Det här med så kallad inspiration

Inom bloggvärlden är uttrycket "Inspiration" så flitigt använt att man skulle kunna säga att det blivit infekterat. Ibland glömmer jag till och med att detta ord faktiskt innebär något annat än påstått konstnärliga svartvita bilder eller egenhändigt photoshoppade outfit-collage. Att säga att jag saknar inspiration till min blogg får det att krypa i mig, så krystat känns det. Men, faktum kvarstår: Jag saknar inspiration till min blogg.

Jag tror de allra flesta som känner mig skulle bli förvånade om de visste hur mycket skriven text jag faktiskt producerar en genomsnittlig dag. Jag har så många anteckningsböcker som är fullskrivna att jag inte vet var jag ska göra av dem, för att inte tala om alla långa texter som rör sig i mitt huvud så fort jag gör något som inte kräver min fulla uppmärksamhet. Jag tänker i texter, min tankar är disponerade och upplagda som en roman eller en krönika eller ibland som små dikter. Det här kanske låter konstigt, men det är ungefär som när vissa tänker på ett annat språk, eller som när andra tittar på en person och ser en färg. (Min latinlärare i tvåan på gymnasiet påstod att jag var "äggskalsvit". Det var ju väldigt upphöjande för självkänslan.)

Jag antar att jag försöker komma fram till att det här med texter och ord är viktigt för mig och något som på många sätt präglar den jag är. Det är därför de senaste veckorna har varit så sjukt jobbiga för mig. Jag har nämligen tappat min inspiration till att skriva. Idéerna, tankarna och uppläggen finns där, men när jag väl sätter mig när för att låta dem få ord tar det helt enkelt stopp. Jag vet inte vad det här beror på eller om det går göra något åt det. Jag får väl helt enkelt vänta tills den här svackan går över, även om det är lättare sagt än gjort.

Jag har miljoner saker jag vill berätta, miljoner tankar jag vill ska få synas här så ni får ta del av dem, men det får vänta lite helt enkelt. Det här är en himla lång ursäkt till varför kvalitén på mina inlägg kanske inte är vad den brukar vara kan man väl säga. Jaja. Keep tuned, snart är jag tillbaka, vassare än någonsin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0