Historien om de mystiska apelsinerna.
Oinsatta skulle ju lätt kunna tro att man som universitetsstuderande går omkring och funderar på viktiga saker och livets stora frågor dagarna i ända. Vad vet jag, det kanske de flesta universitetsstuderande gör också, men jag kan ju bara tala för mig själv och således konstatera att så inte är fallet. Det som de senaste dagarna förbryllat mitt huvud och tagit upp i princip all min vakna tid att fundera över är varken hur vi ska få fred på jorden eller vad jag vill göra med mitt liv eller ens hur man analyserar Hjalmar Söderberg ur en idéhistorisk vinkel (vilket för övrigt är precis vad min nästa skoluppgift går ut på).
Nej, den stora fråga som förföljt mig är varför i all världen det luktar så konstigt på mitt rum och framför allt vad det kan vara. Nu nyss när jag skulle tvätta hittade jag äntligen svaret på denna fundering i form av en påse mögliga apelsiner i min tvättkorg under min smutstvätt. Min första tanke efter detta, ärligt talat inte särskilt trevliga, fynd var lättnad över att äntligen funnit källan till vad som på så många sätt förpestade min tillvaro. Lättnaden blev dock kortvarig i takt med att nya frågor började hopa sig som mörka regnmoln på en klar sommarhimmel:
Först och främst är frågan vart dessa apelsiner kom ifrån. Jag har inget som helst minne av att ha köpt en påse apelsiner de senaste veckorna. Nästa fundering är varför apelsinerna låg i tvättkorgen, vilket ju i åtminstone min värld annars inte är ett särskilt tradionellt ställe att förvara apelsiner på. Är det möjligt att någon brutit sig in i mitt rum och lagt påsen där, och isåfall, varför? Är det möjligt att jag gått i sömnen till affären, köpt apelsiner i sömnen för att sedan (fortfarande i sömnen) lägga påsen i min tvättkorg? Är det möjligt att apelsinerna var ett tecken på jordens undergång utplacerat av gudarna? Är det möjligt att jag medan jag köpte apelsiner och la dem i min tvättkorg var med om något traumatiskt och har trängt bort hela händelsen (det hade iallafall Freud röstat på!)?
Nej, den stora fråga som förföljt mig är varför i all världen det luktar så konstigt på mitt rum och framför allt vad det kan vara. Nu nyss när jag skulle tvätta hittade jag äntligen svaret på denna fundering i form av en påse mögliga apelsiner i min tvättkorg under min smutstvätt. Min första tanke efter detta, ärligt talat inte särskilt trevliga, fynd var lättnad över att äntligen funnit källan till vad som på så många sätt förpestade min tillvaro. Lättnaden blev dock kortvarig i takt med att nya frågor började hopa sig som mörka regnmoln på en klar sommarhimmel:
Först och främst är frågan vart dessa apelsiner kom ifrån. Jag har inget som helst minne av att ha köpt en påse apelsiner de senaste veckorna. Nästa fundering är varför apelsinerna låg i tvättkorgen, vilket ju i åtminstone min värld annars inte är ett särskilt tradionellt ställe att förvara apelsiner på. Är det möjligt att någon brutit sig in i mitt rum och lagt påsen där, och isåfall, varför? Är det möjligt att jag gått i sömnen till affären, köpt apelsiner i sömnen för att sedan (fortfarande i sömnen) lägga påsen i min tvättkorg? Är det möjligt att apelsinerna var ett tecken på jordens undergång utplacerat av gudarna? Är det möjligt att jag medan jag köpte apelsiner och la dem i min tvättkorg var med om något traumatiskt och har trängt bort hela händelsen (det hade iallafall Freud röstat på!)?
Nej, vi kan nog konstatera att det hela är ett mysterium. Jag får väl lägga frågan åt sidan tills fler ledtrådar uppenbarar sig och helt enkelt nöja mig med att det inte längre luktar mögliga apelsiner på mitt rum. Varsågoda för denna spännande anekdot ur mitt liv!
Har ni information som kan hjälpa mig i utredningen kring de mystiska apelsinerna? Tveka inte att ringa. Ditt samtal kan göra skillnad!
När julstämningen tar över.
Som jag nämnde för någon dag sen är jag en stor jul-fantast. Idag är det Luciadagen, vilket i min värld är en dag på den stämningsnivån att den ger julafton allvarlig konkurrens. Förra året på lucia satt jag i en skabbig stuga i Vilhelmina i min ensamhet utan att höra så mycket som ett enda "Natten går tunga fjät". Därför kände jag i år för att kompensera denna avsaknad på luciatåg och har idag sett inte mindre än TRE stycken. Det finaste var det imorse i lärarhusets ljusgård innan det ens hunnit ljusna utanför. Lätt värt att släpa sig upp i ottan och halka på isen hela vägen till campus för det, särskilt när två vänner agerar dels svartklädd Lucia, dels tärna. Jag åt även en lussebulle till frukost med Liv efter det hela. Sen åt jag pepparkakor till lunch. Och mellanmål. Och middag. Välbalanserad diet, minsann.
