Det här med julen.
Sedan första advent har jag i princip levt på pepparkakor och lussebullar, jag har haft julkonsert ett av två med kören jag är med i och således spenderat flera timmar med att sjunga julsånger, jag har druckit oanständiga mängder julmust och glögg och jag har lyssnat nästan uteslutet på julmusik. Jag har helt enkelt låtit julen ta över. Det ironiska med detta är att jag ju egentligen inte har någon som helst anledning att fira jul. Jag är ju inte kristen, inte ens det minsta. Det här skapar en mycket jobbig debatt med mig själv.
VÄLTRA DIG!
Låtsas att du firar midvinterblot/romersk festivitets... fireri istället! För Jesus föddes egentligen runt april. Dessutom är vår svenska jul ganska fullproppad med hedniska traditioner - dans runt granen? Offerdans.
Och vad gäller jullåtarna - SJUNG PÅ FÖR FAN! Jag menar hur många sjunger inte "I'M SOOOO ALOOOONEEEEEE INNNN MYYY BIIIG HOUSEEEEE" när de egentligen har pojkvän och inte bor ensam? Varför ska inte du få sjunga om en unge som föddes i ett stall?
Det här vet jag att du redan visste men eftersom du hade lite ångest över ditt vältrande ville jag bara påminna dig om att det går bra att använda kristna traditioner som en ursäkt för att mysa. Det är en festiv månad som kan jämställas med midsommar, fast med lussebullar istället för kräftor. Och paket om man nu vill det.
Så ha en God Jul på ditt sätt. Vältra dig! Frossa, överdriv och låt dessa urtvättade traditioner ta över så att en mörk vinter kan lysas upp under en månad.
PUESS på dig!