ett inlägg

Hej. Det här är en blogg. Som jag en gång i tiden brukade uppdatera rätt flitigt. Sen insåg jag att det finns en hårfin linje mellan vad som var för personligt för att blogga om och vad som var för vardagligt att blogga om, och att inget som händer i mitt liv kan ställas precis på den linjen utan att hamna för långt åt något håll. Men eftersom mina käraste vänner tjatat på mig (ja, faktiskt!) så gör jag väl ett nytt försök då.
Egentligen har jag inte ens tid att blogga. Det är nämligen TENTAVECKA. Jag har hemtenta dessutom, vilket innebär att jag de närmaste dagarna kommer spendera ohälsosamt många timmar inlåst på mitt rum med min dator och ungefär 10000 sidor kurslitteratur. Folk har blivit tvångsinlagda för mindre, liksom. Tentaveckor är för övrigt vad jag vill kalla ett "universitetsfenomen". Det är så smidigt inrättat nämligen att de allra flesta tentor är kring ungefär samma datum oavsett vad man läser. Detta innebär såklart att alla eftertentafester infinner sig samma helg också. Fast å andra sidan infinner sig festtillfällen varje helg om man så vill. Ännu ett universitetsfenomen. Den 25e varje månad är ett fint sådant exempel. Det är nämligen det datum då allas vår favoritmyndighet csn fyller våra trasserade bankkonton med pengar som vi låtsas att vi slipper betala tillbaka. Varför bry sig om studier och framtid när man har 8000 kronor på kontot och alla krogar i stan har öppet liksom?

Sen finns det sånadär universitetsfenomen som kanske är lite mer otippade. En sådan sak är dagisutflykts-utstyrslarna. Överallt på campus ser man studenter fiska fram kaffetermosar och lunchlådor med smörgåsar ur praktiska ryggsäckar. När hösten inföll sig kombinerades dessa med praktiska vandringskängor och skaljackor och känslan av mellanstadiets friluftsdagar är alltså komplett. Kaffetermosarna är nästan en historia för sig. Eftersom jag är lat och inte i närheten av lika snål som jag borde vara köper jag varje dag kaffe i humfiket för dyra pengar, men hade jag tagit med mig en termos hade jag förmodligen också behandlat den som termosmänniskorna gör: Burit den i famnen som ett kärleksbarn för att sedan med kaffedarrande fingrar hälla upp termosmugg efter termosmugg på föreläsningarna. Vi har det inte lätt alltså.


Kommentarer
Postat av: Julia

ÄNTLIGEN!

2011-12-04 @ 14:44:06
Postat av: Ibomamma

Jaaaaaaa!

2011-12-05 @ 19:38:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0