you'll feel better in the morning
Jag blev utmanad av Norah för nåt tag sen, så det är väl bäst jag tar tag i det där. På engelska också. MMNGH.
Which internet-page is your favourite? Anyone who knows me would guess it's Facebook, but it's actually either Google or Wikipedia, I wouldn't make it through my days without them.
Which page do you hate the most? sverigedemokraterna.se, nationaldemokraterna.se, patriot.se. Not cool. At all.
What do you normally write on your Facebook/Twitter? Something very clever and funny. Always with perfect grammar (I check it like, 15 times before I post it) and with a personal touch! Ehehehe. Juuuuust kidding.
What do you normally watch on YouTube? Family Guy, Disney songs and music videos of course
Do you have a/any favourite blog/blog’s? eemmym.blogg.se
How often do you sit by your computer? A couple of hours each day.
Do you feel like you have a problem with your computer? No.
How many percent of your Facebook friends do you really know? That depends on the definition of knowing someone. I would say I know who all of my friends are and that I have spoken with about 85-90%. On the other hand, I would only call about 10-15% of them my real friends. Or, wait a minute. That means I have about 40 close friends. Which I don't. Maybe 2% or something like it. Anyhow, you get the picture.
How do you feel about Google? How I feel about Google?! How would I feel without Google, I wouldn't feel at all, is how I would feel!
Which three bloggers do you challenge to make this test? No one. Anyone!
since you stole my heart
För har det inte hänt på facebook har det kanske aldrig hänt.
home is wherever I'm with you
det gör inte ont, så länge du är med mig.
just don't fall recklessly, headlessly in love with me.
Jag fyller arton (18 and life!) om en månad sisådär. Eftersom alla älskar mig så mycket och därför förmodligen har svår ångest när det kommer till att hitta en lämplig present till detta extraordinära tillfälle att visa er uppskattning, tänkte jag slänga ihop en fin lista på mina önskemål för myndighetsdagen, med motiveringar:
1: PENGAR. Pengar är kanske den minst personliga presenten i universum. Men vafan, pengar är pengar och det är alltid trevligt att ha pengar. Särskilt när man vill bidra till konsumtionssamhället. Jag vill bidra till konsumtionssamhället.
2: PRESENTKORT PÅ SNITSIGA AFFÄRER. Av samma anledning som ovan. Jag gillar att handla kläder, tillexempel.
3: BÖCKER. Jag är en nörd. Jag tycker om att läsa. Nästan lika mycket som jag tycker om att läsa tycker jag om att äga böcker. När ni ändå håller på börjar det bli lite ont om plats i min bokhylla. En större bokhylla vore alltså i sin ordning. Närååå.
4: BLING. Eller smycken, för eventuella äldre och o-coola läsare. Nämen, allvarligt. Gärna såntdär bronsigt som ser värsta antikt och farmorsaktigt ut. Sånt är ju coolt.
5: VUXENSAKER. Ha gärna i åtanke att jag med stor sannolikhet flyttar hemifrån inom det närmaste året. Lika bra att redan nu bunkra upp med hushållsapparater, gamla kantstötta hyllor och krukväxter som ändå kommer dö eftersom jag kommer lika bra överens med plantor som med fordonare. Kaktusar är ett hett tips.
6: FINA SAKER. Nåt utav det bästa man kan få i present är något som kan kopplas till personen man får den av. Det behöver verkligen inte (helst inte) vara stora, dyra presenter, utan bara något fint och personligt. Jag är också en sucker för fina brev och lappar. Det bästa man kan få är ju sånt man inte visste hur mycket man önskade sig dessutom!
1: PENGAR. Pengar är kanske den minst personliga presenten i universum. Men vafan, pengar är pengar och det är alltid trevligt att ha pengar. Särskilt när man vill bidra till konsumtionssamhället. Jag vill bidra till konsumtionssamhället.
2: PRESENTKORT PÅ SNITSIGA AFFÄRER. Av samma anledning som ovan. Jag gillar att handla kläder, tillexempel.
3: BÖCKER. Jag är en nörd. Jag tycker om att läsa. Nästan lika mycket som jag tycker om att läsa tycker jag om att äga böcker. När ni ändå håller på börjar det bli lite ont om plats i min bokhylla. En större bokhylla vore alltså i sin ordning. Närååå.