I övrigt har jag på något vis lyckas dra på mig något slags förstadie till influensa, och har ända sedan jag kom hem från skolan legat och stirrat upp i taket och lyssnat på Musikhjälpen. Min vanliga tur dessutom att jag, när jag för första gången sedan jag började på Umu, tänker tanken "Jag kanske ska stanna hemma från skolan imorgon" har en av väldigt få dagar med obligatorisk närvaro. Livet bara SKRATTAR MIG I ANSIKTET. Tänker spendera resten av kvällen åt att äta ännu fler pepparkakor för att trösta mig själv.
I övrigt har jag på något vis lyckas dra på mig något slags förstadie till influensa, och har ända sedan jag kom hem från skolan legat och stirrat upp i taket och lyssnat på Musikhjälpen. Min vanliga tur dessutom att jag, när jag för första gången sedan jag började på Umu, tänker tanken "Jag kanske ska stanna hemma från skolan imorgon" har en av väldigt få dagar med obligatorisk närvaro. Livet bara SKRATTAR MIG I ANSIKTET. Tänker spendera resten av kvällen åt att äta ännu fler pepparkakor för att trösta mig själv.
Sandra gav Liv glitter och vi fixade luciastämningen!
Att bli räddad från misären.
Innan jag flyttade till Umeå hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle trivas så pass bra som jag nästan på en gång faktiskt kom att göra. Det känns som att jag är på rätt plats i mitt liv, för att låta lite lagom klyschig sådär. Men det finns något som varje dag i sisådär tio veckor nu gett mig riktig ångest och hade fått mig att flytta hem för länge sedan om det inte varit för att allt annat är så pass bra: Min studentkorridor.
Varje gång jag berättar för folk hur extremt jävla vidrigt mitt korridorskök är tittar de på mig med skeptiska blickar och säger något i stil med "men SÅ hemskt kan det ju inte vara, är inte korridorer alltid lite nasty?" varpå jag ihärdigt försöker övertyga dem om att mitt kök faktiskt är så äckligt som jag påstår, vilket alltid går sådär. Tills de själva får se köket och på en gång viker sig och erkänner: Mitt korridorskök är det äckligaste genom tiderna. Detta är till och med bekräftat av min hyresvärd, som en morgon stod i köket när jag gick dit för att hämta flingor stod där med ett helt bestört ansiktsuttryck och utbrast att det var "det värsta han sett på 20 år".
Varje gång jag berättar för folk hur extremt jävla vidrigt mitt korridorskök är tittar de på mig med skeptiska blickar och säger något i stil med "men SÅ hemskt kan det ju inte vara, är inte korridorer alltid lite nasty?" varpå jag ihärdigt försöker övertyga dem om att mitt kök faktiskt är så äckligt som jag påstår, vilket alltid går sådär. Tills de själva får se köket och på en gång viker sig och erkänner: Mitt korridorskök är det äckligaste genom tiderna. Detta är till och med bekräftat av min hyresvärd, som en morgon stod i köket när jag gick dit för att hämta flingor stod där med ett helt bestört ansiktsuttryck och utbrast att det var "det värsta han sett på 20 år".
Som ni kanske förstår överdriver jag inte. Som ni kanske även listat ut har jag kommit till den punkt då jag inte klarar av att leva i detta elände längre. Mitt i min köks-misär fick jag alltså plötsligt ett erbjudande om att flytta in i en trea på andra sidan Ålidhems Centrum. Där kommer jag således bo tillsammans med en rödhårig vän, en gosig katt och en disco-sköldpadda från och med januari. Jag kommer aldrig mer behöva kliva över utspillda kompostpåsar på vägen till kylskåpet. Jag kommer aldrig mer behöva skyffla kycklingrens ur slasken för att kunna diska. Jag kommer aldrig mer behöva ta på mig skor för att gå till köket. Tänk vad fint saker kan lösa sig!
Det här med julen.
Jag gillar verkligen julstämningen, det har jag alltid gjort. Jag har i och för sig svårt att tänka mig att det finns människor som inte gör det, hur mysigt är det inte i december när snön glittrar av adventsgransljus och det spelas julmusik i alla affärer och rödkindade barn springer omkring? Ju mer klyschigt och idylliskt desto bättre! Dock undrar jag om jag inte gått lite till överdrift de senaste dagarna.
