lissmedmera

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett vilse-tillstånd. Jag har virrat runt i oförståelse, jag har letat dörrar, letat rätt vägar. Jag har känt mig fel, borttappad och helt enkelt vilse. Nu kanske ni tänker att jag är i ett vägskäl i livet. Så är inte fallet. Anledningen till min brutala själsliga och fysiska vilsenhet är att jag de senaste veckorna haft ett kursmoment placerat i Teknikhuset.

 

De som gått på Umeå Universitet ett tag har hunnit lära sig den gyllene regeln om bäcken. Genom hela campus rinner en bäck (eller okej, det är väl mer av ett dike) som skiljer på de olika sidorna. Ena sidan: Lärarhuset, Samhällsvetarhuset och Humanisthuset. Andra sidan: Alla teknik-dator-matte-biologi-tjafs-hus. Nu när vi lär oss webbproduktion (???) så håller vi alltså till på fel sida bäcken. Här följer en lista på allt som är fel med den här sidan:

 

1. Ungefär 90% av dem som går omkring i Teknikhusets korridorer är män. I vanliga fall hade jag ju inte klagat över detta då jag i vanliga fall tycker att män kan vara rätt trevliga att titta på. I Teknikhuset har alla män mössa, hoodies och ser ut att inte ha sett annat ljus än flimmer från sin datorskärm på flera år (ungefär lika länge som de inte har duschat). Kontentan: Obekväm stämning.

2. I Teknikhuset är det inte alls konstigt att höra samtal i stil med följande: -Men har du försökt att multiplicera kvadratroten med den totala summans funktion? - Ja men då får jag ju fram summans funktion och inte vad den linjära funktionen upphöjt till summan är. (Om någon som läser detta kan matte förstår ni genast min vilsenhet då detta fingerade samtal förmodligen är helt ute och cyklar)

3. Alla datorer som ständigt står på gör att hela Teknikhuset är inhöljt i en loj dimma av värme som dessa datorer utsöndrar och som darrar av datorernas surr. Det är som att komma in i en dimma. En dimma som förgiftar mitt filosofiskt lagda sinne och byter ut min kunskap om Sartre, renässans-konst och genusteori mot "men om jag flyttar den här .diven och lägger in den i min content kan jag koda ut den här css:en!" (Återigen: Om någon som läser detta kan HTML-koda så förstår även ni min vilsenhet)

4. I Teknikhuset är min kunskap om Sartre, renässans-konst och genusteori inte bara värdelös, den är också något att förlöjliga och avfärda som "trams".

 

Med andra ord: Jag är förvirrad. Jag saknar humanisthusets trygga, sunkiga fik där spinkiga pojkar i sotarmössor och tjejer i dreads och harembyxor beställer falafelrulle efter falafelrulle och där ingen lyfter på ögonbrynen om någon skulle få för sig att ställa sig på ett bord och recitera ett medeltidsepos. Tills nästa termin får vi alla helt enkelt hålla tummarna för att jag inte förtvinar här borta. Har ni inte hört något från mig tills dess så kan ni leta efter mig i Teknikhusets källare.

 

Om ni vågar.