4: BLING. Eller smycken, för eventuella äldre och o-coola läsare. Nämen, allvarligt. Gärna såntdär bronsigt som ser värsta antikt och farmorsaktigt ut. Sånt är ju coolt.
5: VUXENSAKER. Ha gärna i åtanke att jag med stor sannolikhet flyttar hemifrån inom det närmaste året. Lika bra att redan nu bunkra upp med hushållsapparater, gamla kantstötta hyllor och krukväxter som ändå kommer dö eftersom jag kommer lika bra överens med plantor som med fordonare. Kaktusar är ett hett tips.
6: FINA SAKER. Nåt utav det bästa man kan få i present är något som kan kopplas till personen man får den av. Det behöver verkligen inte (helst inte) vara stora, dyra presenter, utan bara något fint och personligt. Jag är också en sucker för fina brev och lappar. Det bästa man kan få är ju sånt man inte visste hur mycket man önskade sig dessutom!
my heart still beats for you, after all, it's always you
Idag hade vi temadag på skolan. Sånt kan ju också vara kul och intressant. Kan vara. Synd bara att de som planerade dagen ifråga (läs: rektorerna) inte förstår att en temadag om mångfald och allas lika värde kanske behöver lite mer uppstyrning för vissa klasser om övriga, som faktiskt försöker intressera sig, ska få ut något av dagen. Egentligen var seminarierna jag var på idag himla intressanta, men då vår grupp bestod till största delen av ett grabbgäng som inte kunde bry sig mindre om mångfald blev diskussionerna ungefär lika seriösa som de min klass har fredagar på lunchen. Men men.
Annars har jag och Angelica de senaste dagarna varit oerhört flitiga och duktiga och repat in låtar till en spelning vi har på lördag! Det känns otroligt bra att vi kommit så långt som vi har, och att den här spelningen, som kom lite plötsligt, faktiskt "tvingat" oss till att komma igång med repandet ordentligt redan nu i början på terminen! Dessutom har jag saknat att spela med henne.
Jag hade besök av Marcus idag också, det var längesen sist. Vi kollade på Disney-klipp på diverse språk på youtube (för ovanlighetens skull) och skrattade och mådde gött. Innan jag kryper till kojs bjuder jag er på en av mina favorit-disneylåtar!
Annars har jag och Angelica de senaste dagarna varit oerhört flitiga och duktiga och repat in låtar till en spelning vi har på lördag! Det känns otroligt bra att vi kommit så långt som vi har, och att den här spelningen, som kom lite plötsligt, faktiskt "tvingat" oss till att komma igång med repandet ordentligt redan nu i början på terminen! Dessutom har jag saknat att spela med henne.
Jag hade besök av Marcus idag också, det var längesen sist. Vi kollade på Disney-klipp på diverse språk på youtube (för ovanlighetens skull) och skrattade och mådde gött. Innan jag kryper till kojs bjuder jag er på en av mina favorit-disneylåtar!
I'm a bloody big mess inside and I'm a little bit lost without you
Skolan har kommit igång nu och allt är redan precis som vanligt. Jag saknar treorna. Att estet-treorna från i våras skulle lämna ett tomrum efter sig hade jag väntat mig, men jag saknar fler såna där välkända ansikten som brukade glida förbi i korridoren också. Vissa mer än andra. Dessutom är jag redan frustrerad över att det kutar 94:or och tror att dom är coola. Men jag vet bättre! Fast jag måste erkänna att det känns coolt att gå i trean, faktiskt.
här ska det finnas en bildtext, dock är bilden irrelevant och således även bildtexten.
ska vi skriva en ny bibel med tio nya budord?
Mina vänner verkar ha en bestämd inställning om att jag är antingen väldigt klumpig eller väldigt olycksförföljd. Eller bara inte kan duscha, vart de nu har fått det ifrån. Utdrag ur kvällens msn-samtal:
Liss: Jag ska duscha, tillbaks om ett tag!
Liss: Jag ska duscha, tillbaks om ett tag!
Liss: Jag ska duscha, tillbaks om ett tag!