Sedan första advent har jag i princip levt på pepparkakor och lussebullar, jag har haft julkonsert ett av två med kören jag är med i och således spenderat flera timmar med att sjunga julsånger, jag har druckit oanständiga mängder julmust och glögg och jag har lyssnat nästan uteslutet på julmusik. Jag har helt enkelt låtit julen ta över. Det ironiska med detta är att jag ju egentligen inte har någon som helst anledning att fira jul. Jag är ju inte kristen, inte ens det minsta. Det här skapar en mycket jobbig debatt med mig själv.
Sedan första advent har jag i princip levt på pepparkakor och lussebullar, jag har haft julkonsert ett av två med kören jag är med i och således spenderat flera timmar med att sjunga julsånger, jag har druckit oanständiga mängder julmust och glögg och jag har lyssnat nästan uteslutet på julmusik. Jag har helt enkelt låtit julen ta över. Det ironiska med detta är att jag ju egentligen inte har någon som helst anledning att fira jul. Jag är ju inte kristen, inte ens det minsta. Det här skapar en mycket jobbig debatt med mig själv.
Egentligen tycker jag att det inte borde vara okej att fira jul utan att vara kristen. Det är helt enkelt en kristen högtid som firar jesu födelse, vad har jag då för rätt att vältra mig i julstämning och samtidigt påstå att om Jesus faktiskt levat var det där med "guds son" bara något Josef kom på för att dölja att han gjort Maria på smällen, liksom. Men ärligt talat, december skulle ju vara årets deppigaste istället för årets mysigaste månad om det inte vore för juletiden. Är det verkligen moraliskt rätt att fira jul bara som en tradition? Kan man ta bort det religiösa budskapet i julen, och isåfall hur?
Eftersom jag varje år för denna diskussion med mig själv kommer jag också varje år fram till samma sak: Jag vet inte hur det går till och garanterat inte om det är "moraliskt rätt" att som ateist eller agnostiker fira jul, men jag vet att det går och att jag tänker fortsätta göra det. Jultraditionerna är något av det bästa jag vet och jag är helt enkelt inte redo att släppa dem ens för att bibehålla några principer. Istället lutar jag mig tillbaka, knaprar pepparkaka efter pepparkaka och nynnar på 'Gläns över sjö och strand' i år igen. Och jag kommer göra det nästa år också.
ett inlägg
Hej. Det här är en blogg. Som jag en gång i tiden brukade uppdatera rätt flitigt. Sen insåg jag att det finns en hårfin linje mellan vad som var för personligt för att blogga om och vad som var för vardagligt att blogga om, och att inget som händer i mitt liv kan ställas precis på den linjen utan att hamna för långt åt något håll. Men eftersom mina käraste vänner tjatat på mig (ja, faktiskt!) så gör jag väl ett nytt försök då.
Egentligen har jag inte ens tid att blogga. Det är nämligen TENTAVECKA. Jag har hemtenta dessutom, vilket innebär att jag de närmaste dagarna kommer spendera ohälsosamt många timmar inlåst på mitt rum med min dator och ungefär 10000 sidor kurslitteratur. Folk har blivit tvångsinlagda för mindre, liksom. Tentaveckor är för övrigt vad jag vill kalla ett "universitetsfenomen". Det är så smidigt inrättat nämligen att de allra flesta tentor är kring ungefär samma datum oavsett vad man läser. Detta innebär såklart att alla eftertentafester infinner sig samma helg också. Fast å andra sidan infinner sig festtillfällen varje helg om man så vill. Ännu ett universitetsfenomen. Den 25e varje månad är ett fint sådant exempel. Det är nämligen det datum då allas vår favoritmyndighet csn fyller våra trasserade bankkonton med pengar som vi låtsas att vi slipper betala tillbaka. Varför bry sig om studier och framtid när man har 8000 kronor på kontot och alla krogar i stan har öppet liksom?
Sen finns det sånadär universitetsfenomen som kanske är lite mer otippade. En sådan sak är dagisutflykts-utstyrslarna. Överallt på campus ser man studenter fiska fram kaffetermosar och lunchlådor med smörgåsar ur praktiska ryggsäckar. När hösten inföll sig kombinerades dessa med praktiska vandringskängor och skaljackor och känslan av mellanstadiets friluftsdagar är alltså komplett. Kaffetermosarna är nästan en historia för sig. Eftersom jag är lat och inte i närheten av lika snål som jag borde vara köper jag varje dag kaffe i humfiket för dyra pengar, men hade jag tagit med mig en termos hade jag förmodligen också behandlat den som termosmänniskorna gör: Burit den i famnen som ett kärleksbarn för att sedan med kaffedarrande fingrar hälla upp termosmugg efter termosmugg på föreläsningarna. Vi har det inte lätt alltså.
