Jag har precis duschat och tänkte hämta lite mer ved ute på bron. Eftersom jag bor vid en väg där det går förbi sisådär en person i veckan tänkte jag inte så mycket på det eventuella scenariot att någon skulle se mig, utan öppnade dörren och började lasta ved iklädd endast en jättestor tshirt, tofflor och en handduk i håret. (Det här händer alltså rätt ofta, att jag inte spekulerar så mycket i hur har jag ser ut när jag spatserar utanför mitt hus. Ifall ni känner för att haffa mig i en för mig rätt obekväm situation så vet ni nu hur)

Till min stora förskräckelse ser jag dock en rörelse i ögonvrån och konturerna av ett barn på en cykel. Med allt ninja-stuk min kropp och mitt sinne kan åstadkomma drar jag upp dörren, slänger in vedkorgen och kastar mig in genom dörröppningen. Hoppas på att ha kommit undan osedd, annars var det ju en rätt pinsam situation faktiskt.


it kept me sane for a couple of years as it drenched my fears


Första låten på listan: It takes a fool to remain sane- The Ark.

Det är svårt att sätta ord på hur viktig den här låten varit i mitt liv. Vet att jag bloggat om det förut någon gång också, men istället för att gå igenom min blogg och leta reda på det inlägget nöjer jag mig med att säga att det är en bra låt med en väldigt bra text. Och att det är en viktig låt. Viktig, hör ni det?

en jättelång lista med låtar

Okej. Det här med listor. Egentligen är dom vidriga, och man tröttnar på dem efter ett tag och ingen tycker egentligen att de är intressanta MEN de ger en iallafall inspiration till att slänga iväg ett blogginlägg lite nu och då. Den här listan hittade jag här, men jag gör den på mitt eget vis. En eller två låtar om dagen sisådär. Ni kan ju iallafall låtsas att ni tycker det är spännande. Snälla?



jag var ingen, du var aprilhimlen

Det har inte gått in för mig än att det är april redan. Hur gick det till liksom? Igår blev hursomhelst de bästa tvillingarna i hela världen, Lotta och Kajsa, myndiga! Efter min "skoldag" (som bestod av att titta lite på inspelningen av vår musikteater, fika lite och och prata betyg) så gick jag och en massa andra bra personer till skogsstigen och åt tårta för att fira de nyblivna artonåringarna! Himla mysigt. Jag har känt Lotta och Kajsa sen vi fortfarande kollade på bolibompa och vi hade armpuffar på simningen (okej, jag hade. lärde mig inte simma förrän jag var elva-tolv nånting.) Lotta och jag har gått i samma klass sen vi började lågstadiet, himla imponerande faktiskt.

hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå



högskoleprov, dansgala och lite annat spännande

Igår var en händelserik dag, minst sagt. Först gjorde jag högskoleprovet. Jag rättade det idag, men vet faktiskt inte hur jag ska tycka att det gick. NOG-delen gick ungefär jättedåligt, fast annars var jag rätt duktig. Och tack vare världens bästa Lotta var det ju inte ens drygt att spendera en hel lördag på skolan heller!

Efter hemlagad pizza till middag dök en samling fantastiska människor upp hemma hos mig för lite hederligt hemma-förfestande. Vi begav oss därefter till Näsviken och hälsade på Joacim, där ännu en bunt trevliga människor höll hus. Efter en kaotisk promenad över bron och genom Ström hamnade till slut jag och Emmy på Dunderhallen där den årliga dansgalan gick av stapeln. Högskoleprovs-skadad som jag är har jag gjort ett diagram över hur bra jag hade det från att jag tog mig till dansgalan tills att jag åkte därifrån:

hoppas på att det här säger det mesta.


Lite bilder kan ni väl få också. Eftersom ni tjatar så mycket! Mer finns hos Moa!


Och sen måste jag nämna nånting om hur jag gömde mina drömmar precis där din axel blir till hals och numera vet precis känslan av när man inte kan förklara hur gärna man vill sitta kvar precis såhär och hur det faktiskt är sant när jag säger att jag är rädd för du ser för bra ut.

estetfredag

Idag var en såndär fin dag på estet. Efter kulturhistorian ville en av våra rektorer bjuda oss esteter på glass, kaffe och varsin tia-lott. Anledningen till detta trevliga infall var att han tyckt om vår musikteater så mycket. HUR GULLIGT VAR INTE DET DÅ?

Jag vann inget på min tia-lott. Det gjorde dock flera stycken andra och så många som fyra stycken gav bara sådär spontant bort sina tia-lotter till mig?! Är helt rörd. På riktigt. Vi har det så mysigt om dagarna, vi esteter! Och tar hand om varandra så bra dessutom. De kanske tyckte jag såg lite fattig ut, hehe.


RSS 2.0