Alltså. VAD ÄR GREJEN?! Jag är fullt kapabel till att duscha, faktiskt. Faktiskt. (Vi behöver ju inte nämna det faktum att jag halkade i duschen, slog huvudet och nu har en bula som påminnelse.)
Liss: Jag ska duscha, tillbaks om ett tag!
Emmy: DUSCHA LUGNT!
Liss: Jag ska duscha, tillbaks om ett tag!
Marcus: Halka inte!
Liss: Jag ska duscha, tillbaks om ett tag!
Johnny: Lycka till!
Alltså. VAD ÄR GREJEN?! Jag är fullt kapabel till att duscha, faktiskt. Faktiskt. (Vi behöver ju inte nämna det faktum att jag halkade i duschen, slog huvudet och nu har en bula som påminnelse.)
And he stole from the rich and the poor and the not very rich and the very poor, and he stole all hearts away
Jag är så himla peppad på morgondagen att det nästan är skamligt. Sitter mer eller mindre och väntar på att det ska bli kväll så jag kan gå och lägga mig så jag kan kliva upp nån gång. Inte häftigt. Inte häftigt alls. Kan inte förstå varför inte alla sitter och vrider sig på stolarna framför datorn och bara önskar att det ska bli morgon.
Den här dagen har jag spenderat precis på det vis som jag spenderade sommarloven de där magiska åren då man var för stor för att leka och för liten för att jobba: Jag har läst. Idag har jag avvecklat två böcker ihopkrupen i min fantastiska öronlappsfotölj med regnet smattrandes utanför rutan och en kopp te i handen. Så skulle jag kunna leva mitt liv varje dag egentligen.
Den här dagen har jag spenderat precis på det vis som jag spenderade sommarloven de där magiska åren då man var för stor för att leka och för liten för att jobba: Jag har läst. Idag har jag avvecklat två böcker ihopkrupen i min fantastiska öronlappsfotölj med regnet smattrandes utanför rutan och en kopp te i handen. Så skulle jag kunna leva mitt liv varje dag egentligen.
Cool tjej. Tro inget annat.
man gör inte så i det här landet, man börjar inte prata med fel person, man tycker inte om det här bandet, man börjar inte sjunga på rätt ton
ÄNTLIGEN HAR SÄKERT!S NYA SINGEL KOMMIT UT.
Idag flyttade min lillasyster hemifrån på riktigt. Hon börjar nämligen gymnasiet imorgon, och har således flyttat till storstan för att gå media där, då det inte finns på gymnasiet här på glesbygden. Hon har till och med lyckats få tag på en etta och flyttat och haft sig hela sommaren, och idag tog hon sitt sista pick och pack och for hemifrån.
Även om jag och min syster har en tendens att reta gallfeber på varandra måste jag erkänna att det kommer bli lite tomt här hemma på landsbygden. Nu blir min lilla lillasyster en såndär världsvan stadsbo, som gör en massa stadssaker och aldrig har tid att komma hem om helgerna. Det kommer bli fruktansvärt tyst här hemma dessutom. (Min lillasyster om någon tycker nämligen om att höra sin egen röst). Nu är det ju visserligen bara 10 mil till stan, men 10 mil är 10 mil och det är mycket när man är van vid att ha henne 10 meter bort.
Min tanke med det här inlägget var egentligen mest att önska henne lycka till och säga att även om jag inte kommer erkänna det särskilt villigt, så kommer jag sakna henne lite faktiskt.
Idag flyttade min lillasyster hemifrån på riktigt. Hon börjar nämligen gymnasiet imorgon, och har således flyttat till storstan för att gå media där, då det inte finns på gymnasiet här på glesbygden. Hon har till och med lyckats få tag på en etta och flyttat och haft sig hela sommaren, och idag tog hon sitt sista pick och pack och for hemifrån.
Även om jag och min syster har en tendens att reta gallfeber på varandra måste jag erkänna att det kommer bli lite tomt här hemma på landsbygden. Nu blir min lilla lillasyster en såndär världsvan stadsbo, som gör en massa stadssaker och aldrig har tid att komma hem om helgerna. Det kommer bli fruktansvärt tyst här hemma dessutom. (Min lillasyster om någon tycker nämligen om att höra sin egen röst). Nu är det ju visserligen bara 10 mil till stan, men 10 mil är 10 mil och det är mycket när man är van vid att ha henne 10 meter bort.
