let's not talk about the sorrows, let's just say that "oh my god!"
Den senaste veckan har varit ungefär en miljon nya ansikten, en miljon nya intryck, en miljon tankar. Det är nästan svårt att tänka sig att jag bara är 30 mil hemifrån, för allting här känns som en annan värld. Fast å andra sidan var jag på välkomstmässa på universitetet idag och träffade ungefär 10 personer jag känner hemifrån, och varenda gång jag promenerar till Ica Ålidhem för att köpa bröd stöter jag på minst en person jag kan heja på. Men trots att Umeå till invånar-karaktär påminner skrämmande mycket om Strömsunds kommun är det långt ifrån samma sak. Umeå passar mig, studentlivet passar mig, det mesta här är himla bra faktiskt.
Jag spenderar mina dagar på ett exemplariskt umeå-studentvis. Jag lär mig anatomisk terminologi (vem hade kunnat ana att jag faktiskt skulle få nytta av den där latin-kursen jag läste på gymnasiet trots allt?), jag går på föreläsningar, jag hänger på Iksu (okej, har varit på ett pass hittills och det var gratis, men vadå.), jag går omkring på Vårdvetarhuset med ett lakan som mantel och har hunnit med flera utekvällar, bland annat en extremt rolig spontan kväll med Julia och nollning på vårt kårhus Villan.
Jag spenderar mina dagar på ett exemplariskt umeå-studentvis. Jag lär mig anatomisk terminologi (vem hade kunnat ana att jag faktiskt skulle få nytta av den där latin-kursen jag läste på gymnasiet trots allt?), jag går på föreläsningar, jag hänger på Iksu (okej, har varit på ett pass hittills och det var gratis, men vadå.), jag går omkring på Vårdvetarhuset med ett lakan som mantel och har hunnit med flera utekvällar, bland annat en extremt rolig spontan kväll med Julia och nollning på vårt kårhus Villan.
Mh. Livet är väl helt okej faktiskt. Ni kan få en glimt på hur jag bor och de senaste dagarna också faktiskt.
Kommentarer
Postat av: Julia
Du tänkte inte på att ta med DISKPLUPP-bilden då?!
Trackback