Min tanke med det här inlägget var egentligen mest att önska henne lycka till och säga att även om jag inte kommer erkänna det särskilt villigt, så kommer jag sakna henne lite faktiskt.
I was happy in the haze of a drunken hour, but heaven knows I'm miserable now
Imorgon börjar jag sista året på gymnasiet. Jag vet inte riktigt vart tiden har tagit vägen. Det var ju inte alls längesen jag satt här och var nervös över att börja gymnasiet! Jag minns det som om det var igår, som det sägs. På samma gång som jag inte förstår vart tiden har tagit vägen har det dessutom hänt så fruktansvärt mycket under de senaste två åren.
Gymnasiet var inte som jag trodde. Sen behöver inte det betyda så himla mycket. Jag har lärt mig mycket, kanske inte rent skolmässigt, men jag har fått en dos av det där man kallar livserfarenhet. Jag har växt. Jag har kanske till och med blivit en annan person, utan att för den skull känna att det behöver vara något dåligt. Jag har lärt känna nya människor, och fått fantastiska vänner under de senaste två åren. Jag har lärt mig att jag duger, och att jag inte behöver anpassa mig hela tiden för att räcka till. Jag har lärt mig att säga vad jag tycker, och strunta i om någon inte tycker likadant.
Skolan är ju bara skolan. Världen går inte under bara för att man inte presterar till absoluta maxgränsen hela tiden. Ibland måste man ta ett steg tillbaka och andas också. Tänka på sig själv. Det är något jag egentligen är dålig på. Jag tar på mig för mycket, vill alltid vara alla till lags. Vill finnas till för alla hela tiden helst, så mycket att jag ibland glömmer bort att finnas till för mig själv. Är det något mina två avklarade gymnasieår har lärt mig så är det att det är okej att inte orka hela tiden. Jag hoppas på att det här sista året kunna fokusera på vad jag vill med mitt liv, hinna med allt jag vill och fatta rätt beslut. Och allra helst ha himla roligt på vägen såklart!
Imorgon är det dags. Imorgon är jag student. Student! Det har inte riktigt gått in i mitt huvud än tror jag. Det närmaste året är vårat år. Det är nu det är våran tur att leva, att vara unga och att må bra. Alla säger att det här året vi får är det bästa man någonsin har. Det låter ju visserligen lite deprimerande, men min plan är att se till att det blir, om inte det bästa någonsin, så iallafall det bästa hittills. Det är våran tur nu!
Gymnasiet var inte som jag trodde. Sen behöver inte det betyda så himla mycket. Jag har lärt mig mycket, kanske inte rent skolmässigt, men jag har fått en dos av det där man kallar livserfarenhet. Jag har växt. Jag har kanske till och med blivit en annan person, utan att för den skull känna att det behöver vara något dåligt. Jag har lärt känna nya människor, och fått fantastiska vänner under de senaste två åren. Jag har lärt mig att jag duger, och att jag inte behöver anpassa mig hela tiden för att räcka till. Jag har lärt mig att säga vad jag tycker, och strunta i om någon inte tycker likadant.
Skolan är ju bara skolan. Världen går inte under bara för att man inte presterar till absoluta maxgränsen hela tiden. Ibland måste man ta ett steg tillbaka och andas också. Tänka på sig själv. Det är något jag egentligen är dålig på. Jag tar på mig för mycket, vill alltid vara alla till lags. Vill finnas till för alla hela tiden helst, så mycket att jag ibland glömmer bort att finnas till för mig själv. Är det något mina två avklarade gymnasieår har lärt mig så är det att det är okej att inte orka hela tiden. Jag hoppas på att det här sista året kunna fokusera på vad jag vill med mitt liv, hinna med allt jag vill och fatta rätt beslut. Och allra helst ha himla roligt på vägen såklart!
Imorgon är det dags. Imorgon är jag student. Student! Det har inte riktigt gått in i mitt huvud än tror jag. Det närmaste året är vårat år. Det är nu det är våran tur att leva, att vara unga och att må bra. Alla säger att det här året vi får är det bästa man någonsin har. Det låter ju visserligen lite deprimerande, men min plan är att se till att det blir, om inte det bästa någonsin, så iallafall det bästa hittills. Det är våran tur nu!
you're standing next to me, my mind holds the key
Jag är så himla, himla glad att jag har dig, va.
tell me now, where was my fault in loving you with all my heart?
en fin låt som får mig att tänka på fina saker, om än med lite hugg i hjärtat.
Det här inlägget skulle handla om vad jag gjort idag. Insåg dock att jag verkligen inte gjort en enda sak som någon med vettet i behåll skulle bry sig om, sålunda inte personen ifråga är besatt av mig och bevakar varje steg jag tar. Då skulle i och för sig denne person veta det redan. Men men.
Istället låter jag det här bli ett i raden av världens extremt meningslösa blogginlägg och går och lägger mig! CHA CHA BLOGGELIBLOGGEN!
det är nånting ikväll som får mig att tro att vi kan gå genom eld
Det är så mycket jag vill säga. Om Göteborg, och om Way Out West och om Håkan Hellström. Men inga ord känns tillräckliga just nu, så jag väntar med det. Istället bjuder jag er på en bild!
På Way Out West-området träffade jag och Emmy på vår polare Oskar. Inget särskilt med det, liksom. Jag och Oskar hade till och med matchat våra outfits. (Och vi har alla tre matchat de förvirrade minerna.)
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: COOLA TJEJER!
bland rostiga cyklar, gummidäck och fabriksfasader, krossat glas och avloppsrör
Efter diverse komplikationer, hyperpackande och en gladnervös klump i magen beger jag mig nu om ett par timmar återigen till västkusten, dit där alla heter Glenn. Way Out West väntar! Håkan väntar! Livet leker!
Tänk vad glad man kan vara.
Plötsligt händer det det inte igen och du är ensam
Igår efter ett trevligt medlemsmöte med SSU Strömsund mötte jag upp världens coolaste tjej och hälsade på i hennes nya hem. Vi pratade om Viktiga Saker, drack thé, mumsade Ben & Jerrys och mådde gött! (jag har förövrigt börjat anamma ett göteborgskt vokabulär efter veckan. Jag gillare!) Som jag saknat henne, det går inte ens beskriva!
Ikväll far jag till Göteborg. Insane! ALLA HETER GLENN I GÖTEBORG!
this time baby, I'll be bulletproof
Det är alltid intressant att försöka få ner på tok för mycket händelser i ett och samma blogginlägg. Jag har varit i Strömstad, vilket alla som följer den här bloggen vet. Jag bodde i ett hav av lera i tält, det var mindre mysigt. Jag var politisk och häftig. Jag blev förkyld, och inte så lite heller. Jag träffade häftiga göteborgare som pratade göteborgska! Jag var rätt nöjd med livet.
sen i lördags vet jag nåt som jag alltid velat veta, jag vet vad den sista jag älskar kommer heta
när du pratar verkar du jättedum och du är alldeles för ung,
men det får duga inatt, för båda vet att
det här betyder ingenting
Alltså, Markus har alla orden just nu känner jag.
Hela dagen har gått åt till ett frenetiskt packande här hos mig. Jag har sjukt mycket packning. Och jag menar verkligen SJUKT mycket. Snart bär det av till Strömstad! Är på något mystiskt vis både extremt trött och extremt peppad. Snart, snart bär det av!
Vi hörs om en vecka, va!
party with my pain
I helgen var det livat i Östersund, tro det eller ej. Det var nämligen dags för den årliga höjdpunkten för Östersundsbor och Jämtlänningar, hemvändarnas helg. Det var dags för Storsjöyran, eller Yran som benämningen på festivalen är i folkmun. Storheten i denna helg kan lättast märkas på det faktum att människor från hela Sverige faktiskt vallfärdat till Jämtlands enda stad för musikupplevelser alternativt en helg av fylla och minnesluckor och uppvaknanden i fel campingtält.
Som den fullblodsjamte jag faktiskt är befann jag mig naturligtvis i staden denna glittrande, spektakulära helg. (Okejdå, min mamma är från Tyskland och min pappa är första generationen jamte på hans sida, så egentligen kan man väl inte kalla mig för fullblodsjamte. Men, jag är född och uppvuxen här iallafall!). Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en helt okej helg. Jag fick ju trots allt se underbara, underbara Markus Krunegård (för andra gången, måste tilläggas!). Han är mannen i mitt liv från och med nu. Eller, nej förresten. Markus Krunegårds trummis är mannen i mitt liv. Annars kan man väl säga att Kent var den största besvikelsen sen jag insåg att Jultomten inte finns. Det enda bra med den spelningen var Mannen I Den Vita Hatten. Punkt.
Sen var det ju det här med Presidenten. Republiken Jämtland är mitt hem. Här trivs jag. Under alla mina år på yran har jag stått i en jättelik massa av människor och skrikit JAMT OCH STANDUT tills rösten inte bar längre, viftat frenetiskt med Jämtlands-pappersflaggor och mer eller mindre gått ner på knä för vår eminente president Evert Ljusberg. Igårkväll när det årliga talet till folket gick av stapeln var min enda tanke: "Jaha?"". Sen funderade jag över vad alla icke-jämtlänningar skulle tycka om oss. Efter ca. 2 sekunders funderande insåg jag att de antagligen betraktade oss som fullständigt störda. Efter ytterligare funderingar konstaterade jag att så faktiskt var fallet. Jag är alltså härmed inte längre lokalpatriot gällande vår republik. Stor dag, indeed. Men, trots min nyfunnet negativa inställning till Republiken måste jag ändå säga att jag fortfarande tycker att Jämtlands-sången ska sjungas på jamska. Och jag vägrar minsann lära mig de svenska verserna. Det är ju som om vi skulle sjunga svenska nationalsången på typ norska. Inte häftigt alltså. Nä, huvva!
Nu återgår jag till mitt packauppväska-packanyväska-bestyr. Imorgon åker jag till Huvudstaden och sen vidare till Strömstad, va! Ska bara hitta peppen någonstans inom mig också, så blir det här hur bra som helst!
Som den fullblodsjamte jag faktiskt är befann jag mig naturligtvis i staden denna glittrande, spektakulära helg. (Okejdå, min mamma är från Tyskland och min pappa är första generationen jamte på hans sida, så egentligen kan man väl inte kalla mig för fullblodsjamte. Men, jag är född och uppvuxen här iallafall!). Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en helt okej helg. Jag fick ju trots allt se underbara, underbara Markus Krunegård (för andra gången, måste tilläggas!). Han är mannen i mitt liv från och med nu. Eller, nej förresten. Markus Krunegårds trummis är mannen i mitt liv. Annars kan man väl säga att Kent var den största besvikelsen sen jag insåg att Jultomten inte finns. Det enda bra med den spelningen var Mannen I Den Vita Hatten. Punkt.
Sen var det ju det här med Presidenten. Republiken Jämtland är mitt hem. Här trivs jag. Under alla mina år på yran har jag stått i en jättelik massa av människor och skrikit JAMT OCH STANDUT tills rösten inte bar längre, viftat frenetiskt med Jämtlands-pappersflaggor och mer eller mindre gått ner på knä för vår eminente president Evert Ljusberg. Igårkväll när det årliga talet till folket gick av stapeln var min enda tanke: "Jaha?"". Sen funderade jag över vad alla icke-jämtlänningar skulle tycka om oss. Efter ca. 2 sekunders funderande insåg jag att de antagligen betraktade oss som fullständigt störda. Efter ytterligare funderingar konstaterade jag att så faktiskt var fallet. Jag är alltså härmed inte längre lokalpatriot gällande vår republik. Stor dag, indeed. Men, trots min nyfunnet negativa inställning till Republiken måste jag ändå säga att jag fortfarande tycker att Jämtlands-sången ska sjungas på jamska. Och jag vägrar minsann lära mig de svenska verserna. Det är ju som om vi skulle sjunga svenska nationalsången på typ norska. Inte häftigt alltså. Nä, huvva!
Nu återgår jag till mitt packauppväska-packanyväska-bestyr. Imorgon åker jag till Huvudstaden och sen vidare till Strömstad, va! Ska bara hitta peppen någonstans inom mig också, så blir det här hur bra som helst!
